Cu Chi tunnels

[22.32]
Vi befinner oss i skrivandes stund i Kambodja, men måste först och främst berätta om Cu Chi tunnalarna och vår underbara gudie som vi hade.
Cu Chi brukade var ett slagsfält under Vietnamkriget. Stället ligger ungefär 50km utanför Saigon, super enkelt att boka en tur.

I västvärlden är kriget känt som "Vietnamkriget" och varade enligt Amerikanerna i drygt åtta år. Vi fick höra Vietnamesernas sida av historian. De själva kallar kriget "The American War" och för dem varade det hela i 20 långa år. Beroende på vilken generation man frågade skulle man få helt olika versioner om kriget.

Vi fick se hur människorna levde i tunnlarna, hur de utvecklade olika system och levnadssätt, som att laga mat utan rök, kommunicera med varandra utan att det skulle höras, och sköta hygienen nere i tunnlarna.
Tunnelsystem är 250 km, och har tre olika nivåer, 2-4 meter, 4-6meter och det allra djupaste 8-10 meter. Hur galet är inte det? Närmare 16 000 människor levde i tunnlarna, ungefär 5000 överlevde.
Mycket har förändrats sedan dess, men landet är fortfarande väldigt kommunistisk, kunde exempelvis inte använda Facebook (precis som i Kina), och om den unga generation människor vill resa utomlands måste de lämna kvar någon slags "deposit", hus bil eller en stor summa pengar.
Bjuder på två bilder, resten hittar ni här.

*
Spend our day at the Cu Chi tunnels, learning about the history of the Vietnam War, and how the people survied in the tunnels. It's pretty amazing.


Flavours Hoi An & Nha Trang

Sista dagen i Hoi An gjorde vi i princip ingenting. Njöt mest bara av miljön, trots det dåliga vädret. De färglada husen är rätt mäktiga. Ni får en liten mix från vår sista dag i Hoi An, och de första i Nha Trang. Imorgon ska jag försöka dela med mig av vad vi har sysslat med de senaste dagarna här i Saigon.
Gamla stan är mysig, men det har jag nämnt tidigare! Vi strosade runt.

För att komma över till andra delen av Gamla stan går man över Japanska Bron, på ena sidan är det apor som vaktar, och andra sidan hundar. Detta för att bron byggdes klart i olika år. Coolt va? :)
Efter att ha hittat en mask i min sallad, misslyckats att göra våra nyinköpta lanterns mindre, som mannen lovat oss att vi kunde göra, gick vi tillbaka till hotellet. På andra sidan gatan fanns nämligen en restaurang som passade oss perfekt. Där drack vi te och läste våra böcker, jag läser The Girl In The Picture, det borde ni också göra! Sedan var det dags för en hemsk och lång nattresa till Nha Trang.
Bussresan kan med all säkerhet räknas till den jobbigaste, pysiskt och fysiskt. Vår mycket otrevliga konduktör var inte bara otrevlig, men även våldsam. Jag satt bakom en Brittisk tjej som blev utsatt för det hela och rädslan gjorde sig påminnd. Bra start. Framme i Nha Trang gick och och Ingrid och la oss några timmar. Åt lite extra gott när vi väl vaknade, jag tryckte i mig den här goda skapelsen.
Utvilade och redo för nya utmaningar, lyckligtvis visade det sig att de Brittiska tjejerna bodde i hostelet jämte oss, detta skulle förstås firas!
God mat och trevligt sällskap, Antonia, Carmel, Jess, Vanessa, Ingrid och Jag.
Ett besök till Red Apple och Sailors Club. (Snygga Australiensare kanske också borde tilläggas.)
Lyckades inte boka biljetter till Saigon som vi tänkt oss, så det blev en extra dag i Nha Trang. Soligt och fint!
Hej hej, här är jag i sommarklänning i värmen. Vi hann bland annat besöka en Jätte Buddha, men det ska jag visa mer om en annan gång!

*
Some pics from our last days in Hoi An, and first days from Nha Trang. Long bus ride with an aggressive conductor. Met the British girls again, which was great, celebrated a late New Years, nice weather and good food!

Welcoming 2012

[11:32]
Vi tar en titt på nyårsafton tycker jag, behöver lite positiv energi känner jag!

Till kvällens ära, cocktails och trevligt sällskap!

Här har ni en del av gänget, Ingrid och Jess.

Vi beställde in en himlans massa mat, det satt fint! Antonia och Carmel till vänster.

Begav oss till Before n' now och hade det allmänt trevligt innan tolvslaget. Här ser ni Jess, Carmel, Ingrid och Antonia.

Det visade sig att Vietnameserna inte firar nyår alls, (de firar sin egen, Tet) så vi fick nöja oss med små tomtebloss, skönt att vi inte är så kräsna och kunde roa oss ändå.

Vi köpte små lanterns.

Vid tolv-slaget släppte vi ner vår små lyktor, bestämde oss att skicka iväg allt negativt från 2011, och samtidigt önska oss bra saker inför det kommande året.

Ja, och så saknade vi Elin lite extra just den kvällen, och kom fram till att Carmel är rätt lik henne. Hon blev vår Elin för en kväll. <3
Passade även på att ringa hem, och till Linnéa och Linda. Saknar er, ni anar inte!

*
Happy New Year! We spent ours in Hoi An, without fireworks, but with a nice dinner and at midnight, we sent lanterns into the river.

Waking up in Saigon

[10:47]
Tänka sig att det är 2012?! På gott och ont flyter dagarna ihop här, vi har inte koll på vilken veckodag det är. Efter en otrolig lång bussresa från Nha Trang har vi nu kommit fram till Saigon.

Första intrycket? Tjejen jämte mig anmäler en hemsk händelse från gårdagen, gråter, och försöker intala sig själv och de som tar emot hennes anmälan att det inte är hennes fel. Bra första intryck?
De som jobbar här på hotellet försöker i sin tur övertala den stackars tjejen att hon borde ändra lite i sin historia, efter hon "ändå inte minns allt, och det vore bättre för dem med den här versionen".  Behöver jag ens tala om för er hur ilskan bubblar i mig? Om inte ens hostelet vi bor på tar henne seriöst, hur ska då polisen reagera? Om det är svårt att anmäla sexuella trakasserier, övergrepp, våldtäkt hemma, hur jävla svårt kommer det vara här?
Jag är arg både arg. Ännu en gång använder jag mig av underbaraclara.

Är man utomlands gäller givetvis common sense, det förstår både jag och Ingrid. Vi har haft turen att klara oss hittills, bara ett par förjävliga bussresor med aggressiva, lite smått våldsamma konduktörer? Olyckligtvis har vi inte blivit frälsta av Vietnam, och hur mycket vi än tyckte om Hoi An och Nha Trang återvände jag tyvärr precis till att vara smått skeptisk..

How do you measure a year?

[18:41]
Jag har nog inte riktigt förstått vad det är för dag idag. Vare sig jag vill eller inte är det fortfarande sista dagen på 2011. Året då jag hunnit med precis allt möjligt, det har varit ett tufft år, jag skulle kunna älta allt negativt i en hel evighet, fråga mig själv hur jag skulle kunnat undvika eller ändra något, men samtidigt som året varit tufft har de underbara stunderna varit helt fantastiskt. Jag har blivit starkare, jag har gjort mer, sagt ifrån mer, stått upp för mig själv och vågat mer än någonsin förut. 2012 ska bli året då jag tänker, klart jag kan, allt är möjligt!

Nu tänker jag njuta av att jag har möjligheten att fira nyår i Vietnam!
Gott nytt år fina ni. <3


Flavours of Hoi An

[23:22]
Imorse vaknade vi tidigt, käkade frukost och väntade på en buss som aldrig tycktes komma. Kände oss bortglömda ett litet tag, men efter två timmar kom vi äntligen iväg! Framme på vårt hotell och efter lite vätskeersättning var jag good to go. Vi tar en titt vetja!

Ungefär så här ser en Sleeper Bus ut. Vår biljett kostade runt 350-400sek och har hittills tagit oss från Hanoi, Hué och nu Hoi An. Den är giltig i 30 dagar, och vi behöver bara ringa 24 timmar innan för att bekräfta våra platser. Biljetten tar oss hela vägen till Saigon. Smidigt va? :)

Mat är en stor del utav vår resa, så givetvis vill vi ha äkta mat, och inte något halvhjärtat, pizza kan vi äta hemma! Här har ni en av Hoi Ans specialiteter, Cao Lau. Platta nudlar, med krutonger, böngroddar, grönsaker och lite fläsk på toppen.

Här har vi White Rose, lite som dumplings, fast gjort med rispapper och räkor inuti. Mums!

När vi fått i oss mat, var tanken att vi skulle in till stan. Vi hamnade på andra sidan gatan hos en skräddare, titta men inte köpa var reglerna. Regler är till för att brytas har jag hört, dessutom står det i alla guider att Hoi An är stället där du ska sy upp något. Nu kan vi kryssa det från listan! Någon som har semesterplaner men inte vet vart ännu, jag kommer gärna tillbaka till Hoi An, kom ihåg det! :)

Portabla kök som ni ser på bilden ovan finner man överallt, här har vi köpt varsin kaka med kokos, jordnöts och en himla massa mer saker i. Himlans gott!

Literally street food.

Kvällsmarknad, hur mysigt som helst!

Vilken ska man välja liksom?


Kvällen avslutades sedan med ännu mera mat efter att ha vandrat runt i en liten del utav Gamla Stan. Imorgon ska vi utforska centrala delen Gamla Stan!

"The cultural & spirutal heart of Vietnam"

[23:54]
Trots dåligt väder har vi haft det bra i Hué, som förövrigt är helt olikt Hanoi. Rubriken till inlägget är taget ur Lonely planet, och det är precis vad vi behövde för att få upp lite hopp, och kunna säga till oss själva, "vad var det jag sa?". Här i Hué känner jag den där efterlängtande värmande känslan, vänliga människor, en skön atmosfär Vietnamesisk mat utan någon liten västerländsk twist. Känna att jag faktiskt är utomlands, inte tagit ett steg och hamnat i någon Europeisk storstad, fylld av västerlänningar. Äntligen, ÄNTLIGEN har jag fått en äkta dos av Vietnam, och vet ni vad? Jag gillar det och ser fram emot allt annat landet har att erbjuda oss.


Idag har vi hunnit med att utforska staden citadell vilket tidigare var en kejsarstad, sorgligt nog förstördes en stor del av den under kriget av Amerikanarna. Innanför murarna finns stora trädgårdar, och The Forbidden Purple City.

Kändes smått magiskt att få vandra omkring där.

För att ta oss till Thien Mu Pagodan blev det en liten båttur, längs floden hänger det nämligen ett gäng kvinnor som försöker locka oss turister att åka just deras båt. Efter 2 dagars tjat gick vi tillslut med på det. Under turen dit försökte kvinnans mycket unga dotter sälja souvenirer till oss. Jag ansåg att hon borde vara i skolan.

Thien Mu Pagodan, en av de mest kända byggnaderna här i Vietnam. Thich Quang Duc, som var en vietnamesisk buddhist och mahayana munk, brände sig till döds offentligt 1963, i Saigon i protest mot Presidenten Ngo Dinh Diem förtryck av den buddhistiska religionen.

Sköldpaddor symboliserar lycka, så jag och Barbaskön klappade lite extra på denna.
Trang Tien Bron lyste fint på kvällen, och med det avslutar jag härmed min vistelse här i Hué. Tidigt imorgon beger vi oss längre söderut, hoppar på Open Tour Bussen och beger oss till Hoi An, där ska det tydligen vara varmare, och en hel bunt med skräddare!
Fler bilder finns här, dyker upp fler om några dagar!

Ny karta i hand, ny stad

[08:15]
Detta är min allra första backpacker resa, vilket gör det hela betydligt mer intressant då jag inte vet vad och hur mycket jag ska förvänta mig, hur länge jag ska orka, hur länge viljan och intresset att planera och allt annat som hör till när man reser existerar.
Att hamna i en ny stad är alltid lite utav en ny utmaning, gatorna, människorna och känslan är annorlunda, det tar på krafterna mer än man tror.

Efter en hel natt på en så kallad "sleeper bus" anlände vi tidigt imorse här i Hué. Bussen var en upplevelse i sig, min hjärna gör fortfarande desperata försök att bearbeta allt.
Innan vi gick på bussen igår möttes vi av en man utan någon som helst respekt för varken oss eller vår packning, vi svor och var allmänt förbannande tillbaka, och har kom fram till att Hanoi inte riktigt var "våran stad". Old quarter, där vi bodde är ett relativt mysigt område och May De Ville Backpacker Hostel var fenomenal, staden i övrigt inte så mycket att hurra för.

Resan gick trots allt relativt smidigt, med ipod och någon extra filt fick jag i mig lite sömn, innan de flesta av oss vaknade av ett gräl som ägde rum på bussen. Lagom trevligt klockan fyra på morgonen.

Nu väntar vi på att få checka in i vårt rum, 10 bed female  dorm. Nu i efterhand inser vi att det förmodligen inte va vårt smartaste drag. 10 tjejer, en toalett kan bli spännande.
Vädergudarna är dessutom emot oss, vi får helt enkelt nöja oss med att det regnar lite lätt, och inte ösregnar. Vi har inte helt gett upp Vietnam ännu, vi hoppas innerligt att landet har något extra som väntar och ska ta oss med storm!


Julafton i Vietnam

[21:48]
Julafton spenderades somsagt i Halong Bay, med en båttur på fyra timmar. Kallt och blåsigt, vi frågade oss själva om det verkligen var värt det hela?

Kändes lite som Pirates of Caribbean filmerna med alla andra båtarna runt omkring oss. Vi krokade till och med innan vi kom ut i det öppna vattnet. Skönt att vi är försäkrade tänkt vi.

Häftigt va?

Utforskade bland annat en grotta jag inte minns namnet på.
Floating Village

Julafton, här sitter vi och gottar oss med bland annat skumtomtar! Strax efter det var det dags för lunch som vi förövrigt betalat för, men inte fick eftersom vi helt plötsligt skulle byta båt.
Struntade i Halong Bay, tog bussen tillbaka till Hanoi, lyckligtvis fanns det plats på May De Ville, så vi checkade in igen och firade julafton med att beställa in extra mycket mat! Rullade våra egna vårrullar, skit häftigt och supergott!

Det visade sig även att min kamera tagit emot en hård smäll, linsskyddet var intryckt, UV-filtret helt sönderkrossat. Kameran mår bra, jag är i chock och i behov av att hitta ett nytt filter snarast.

När vi käkat klart, försökte vi ta oss till nattmarknaden, har nog aldrig sett så många Vietnameser på samma ställe tidigare, eller mopeder för den delen. Om vi tidigare upplevt ett hav med mopeder liknade detta mer en storm, en havsstorm med de största vågorna, vilket det här fallet var mopeder som försökte ta sig framåt utan framgång. Vi fastnade helt enkelt mitt i det hela, och kunde inte riktigt ta oss någonstans. Det eviga brummande, varma avgasrör, människor som trängs och puttas, medan mopedförarna försöker vrida, styra och hålla balansen på sin fordon kan vara bland det värsta jag varit med om.
Det var julafton det.

Julhälsningar från Vietnam

[0:06]
Väckerklockan ringde alldleles för tidigt idag, frukosten visade sig vara pinsamt dyrt. Men  vad gör det tänkte vi, det är trots allt julafton, och vi skulle på båttur!


God jul på er alla där hemma från oss! <3 Vi saknar och tänker på er.


Halong Bay, hit me with your best shot!

[01.13]
Minns ni hur man som liten längtade till julafton? Hur man spänt väntade på att få öppna klapparna under julgranen, en förväntning som sakta byggdes upp under dagen. Med tiden, och ju äldre vi blev började dock den längtan, och julkänslorna, åtminstone för mig tyna borta sakta men säkert. Med andra ord är jag inte helt förvånad över att jag missar min tredje jul hemma i Sverige. Att jag däremot skulle befinna mig i Vietnam hade jag aldrig förväntat eller någonsin kunnat gissa.

Vi har hamnat i Halong Bay, som förövrigt finns med på Unescos världsarvslista, snacka om att bygga upp våra förväntningar! Just därför känns besvikelsen extra stor nu när vi väl är på plats. Alla bilder och kort visar en underbar vy, öar som sticker upp mitt från ingenstans ur det klara vattnet. Utsikten, eller rättare sagt bristen på utsikt fick Halong Bay att tappa sin charm.
Våra planer från början var att spendera 3 nätter här, men vi nöjer oss med 1, då vi gjort det mesta under en dag, och imorgon åker vi tillbaka till Hanoi, om vi har tur blir det tillbaka till May De Ville Backpackers Hostel, frukosten på tionde våningen var underbar, tänker lite smått på deras Amerikanske pannkakor just nu!

Det klara vattnet vi hade förväntat oss och fina utsikten liknade mest Englands kust. Lägg på några extra plusgrader förstås.

Vi hittade ett litet supermarker och valde att ut vad vi ville ha, det blev en hel del. Vi saknar dock en hel del gott godis och snacks som fanns i Kina.

Lyckligtvis kan vi roa oss själva med snacks som har tryck. Yan Yan-snacks som man doppar i tillhörande kräm, käkade dem när jag var liten men då utan de små texterna och bilderna. Lite nostalgiskt.

Visst är de lite små söta? "Whale - Biggesy Mammal"
Ja, vi åkte förstås inte hela 4 timmar hit för att bara käka lite snacks, skumtomtar, och ringa hem och önska våra familjer en God Jul. Imorgon, på självaste julafton ska vi på en liten båttur, förhoppningsvis bestämmer vädergudarna att vi förtjänar lite blå himmel, så att vi får se Halong Bays rätta sida, bland floating villages, klippor och öar!

Turist i Hanoi

[22:40]
Efter Ho Chi Minh Museet, One pillar pagoda, och Etniska Museet åkte vi vidare till Quan Thanh Temple, Tran Quoc Pagoda och slutligen Temple of Literature. Här har ni lite bilder.

Palmer fick oss att tänka på Miami Beach

Här är Ingrid och Barbaskön på väg till Tran Quoc Pagoda.

Här ser ni visst inte hela pagodan, men här är jag!

I bakgrunden skymtar ni hela pagodan.

Sedan tittade vi på Temple of Literature, inne i området fanns det här. Har fortfarande lite dåligt samvete att jag fotade.

Ja, och så här ser Hanois gator ut kvällstid, Ingrid och jag har lärt oss att korsa en gata som ser ut som bilden ovan. Vi hade nämligen läst i resetidningen Vagabond att man ska hålla en jämn takt när man går, inte tveka utan gå rakt fram. Vi är numera mer rädda för bilarna på gatorna, och räknar högt som om vi dansar vals varje gång vi korsar en väg. 123...123..

Museum of Ethnology

[08:41]
Häromdagen var vi alltså på Vietnams Etnologiska Museum, ni hör förstås själva vad det hela handlade om. I vilket fall, syftet med museet är vetenskaplig forskning att samla, dokumentera och visa upp, bevara och lära ut kulturen och de etniska gruppers olika historia och traditioner. Stället är både ett lärocenter och ett museum.

Vietnam har 54 olika etniska grupper, och museet är anpassat till alla åldrar. Det finns en inomhus och en utomhusutställning, det finns mycket antikviteter, men även vad som används i det vardagliga livet som visare det rika kulturarvet. Allt är indelat efter de 54 olika etniska grupperna, så det finns med andra ord en hel del att se. Riktigt coolt var det, lärorikt och intressant. Här har ni en mycket liten del utav vad vi såg.

Cykel med burar som används till att fånga fisk. Så här mycket hade de alltså på.

Tillverkning av hattar

Så här kunde ett av husen se ut, riktigt högt upp! Tror detta är ett Tay-hus.

Eller som detta, 17 meter långt!

Mycket intressant utställning, och har ni vägarna förbi är detta absolut ett måste. De olika etniska grupperna har så mycket att berätta.

På äventyr i Hanoi

[08.22]
Klockan är halv åtta på morgonen här, utanför spelas det Vietnamesisk musik som strömmar in till vårt dorm, lite då och då hörs en moped eller två susandes förbi. Jag förstår inget av musiken, eller vad som sägs på radion, men lite charmigt är det allt ändå.
Det sägs att de flesta storstäder brukar vara lite lika, Hanoi liknar inget jag upplvet tidigare. Havet av mopeder som tar över gatorna, ljudet som i sin tur dominerar allt, ni måste komma hit för att förstå vad jag menar.

Igår tog Ingrid och jag hursomhelst vår första riktiga dag här, lyckades ta oss med Taxi till Ho Chi Minh museet, där blev det en hel dos av Vietnams historia.
Hej hej, här är vi!

I samma område ligger One Pillar Pagoda, så har ni vägarna förbi kika på den också, men ha inte lika stora förväntningar som vi hade;)
Om det kommer fram en äldre man vid namn Hoang, va inte alltför skeptisk. Det finns en hel bunt människor som är ute efter att lura dig, det gäller att ha lite common sense brukar jag och Ingrid säga.

Vi bestämde oss för att våga, vara naiva nog och tro att det finns hopp kvar och goda människor! Hoang är en utav dem. Han körde runt oss, och så här snygga såg vi ut.

Första stoppet blev Etnologiska museet, som kostade 25 000vnd, ungefär 8sek. Vi fick så himlans mycket för de där ynka åtta kronorna, så jag bestämde mig just för att det får ett helt eget inlägg. Håll utkik vetja.

Arriving in Hanoi

[21:45]
Nästintill nyanlända här i Hanoi, efter en sisådär 2 dagars resa. Resan gick förvånansvärt bra, vilket troligen beror på att jag sov bort de största delarna och när jag inte sov åt jag snacks, för att undvika att somna.
Gränsövergången gick bra, vet inte hur många gånger vi fick visa passet, om och om igen. Väl framme på Vietnamesisk land efter en lång bussresa är det första vi möter en taxichaufför. Utan varken Vietnamesisk dong eller Amerikanska dollar var han ändå villig att först skjutsa oss till en bankomat, och sedan till vårt hostel. Han försökte givetvis lura oss, körde till en början vad som kändes som cirklar, sedan till fel hostel för att slutligen lämna av oss här på May De Villes Backpackers Hostel för en summa av 400 000vnd. Efter mycket om och men gav vi "bara" 100 000. Försök omvandla det i huvuduet, jag utmanar er.

Vietnam är till skillnad från Kina otroligt lyhört, även om Kinas befolkning är betydligt mer kryllar staden av ljud. Här kör nämligen ingen på elmopder, som i Kina, utan det är ett hav av muller som tar över gatorna. Att korsa en liten gata är i sig ett stort äventyr!
Trötta efter resan, men mycket nöjda än så länge med boendet, hostelet känns mer som ett hotell och är stort och rymligt. Personalen är vänliga, mycket serviceinriktade och villiga att hjälpa till med precis allt. Dessutom har jag och Ingrid läst bra recensioner om frukostbuffén på tionde våningen!

Vietnam ligger förövrigt 1 timmer efter Kina, alltid lär man sig något. Passade på att fylla våra hungriga magar. Blev Pho, vietnamesiska risnudlar, vårrullar med räkor, traditionella vietnamesiska vårrullar och en underbar Mango-shake på det!

För att avsluta det hela på topp skämde vi även bort oss med en helkroppsmassage, en timme för ungefär 85 svenska riksdaler, skönaste på länge efter att ha burit den tunga väskan och alla äventyr vi gjort!
Det hela började med att vi först påpekat att vi hellre ville ha kvinnliga massörer, slutade givetvis med två manliga. Där log vi både nästintill nakna och visste inte riktigt vad vi gett oss in på. Av med alla smycken, bh men trosorna fick vi som tur behålla på.
Massagen var en upplevelse kan jag lova. Bokstavligen en helkroppsmassage. Borde nästan återkomma med det i ett helt separat inlägg! ;)

RSS 2.0