På återseende!

För er som missat har jag börjat jobba, i sommar är jag områdesansvarig som det så fint heter för Restaurang Linnea och Bageriet. De senaste veckorna har varit fyllda med en himlans massa information, allergilistor, städ, inventering, diskande, och allt annat mindre roligt som jag aldrig riktigt tänkt på tidigare. Vi har kaffeutbildningar, lär oss om hur vi ska vara som bra ledare, ansvarstagande och andra bra att ha kunskaper. Det tar tid, det är krävande, och ibland är det inte roligt, men det är en bra och nyttig erfarenhet. Dessutom klarade vi av första provet i helgen, nämligen introduktionshelgen, nu är det bara att ta emot resten av säsongen och dess utmaningar med öppna armar.
På fredag öppnar vi, mig hittar ni somsagt på Restaurang Linnea, titta förbi vetja, eller så ses vi och hörs under sommaren, tills dess ligger jag lågt här. En och annan bild kanske dyker upp här.


Until we meet again

På-återseende-lunch ägde rum idag, som ni redan vet vid det här laget ska Linnéa norrut, och jag åker på onsdag och flyger tidigt på torsdag.

Samlades hos Linda, där vi lagade mat och hade det allmänt trevligt. Evelina befann sig också på plats.

Det var riktigt gott, och enkelt. Sedan var det hög tid för mig att bege mig hemåt, fällde några tårar sa hejdå, nej på återseende och väntar på att det ska bli sommar, för då ses vi alla igen. Det kändes sorgligt, för jag kommer sakna alla så rackarns mycket.

Brutal ärlighet och lite geografi

Idag har jag insett hur långt norrut Östersund ligger, helt sinnessjukt! Å andra sidan, om alla fortsätter bestämma sig för att flytta norrut, då kanske jag tar tag i att hälsa på Siri uppe i Umeå, det vore faktiskt på tiden! En liten Sverige-resa.

Idag kom Linnéa över, jag bad henne hjälpa mig med min packning, då jag nått lite av en dead end. "Är det allt det här?" frågade hon nästan nöjd, fram tills att hon fick syn på resten av packningen på golvet. Hon massakrerade min packning, var brutalt ärlig, jag fick snällt sålla bort ytterligare lite till. Jag fick tänka till, fällde nästan en tår eller två när jag valde bort ännu mer saker, Linnéa satt mest och skrattade åt mig. Särskilt åt antalet trosor jag packat ned. En vän som Linnéa borde alla ha. Hon är så resvan, duktig på det mesta, dessutom är hon underbar. Jag kommer sakna henne.

I'll be there for you, cause you're there for me too

Jag kan i princip säga att det är en vecka kvar nu, för vid den här tiden om exakt 7 dagar sitter jag i Värnamo, redo för avfärd till flygplatsen om några timmar.
Om en vecka.

Vilket gör det hela ännu svårare att förstå, hur galet mycket jag kommer sakna alla. Hur sinnessjukt mycket jag kommer missa här hemma, träffade min guddotter idag, hon kan så rackarns mycket, pekade på ett jumbojet i bilderboken, och talade om för mig att Seb åker flygplan. Tänka sig vad hon har lärt sig till våren?!
Träffade även Linda idag, lärde känna henne i somras på jobbet, men känner ändå att det kommer bli tomt utan henne, hon flyttar till stora staden på fredag.
Vem ska jag ringa när jag bryter ihop över gårdagens händelser, samtidigt som jag hör min andra Linda skratta ihjäl sig över vad jag just berättat?
Utöver allt det här flyttar älskade Linnéa till Östersund, i helgen.
Vi har delat dubbelsäng, dreglat ikapp till Vampire Diaries, käkat ofantligt mycket Ben&Jerry's, varit med varandra konstant sedan i maj, och även om det är jag som ska till andra sidan jorden, känns just Östersund, Lund, Umeå, Stockholm och Göteborg sjukt långt bort. Jag gläds åt allt, men kan ändå inte låta bli att tänka hur tomt det kommer kännas när jag väl kommer hem. Att jag som åker kors och tvärs överallt vill ha er samlade på samma plats, här hos mig. Hur själviskt är inte det?


Söndag

Jag åkte till Jönköping idag igen, hade tänkt inhandla det sista som behövs, men satt istället hela eftermiddagen på Waynes med J. Stackaren fick stå ut  med alla sommarens bravader, och min oro inför resan, skönt att han känner mig så pass väl att han orkar med mig.
Ytterligare ett på återseende från min lista, jag har börjat packa och nu är det dags att sätta fart på riktigt.

Börjar med filmen No strings attached, den skulle jag tydligen gilla. Upp till bevis!

Mackor, väskor & paketinslagning

Linnéa och jag tog tåget till Jönköping, vi tyckte vi förtjänande det. Väl framme bestämde jag att vi skulle styra våra steg mot MackMakeriet, de råkar nämligen ha väldigt goda mackor där. Dessutom är det så rackarns mysigt, taket är superfint målat med änglar, och på väggarna brukar det hänga fin konst. Med jämna mellanrum byts målningarna ut, och precis alltid är det fina tavlor. Ser ni den fina ugglan?

Brie-salami, skagen och rostbiff-baguetter blev det, inte allt på samma macka förstås. Jag blir hungrig bara jag tänker på det. Om ni har vägarna förbi Jönköping, sväng förbi där! VI spenderade sedan resten av eftermiddagen på stan, a6 och IKEA. Jag är numera en ryggsäck, regnskydd och några packpåsar rikare. Nästa vecka blir det dags att sålla i garderoben.

Kvällen började med paketinslagning, presentpappret räckte dock inte till. Insidan som räknas har jag hört, så födelsedagsbarnet blir förhoppningsvis nöjd ändå! Kvällen avslutades sedan med filmen Friends with Benefits och ett nytt avsnitt av Two Broke Girls, skönaste serien ever by the way.

It's not the end

Fina, underbara Elin har en förmåga att alltid säga de rätta sakerna till mig, när jag behöver det som mest. Norge är inte så fasligt långt bort, men jag saknar henne som tusan.
Igår sa hon dessa kloka ord;

Everything will be okay in the end. If it's not okay, it's not the end.


Pan Am

Jag har blivit lite smått besatt av den nya serien Pan Am.
Kvinnor i vackra klänningar som vågar göra precis som de vill och stiliga män.
Nästan så att jag önskar att jag själv vore flygvärdinna.
Dör lite smått.


Pre-Birthday

Idag träffade jag Linda! Vi gick på stan en sväng, sedan fikade vi resten av dagen (två gånger, på Bakfickan och 48:an) och jag blev besatt av Angry Birds på hennes fina mobil. Ja, och så bjöd hon på födelsedagsfika, och talade om för mig att sluta bryr mig om vad andra tycker och tänker om att jag varken pluggar eller har körkort. Linda är bra hon, kanske borde passat på att fråga hur jag hanterar åldersnoja också?

Hip hip hooray!

Oktober är här, vilket betyder en himlans massa kalas. Igår var det födelsedagsmiddag med ett helt tjejgäng.

Linnéa fyller nämligen 23 år idag, vilket firades med god mat! Satt sedan och pratade om precis allt mellan himmel och jord, innan vi drog ner till Chaplins. Varför vi valde att göra det är fortfarande oklart, då jag som var yngst i gänget kände mig gammal bland de få som befann sig på plats.

Chihuahuor och bål passade oss mycket bättre.


Hursomhelst, idag fyller världens bästa Linnéa 23 år, vi har känt varandra i 2 år men känns som längre. Hon vet nog det mesta om mig, och jag älskar henne även om hon kan vara lite galen ibland! <3

Hej & godnatt

Efter att ha flyttat ut allt från tredje våningen igår, och att sitta still hela idag har jag både ont i ryggen och träningsvärk i armarna. Jag lär sova gott inatt också.
7½ timme tog det att fixa håret, nu kan jag gå utan mössa.


110926

Jag har med all säkerhet vilat klart nu, behöver med en gång återfå lite mer fart och fläkt i mitt liv igen. Med en månad kvar tills den stora resan och äventyret drar igång har jag kommit på att shit, jag kan inte äta med pinnar! (Har alltid bett om en gaffel när jag varit hos Ingrid)
För mig är det nästintill en konst, faktiskt. I samma veva försökte jag komma på när jag åt sushi senast, jag minns inte. Kan nog till och med vara så att jag  bara smakat ytterst lite utav det.
Ja.. Och så har mitt pass ännu inte kommit fram. Lyckligtvis är jag så pass skillad, har tålamodet som krävs för att sitta i kö till CVS, och nu är hela problemet löst. Det var dagens äventyr.

Vad mer? Eftersom mitt pass inte befinner sig hemma, kan jag tyvärr inte dra iväg på någon spontan sistaminuten resa, utan får snällt stanna kvar i landet i en månad till.
Kika in den här bloggen när ni ändå är här vetja, hittade dit från denna finfina tjejen. Love it!


Släkten är värst

Jag har spenderat min dag på ingen mindre än Farmors 75-årskalas! Jag har hälsat på folk jag inte känner igen, jag sakat hand med så ofantligt många, slappa handslag, handslag som knappt känns, och en del fasta handslag. Först och främst, vad är det med folk som inte kan hälsa ordentligt? Kan du inte ta ett fast handslag, då nöjer jag mig faktiskt hellre med ett enkelt hej.

Sedan fick jag höra att "man klarar sig utan körkort om man typ bor i Stockholm", jag fortsatte att le utan att skada människan ifråga.
Jag är uppenbarligen bland de få på min fars sida som inte gått minst ett år på bibelskola, eller har körkort. Kan ni tänka er hur min ynka lilla tatuering på ryggen togs emot?! För de allra modigaste visades även det senaste tillskottet. Tills nästa gång funderar jag på att skaffa mig en sleeve, och någon piercing i ansiktet, bara för att liksom, körkortet blir en bonus.

Så har vi förstås en del av släkten som anser att man inte behöver komma fram till vad man ska bli, det rer sig liksom med tiden. Att mina små äventyr är den bästa sättet att få erfarenhet på, och jag helt enkelt ska fortsätta njuta av livet. Mer sånt ville jag höra!
När jag inte var bitter, och inte offentliggjorde min och Ingrids Asien-resa såg det ungefär ut så här.

Farmor och  Jenny


Efter allt hälsade och leende blev det matdags.

I vår släkt döps inte småbarnen, utan vi barnvälsignas, precis som ett dop, minus dopklänningen och Svenskakyrkan. Här är nykomling nummer ett, Josefin.

Baby nummer två heter Victor.

Ytterligare en söt liten sak, Wilma


Lite ny energi tillfördes när Louise dök upp, tack och lov! Hon är inget "orginal" som de andra, utan fasters mans syster.

Så här ser jag ut på 75-årskalas, sitter mest och ser oskyldig ut, vilket jag förövrigt är bra på.


Farbror med kusiner.


Det hölls tal, vi käkade tårta, och allt som hör till. Kusin Annie här, i sin tyskadräkt. Hon hittade nämligen en ung man i Tyskland.

Amanda och Victor

Och här har vi alla kusiner på pappas sida.

Quality time with L

Jag och min nästintill hypnotiska klänning har spenderat dagen hos finfina Linnéa. Vi har återförenats med våra hunkar från Vampire Diaries och dreglade lite smått. Helt sant. Lagade mat tillsammans och njöt bara av varandras sällskap, pratade framtid, försökte lägga upp en plan utan att lyckas. Jag inser mer och mer hur mycket jag kommer sakna henne.

Sedan tappade jag i princip all hopp för världen, men bara nästan.


Ambivalent

Jag har nog aldrig längtat bort så mycket som jag gjort idag, samtidigt som jag vill vara hemma. Hur svårt kan det vara att bestämma sig liksom?
Om jag inte nämnt det tidigare är jag lite smått rädd inför resan, fy sjutton vad rädd jag är. Men hur spännande är det att stanna hemma?

Jag saknar de sena sommarkvällarna, att jag aldrig visste vart eller hur de skulle sluta, samtidigt som jag tycker att det är skönt att de är över.

Ja.. En gnutta ambivalent, även om jag uttalar det bäst på engelska.


Jag följer med dig hem ikväll

Det blåser otäckt mycket utanför mitt fönster just ikväll. Sådär hemskt så att jag helst skulle vilja ha någon här bredvid mig som lugnade mina stackars nerver, och talade om för mig att det faktiskt bara är vinden utanför, inget läskigt alls.
Inte nog med det, tidigare ikväll gick en propp i vardagsrummet, jag blev så otroligt rädd, det var nämligen bara jag hemma, och det blev alldeles för mörkt. Jag gillar inte mörker.
Jag följer med dig hem ikäll
För jag vill inte vara själv


I'm a little bit of everything all roled into one

I sommar har jag kommit underfund med att jag faktiskt kan vara rätt elakt till och från, riktigt otrevlig är kanske ett bättre ord. Nu försöker jag komma underfund med vart allt det onda kommit från?
Jag har på något sätt slutat "ödsla" tid på att försöka få precis alla att tycka om mig, jag tycker ändå inte om alla. Jag är förstås inte elak, mest bara dryg vid de här tillfällena. Men oftast är jag riktigt trevlig, ibland är jag relativt söt också.

Idag har jag mest varit en bitch på jobbet, haft Alanis Morissettes Bitch som theme song i huvudet. Det beror på att jag finner det lite smått töntigt att torka av borden med vinylhandskar, skrapa av tallrikarna med handskar, när dog någon senast av lite matrester på händerna?
Att "möblera" om i kassan så att pengarna ligger spegelvänt, inte för att det finns otroligt lite att göra, men för att det andra sättet tydligen är fel, pengarna är fortfarande lika mycket värda, dessutom ser man faktiskt skillnad på en tjugolapp och en hundralapp. Annars kan man alltid stå två i kassan fastän buffébordet ser förjävligt ut och borde torkas rent, klaga på att 9 timmar är världens längsta arbetspass. Eller det värsta av allt, sitta med mobilen vid kassan framför gästerna. Jag fick inget utbrott, min trevliga sida försvann dock.

Jag är den som är rädd för fåglar, töntigt rädd för clowner, höjder, maskerade/utklädda personer. Vågar faktiskt inte ens hoppa studsmatta eller gunga för högt, äter inte blodpudding, just för att det är blod, så jag kanske inte har så mycket att säga till om.

Just when you think, you got me figured out
The season's already changin'
I think it's cool; you do what you do
And don't try to save me

I'm a bitch, I'm a tease
I'm a goddess of my knees
When you hurt; when you suffer
I'm your angel undercover
I'm enough; I'm revived
Can't say I'm not alive
You know I wouldn't want it any other way

Ett avbrott

Jag borde känna mig mer utvilad än någonsin tidigare just nu, med tanke på hur lite jag har haft för mig. Kroppen känns någorlunda utvilad, men jag har ändå kommit fram till att jag behöver stressen till viss i del mitt liv. Jag blir ju så förbaskat uttråkad annars!
Jag vill visserligen inte ha de där 12-timmarspassen från i somras, eller känslan av att jag inte hinner träffa alla jag vill, någon fin balans där emellan hade varit perfekt. Resan tar visserligen sin lilla tid att planera, och på måndag skickas första visumansökningen iväg, men sedan är det bara att vänta, and that's boring.

Imorgon och fredag har jag hursomhelst tagit på mig 2 olösta pass på Majkens, kärt återseende! Och på söndag ska jag prova något alldeles nytt, nämligen Hamnmagasinet.
Nytt är förstås spännande har jag hört. En sistaminuten-resa hade förstås varit fint det också.

Walks in the park

Jag har den stora äran att få vara Pixies Gudmor! Det är helt fantastiskt, även om jag inte ser varken henne, Frida eller Emil alltför ofta. Vet inte riktigt vart den här sommaren här tagit vägen, jag som hade tänkt spendera mer tid med dem än vad som hunnits.
Det är dagar som idag som får mig att bli lite sentimental och ifrågasätta mina val att spendera hösten/vintern någon annanstans än hemma, där familj och vänner är kvar.
Att få se hur ett barn utvecklas är något bland de mäktigaste sakerna som finns, särskilt de första åren, då allt märks så tydligt,dessuttom tänk glädjen i deras ögon. Allt är så äkta.

Pixie har lärt sig en himlans massa nya ord, idag fick jag höra att hon kan peka på ett kort på Seb och säga hans namn. Jag gjorde sedan ett desperat försök att få henne att säga mitt namn också, det gick. Typ.

Och så har jag tagit pass/id-foto idag till alla visumansökningar som ska skickas iväg. Rakt fram ifrån ska det vara, enkelt men aldrig blir man så där häpnandsväckande snygg som man skulle vilja. Men det är ju jag, även om det ser ut som om jag helt plötsligt har några extra kilon i ansiktet.

Keep your eyes on the track, try and stay focused

Hösten har gjort sig påmind även idag, medan jag lite smått önskar att jag var åtta igen, och helt galet fascinerad över de vackra färgerna på träden, regnpölarna och att det mörknade så tidigt.
Tänka sig! Det fanns en tid då även jag tyckte att hösten och vinterhalvåret var något extra ordinärt, numera försöker jag dock mest fly från den.

Min kära mor tycker förövrigt fortfarande att Europa, närmare bestämt Italien, England eller varför inte Grekland borde räcka för att komma bort. Jag var illa tvungen att ifrågasätta henne, och i samma veva fråga om hon möjligtvis inte va stolt över mig. Det slutade med att hon blev lite smått upprörd, gav mig en kärleksförklaring och talade om att Asien ligger långt bort.
Jag har en bra reseförsäkring svarade jag då, dessutom har jag redan varit i de där andra länderna tänkte jag, samtidigt som jag undrade om hon minns alla resor och andra galna ting hon gjort en gång i tiden. Typ bli kär, gifta sig och flytta till Sverige. Undrar vad mormor tänkte då!


Tidigare inlägg
RSS 2.0