The what if

I flera år ältade jag saker, om och om igen, vägde för och nackdelarna mot varandra, tänkte, funderade lite till, tills jag sönderanalyserade det hela, men tänkte ändå "tänk om?"

Vi skulle kunna ägna större delen av våra liv med att tänka just den där frågan, utan att bli något klokare; tänk om jag aldrig valt att hoppa av Natur-Miljö? Funderat över hur saker och ting sett ut om jag aldrig åkt till Österrike för snart tre år sedan, hur hade saker och ting då utvecklats?
Jag har grubblat över de val jag gjort, stora som små, saker jag sagt, eller inte sagt för den delen, och hur det i efterhand har slutat.
Vi människor, åtminstone många utav oss har en tendens att tänka för mycket, klandra oss själva för hur saker och ting blivit, eller inte blivit. "Hade jag sagt si istället för så, kanske det aldrig slutat så här?", "hade jag varit där istället för här hade allt löst sig", men i slutändan är vi mänskliga, vi kan inte alltid styra det slutgiltiga, hur mycket vi än skulle vilja.
Jag antar att det på något sätt handlar om att hitta någon fin, jämn balans i det hela, för bland alla våra "tänk om" måste vi också hitta en egen, ny väg, våga släppa tanken om vad som kunde ha varit, och istället på något sätt skriva en helt ny historia. Det är inget enkelt, och jag analyserar fortfarande sönder saker, men inte alltid.

En nära vän till mig skaffade nyligen en ny tatuering, Aut viam inveniam aut faciam, vilket är latin för "I find my way, or make my way". Jag tror vi alla behöver tänka exakt så ibland, vi kan välja att älta, eller välja att våga visa sig svag, men komma tillbaka ännu starkare, genom att släppa och börja om.


Kiss my eyes and lay me to sleep

Har under sommaren nästintill glömt bort hur det är att ha ett eget rum, hur ofta jag alltid somnade med min ipod (särksilt i Österrike) med samma spellista natt efter natt.
Ikväll försöker jag vara effektiv, biljettpriser, visum och liknade ska kollas upp. Men jag är mest ineffektiv, önskar mig en weekend i London, men sedan ändrade jag mig till Paris, eller varför inte Venedig, eller Rom?
Jag inser dock att jag få nöja mig med Gavin DeGraw, visum och annat får vänta. När jag och Ingrid är klara med all planering ska jag dela med mig om vart vi ska.


Like the life you're living, or live the life you like

Sommaren är numera officiellt över, utöver regnet som smattrar utanför, träden som sakta börja skifta färg, bekräftades det hela när avslutningsfesten ägde rum i söndagskväll.
Jag kan inte riktigt komma underfund med om jag ska känna någon slags lättnad över det hela, välkomna allt det nya, vad det än för med sig, eller försöka klammra mig fast vid alla minnen lite extra, i ett försök att bearbeta allt.
Trots att det till och från rent ut sagt varit en förjävlig sommar, har det funnits helt oslagbara tillfällen som jag alltid kommer att minnas. Allt det negativa har på något sätt fört med sig dubbelt så mycket positiv energi och glädje, alla svåra val har fått mig att växa som människa, hur klyschigt det än låter, det är tillåtet att bryta ihop till och från, det är okej att säga ifrån, och jag har dessutom lärt känna några av mina närmaste vänner betydligt mer, och även lärt känna nya, som för alltid kommer har en plats i mitt hjärta.

Idag sa jag inte hejdå till Madde, utan det var ett på återseende, för det är just vad det är. I oktober när jag själv drar ut på nya äventyr, då är det också ett vi ses snart som gäller, ändå sitter jag här med skräckblandad glädje över vad hösten har att erbjuda, samt lite ångest över de jag inte hunnit träffa, och det faktum att jag faktiskt inte har all tid i världen.
Jag har under de fyra senaste hektiska, stressiga månaderna lyckats hitta någon slags lugn, en rutin i allt det jobbiga. Men vad händer nu, nu när säsongslivet är slut, och verkligheten hinner ikapp?
Jo, jag tänker minsann välja att älska livet jag lever, och glömmer jag det, kan jag alltid titta på insidan av min arm, eller tänka tillbaka på allt bra som hänt i sommar! För bortom allt det mindre roliga har det varit en sjujäkla sommar!


Lunchar i Lund. Och Linda och jag är nyta...

imag0166_1314102 (MMS)

Lunchar i Lund. Och Linda och jag är nytatuerade. Liten parentes


Roadtrip till Söderköping, extra poäng som...

imag0107_1311584 (MMS)

Roadtrip till Söderköping, extra poäng som storasyster!


Bland Cowboys, Indianer och horor!

I tisdagsmorse drog jag till Värnamo, till underbara familjen Li. Efter att ha ätit en underbar kinesisk frukost bestämde vi oss för att åka till High Chaparral.

Arbetsskadad som jag är blev jag otroligt besviken, redan vi parkeringen. Dålig struktur, brist på glädje vid entrén från tjejen i kassan, den där äkta känslan existerande helt enkelt inte, personal som saknade livslust, eller åtminstone förmågan att fejka, men att svära i en show, det går däremot alldeles utmärkt.
Att skjuta sin lillasyster eller lillebror, eller sig själv med en låtsaspistol verkade inte vara någon som brydde sig om, men än jag, Ingrid och Vics. Lite smått skärrade av dagen, kan jag med all säkerhet säga att jag är mycket stolt över att jobba på Astrid Lindgrens Värld, nu inser jag lite smått varför alla tycker att vi är så rackarns bra! Vi har nämligen allt alla andra nöjesparker inte har; bra, och trevlig personal, äkta mat, och viljan och förmågan att se till att just gästen, framför allt barnen kommer i fokus. Med andra ord åkte vi hem efter ett fåtal timmar, och njöt istället av god mat, te Ben & Jerry's och Wii.


Roadtrip till Ullared! Woop, Woop!

imag0103_1311146 (MMS)

Roadtrip till Ullared! Woop, Woop!


Enjoying a relationship with 2 men simultaneously. The first called Ben, the other, Jerry

Alldeles för många 11-timmarspass, gnälliga barn och allt annat som hör till barnfamiljer. Kroppen sviker, och likaså tiden. Nu tar jag ledigt, njuter av lite (för mycket) Ben & Jerry's (tacka vetja lactosetabletter) sover i min egen säng i en natt, tar tåget till Värnamo, och glömmer bort Vimmerby i två dagar. På återseende!

Grillfest här

imag0085_1309374 (MMS)

Grillfest här


Nödvändigt ont

Jag "tappade" bort min guldring på jobbet idag, den jag fick av underbara JR i studentpresent. Jag blev lite smått hysterisk, fina disk-tjejen tog till och med på sig handskar för att leta genom både soporna och slasken. Jag genomsökte sedan hela restaurangen, gick genom en liten soppåse, och slasken ännu en gång utan någon större framgång. Jag var så uppgiven, so I said I little prayer, alldeles sant.

Helt plötsligt är de där reglerna i hygienpärmen otroligt viktiga, och inte kan jag ursäkta mig med att det var någon förlovningsring inte, (det får man nämligen bära) nej, nej,  en helt vanlig guldring som jag fick i studentpresent. Jag kunde förstås inte fråga någon gäst heller, "ehh, du, ursäkta, har du hittat en guldring i din mat? Den är superfin!"...
Nu när jag kom hem, efter finbesök av kusin, och hennes föräldrar, vad tror ni jag hittar precis bredvid en av alla de kuddar som ligger i sängen? Jo, min guldring förstås!
Jag har antagligen lyckats ta av mig den i sömnen, inte sett den på morgonen och tagit förgivet att den som alltid suttit på höger ringfinger. Tji fick jag.

Imorgon är jag ledig, då ska jag inte tappa bort min ring, inte ens på låtsas, jag ska inte gå i parken, men jag ska däremot vaccinera mig mot tropiskasjukdomar, hitta doppresent, och dessutom bli ännu mer "Vimmerbybo", genom att gå till Chaplins imorgon igen. Jag skyller på att jag fastnat i säsongsträsket.



Glad Midsommar!

Jag väljer att strunta i hela midsommarfirandet, inte frivilligt förstås, utan för att min kropp protesterar mot ungefär det mesta. Med andra ord pimplar jag hounugste ikväll, om jag inte spontant bestämmer mig för F's midsommarfest.

Jag hoppas innerligt att ni är mer friska än mig, och njuter tillfullo av festligheterna, det ska man, det är ju trots allt midsommar!

Tre små apor! De tre aporna heter Sylvia, ...

imag0127 (MMS)

Tre små apor! De tre aporna heter Sylvia, Linnéa och Madde. Varken deras namn eller beeteden är särskilt orginella och sviker inte nämnvärt från det normala. Alla har nog träffat på personer som varken vill se eller lyssna och som definitivt borde hålla tyst.


Nya Mattisborgen är rätt maffig!

imag0074_1308742 (MMS)

Nya Mattisborgen är rätt maffig!


Utan musik är ett uteställe mer eller mind...

Utan musik är ett uteställe mer eller mindre värdelöst. Något som är ännu värre? Att inte veta om det är ett brandlarm som tjuter eller ej. Mindre awesome


Så här ser jag ut en lördagskväll i Göteborg.

imag0073_1308428 (MMS)

Så här ser jag ut en lördagskväll i Göteborg.


Dagsutflykt till Karamellkokeriet. De är v...

imag0067_1307875 (MMS)

Dagsutflykt till Karamellkokeriet. De är våra grannar.


Frukost med de bästa

imag0063_1307869 (MMS)

Frukost med de bästa


Med ett hjärta av sten och en järnklo

Idag såg jag Mio Min Mio för allra första gången. Jag har varken läst boken eller sett filmen, nu spelar de den på Lilla Scenen, vilket passade prefekt idag när jag började vid tolv. Nu måste jag nästan läsa boken, så bra spelade de den!

Då rev han upp sin svarta sammetsrock över bröstet.
"Se till att du träffar hjärtat", skrek han.
"Se till att du hugger rakt genom mitt hjärta av sten. Det har skavt där inne så länge och gjort så ont."
Jag såg in i hans ögon. Och i hans ögon såg jag något underligt. Jag såg att riddar Kato längtade att bli av med sitt hjärta av sten. Kanske var det så att ingen hatade riddar Kato så mycket som riddar Kato själv.


Premiärfest här dårå.

imag0047_1307043 (MMS)

Premiärfest här dårå.


En illusion

Förra veckan fick jag nöja mig med Öltältet, istället för Italien, denna helg får jag nöja mig med Premiärfetsen som är ikväll, medan Ingrid och Linda dansar loss på Siesta.
Nej, nej, jag är inte alls bitter eller avundsjuk.
Vimmerby är rätt fint, och The Kooks kan jag ju förstås lyssna på i min ipod. Att se dem live är ju inte hela världen...

Nejdå, jag är inte alls bitter ;D

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0