And it's hard to dance with a devil on your back

Florence + The Machine kommer till Way Out West, dit vill jag i sommar.
Har ni inget annat för er kan ni även kika in här. Har inte riktigt bestämt mig vilken av dem jag ska hålla vid liv. Peace!

Tonight We are young so let's set the world on fire

Är inte helt förtjsut i videon, men älskar låten. Mitt Indien-soundtrack, som fick mig att orka kämpa lite extra när allt kändes lite jobbigt.

*
Not really that fond of the video, but I just love this song, and the rest of the album. This song became my India soundtrack song, back home, and I still play it on repeat several times.



Almost Everything

Till och från blir jag lite smått instabil, det är tillåtet tycker jag. Då är det bra att musik har en lugnade inverkan på mig, särskilt Wakey!Wakey! (och Linda, och Elin)
Jag har förövrigt en helt fantastisk helg att se fram emot, mina allra bästa vänner kommer befinna sig på samma plats med mig. Jag blir så rackarns glad!


Love & other Drugs

Igår såg jag filmen Love and other Drugs, med bland annat snygge Jack Gyllenhaal, och Anne Hathaway. Trodde till en början att det skulle vara en typiskt romantiskkomedi, utan något större budskap, men den var faktiskt bättre än så!

Filmen handlar om Jamie (Gyllenhaal) som börjar jobba med att sälja läkemedel, efter att ha fått sparken från sitt förra jobb. Och vad vore en romantiskt komedi drama vara utan kärlek? Maggie (Anne Hathaway) dyker då upp i bilden, som en vacker, självständing ung kvinna, som drabbats av Parkinsons.

Tidigare visste jag att många stora företaag försöker tjäna pengar på att sälja läkemedel, men jag har nog inte riktigt förstått hur allrvarlig det är. Filmen tar även upp Parkinsons, dess nackdelar med lyser även upp hur viktigt det är att försöka komma ihåg det positiva i livet, trots sjukdomen.
För er som inte vet är Parkinsons en sjukdom i nervsystem, som gradvis förvärras med tiden. Det är oftast äldre människor som drabbas, de har svårt att röra på sig, blir stela och drabbas av skakningar. Det går att ta medicin för att minska de symptomen, men utöver det finns det ingen botande behandling mot sjukdomen.

Filmen är helt klart sevärd, och även om det är ett tugnt ämne som tas upp, finns det en hel del glädje. Har du inte sett den, gör det!


Adele & jag

Väggarna i mitt rum är numera kala, helt nakna utan alla mina inramade kort, bokhyllan står tom medan kartonger fyller rummet. Jag insåg just att nästa gång jag kommer "hem" är det till ett nytt hem, dags att bli lite sentimental kanske?

Förkylningen har tagit över min kropp helt och hållet, så kryper tills sängs med Adele, tror närmare bestämt att hennes senaste skiva kommer spelas på repeat på i-poden ett lite tag framöver.
Lyckades även efter mycket om och men boka tåg till Stockholm, till Ammi innan det bär av till Bergen på tisdag eftermiddag. Sj och jag är mer eller mindre ovänner.


Flaws & All

Jag misslyckades med att brygga kaffe häromdagen, förmågan att kunna brygga fem eller tio liters kaffe är inget att skryta med hemma för gästerna, dessutom, vem har en sådan stor kaffebryggare hemma som caféer och restauranger har? Förmodligen ingen.
Jag är inte särskilt händig heller, men jag har klarat mig än så länge.
Idag har jag festat till skottningen av snö, nämligen att skotta i kjol samt allvädersstövlar, ni vet sådana som dagisbarn har. Hemskt fula, men ack så varma! Sedan lagade jag Thai kyckling, vem behöver då kaffe?

Imorgon ska jag till Västervik, Wendela ska tatuera sig!


Honey, let me sing you a song



Redan sjunde December, skönt.
För ett år sedan befann jag mig i Kitzbühl.
Dags att lista ut vad som är näst på listan.

Honey, let me sing you a song - Matt Hires

I-rony



Föll ner lite extra snö inatt, vilket resulterade i att båda barnen fick stanna hemma från skolan. Britterna är mjäkisar. Det går inte ens att bygga en halvstor snögubbe med snön som finns och det är bergis inte mer än -2 ute. Å andra sidan, så ökar snön min julkänsla, som varit borttappad i ett par år nu, så ska inte klaga allt för mycket.
Har även kommit fram till att om jag någonsin skulle få för mig att bli gravid, då skulle mina humörsvängningar pga alla hormoner vara allt för hemska. Vågar inte ens tänka tanken.
Kanske blir lite gladare av helgshopping? Komplettera det sista på min julklappslista.

Försöker förövrigt intala mig själv att jag faktiskt uppskattar det positiva i saker lite extra, när jag genomgått det  plågsamt, jobbiga delar. Det är trots allt så vi lär oss, så om en sisodär fem år kanske allt känns lite tydligare, mer försåtligt, kanske till och med befinner oss på samma plats. Who knows.
Nu ska jag titta klart på Eat Pray Love med Julia Roberts, började se den igår, men orkade aldrig se klart den! Vore rätt skönt att bara dra iväg på en liten jorden runt resa för att finna sig själv. Gillar idén.

Remember remember the 5th of November

Personligen minns jag  inte riktigt varför Britterna firar Bonfire Night, lyssnade inte alltför noga på engelska-lektionerna på IB, det enda jag minns är Alices onda skratt efter att talat om hur man brände upp någon.
Wikipedias version av hur man firar Bonfire är lite mildare, och denne någon de "bränner upp" är Guy Fawkes. It's all coming back to me now!
Hursomhelst, fyrverkerierna avfyras en efter en här utanför, vilket påminner mig om nyår.

Jag har förövrigt inte shoppat sedan i måndags, lite stolt. Nu ska jag göra ett försök att koppla bort vad som låter som ett mini-slagfält utanför mitt fönster och titta på The Social Network, om jag lyckas slita mig från James Morrisons underbara toner.

Peace!


5 years time

Bara för att jag gillar den här låten, att jag pratat med Frida, och att Linda är min knight in shining armour.
Så här går det när jag förbjuder mig själv att shoppa. Jag är vek.
Skön låt i vilket fall, Noah and the whale.


Broken Horses/Tick of Time






Fredagar är bra.
Jag ska shoppa.
Tröstshoppa är det bästa.

In progress

Tack vare dagens teknologi, kan jag fördriva tiden med allt möjligt medan min kära mor flätar mig. Detta har hon gjort sedan klockan 11 i förmiddags, så tro mig när jag säger att det börjar kännas i ryggen. Så förutom att sitta still, och i obekvämt har jag spenderat dagen med att titta på olika serier, bland annat Glee. Älskar dans och musik, så det är pretty much en bra blandning.
Utöver detta, känner jag mig lite småsjuk, ont i halsen, illamående, och lite snuvig, förhoppningsvis bara en helt vanlig förkylning, som kan botas med sömn och lite vitaminer. *Jag intalar mig själv detta*

"When I start feeling sick, I just stop being sick and start being awesome instead"
-Barney Stinson

Chris Colfers version av Beyoncés Single Ladies


If I was a rich girl (and had more time)

Jag är inte riktigt säker på vart mina dagar försvinner, vilket är frustrerande. Idag har jag endast hunnit med att luncha med Linneá, Sofia och Hanna, och klockan är redan fem(!).

Hursomhelst, det blev en "hej-då-så-länge-lunch", med tanke på att Linnéa drar upp till den svenska fjällen, och även hon ska säsongsa. Kändes sorgligt när jag insåg att hur långt det dröjer tills vi ses igen. Utöver den chocken, har jag just insett att skidliftkort (för en säsong) inte är det billigaste i världen. Låt åt säga så här; min så kallade budget räknade inte riktigt med minus 4000-5000 spänn direkt vid ankomst. Utöver detta ska även snowboard grejer, så som hjälm, snowboardboats, bindningar m.m inhandlas, vilket innebär ytterligare några tusenlappar. Dessa hade jag dock räknat med.
Med jämna mellanrum väller ångesten över mig, och jag försöker febrilt tänka efter vad jag lagt alla mina pengar på!?Eftersom jag vet att jag inte kommer lista ut vad jag spenderat pengarna på, eller rättare sagt, jag vill nog helst inte veta vad jag lagt dem på, ska jag nynna vidare på Gwen Stefanis Rich Girl.




Now that I've got it

Jag minns hur mycket jag längtade efter att ha all tid i världen. Detta var under de stressigaste, och inte allt för underbara månaderna av IB. Nu när jag väl har all tid jag suktat efter, blir jag lätt uttråkad. Som jag säkert nämnt tidigare längtar jag till och med till jobbet, och all stress som det innebär. Dessutom, nu i efterhand ser jag tillbaka på IB, och kan känna mig en gnutta stolt.
Lagom är bäst antar jag. ( gosh, vad svenskt!)

Idag blev det ingen träning, jag har däremot spenderat alldeles för många timmar på True Blood avsnitt. Lyckades slita mig från skärmen en liten stund, och åstadkomma något så enkelt som Spagetti och köttfärssås till familjen. Efter detta blev det ett kort, men efterlängtat samtal till Seb. Nu har det gått tre veckor, vilket innebär att vi ses på fredag. Under dessa alltför långa veckorna har vi enbart pratat två gånger, så det känns otroligt skönt att veta att han kommer hem snart.
Nu ska jag titta på Veronica Mars, alltid en favorit. Återstår endast 2 avsnitt, av allra sista säsongen. Vad det blir härnäst vet jag inte. Tur att Seb kommer hem som sagt.
Imorgon blir det jobb! För er som bor i trakterna runt Vimmerby, ni har väl inte glömt bort Höstmarknaden!? ;D

Btw, love this song!


25 Days

Några dagar mer eller mindre..
Tre veckor är ändå alltför länge.
Seb befinner sig nu i Trelleborg, på väg på Tyskland.
Trelleborg, dit ska även jag så småningom, 28 november närmare bestämt. Lite sidospår där. Det jag vill komma fram till, är att tre veckor utan Seb känns länge, och när det känns extra jobbigt brukar jag lyssna på Hello Saferides 25 Days.
Bilderna nedan är från hultan, då de spelade, mindre mysigt väder, som ni ser på andra bilden, men älskade spelningen ändå!


Something new

Tummen upp för Paramores nya skiva!
Me like.


Hello new shoes

Om någon skulle analyserat mitt shoppingbeteende på sista tiden, skulle vissa anse att jag slösat pengar. Jag ser de som vård för själen;D Eller liknande.

Igår lät jag bli att köpa höststövlarna jag tittat på x antal gånger, men idag, innan jag drog till jobbet kunde jag inte låta bli att pröva dem en gång till. Det blev inte bättre av att de satt så sjukt bra, och att jag tycker att de är så snygga. Dessutom är det lönehelg (min var förra helgen), och stan kryllade med folk som unnande sig ett och annat. Det självklara är förstås att jag också är värd något, så jag drog mitt Visakort, och helt plötsligt blev stövlarna mina!  Alldeles utmärkt med tanke på att jag är på superuselt humör. I framtiden ska jag införskffa mig en boxningssäck, så att jag kan avreagera mig. Musik på hög volym funkar till viss del, men inte alltid. Just idag spelas Korn på repeat. <3
Det känns lite smått sorgligt att erkänna för mig själv att jag bokstavligen börjat räkna dagarna tills jag sätter mig i bilen med Sofia, Hanna (och Loella) och åker ner till Österrike.
På tisdag ska jag på jakt efter skidjacka&byxor. Undrar om jag sätter igång larmet på Intersport igen...

Hey I put some new shoes on,
and suddenly everything is right


Glasvegas - Daddy's Gone

Igår, när jag satt på tåget från Jönköping började en helt främmande, ung man vid namn Silver ett samtal med mig. Eftersom jag var på så pass bra humör orkade jag inte vara otrevlig, och svarade snällt på alla frågor han ställde. Vi kom in på familjedelen, 2 syskon, 2 halvsyskon, som vi adopterat, biologisk mamma, låtsaspappa och hela den långa storyn. Det gick hyffsat bra, fram tills att han började fråga om min biologiska far. Jag hade inte så mycket mer att säga än att han lämnade min mor, så fort han fick reda på att hon var gravid. När jag sedan svarade att jag inte är särksilt intresserad av att hitta honom, eller se hur det är med honom, blev mannen på tåget lite smått besviken.... Han hade en sådan vacker bild på hur en familj skulle vara, mamma, pappa barn som lever lyckliga i alla sina dagar. Han avslutade med att önska sig att om jag någon dag skulle träffa på min biologiska far, skulle jag har ett tillräckligt gott hjärta att förlåta honom för de senaste 18 åren. Jag har lite smått svårt för det sistnämnda, men samtidigt känns det som om jag inte riktigt har någonting att förlåta. Det går liksom inte att sakna något man aldrig har haft. Däremot gör det jävligt ont att förlora något man en gång har haft, hur lite eller mycket man delar gener.

Daddy's Gone


Bussförbindelser som inte existerar

Utöver mitt absolut jobbiga, en gnutta besvärliga resa in till stan som innebar att åka in klockan nio, för att sedan vänta till klockan ett, få ärendet klart på lite mer än fem, tio minuter, som tyvärr var nödvändigt, för att sedan vänta till klockan fyra då nästa buss åkte hem igen, har dagen varit bra. Men behöver jag ens tala om för er att jag vill flytta härifrån så fort som möjligt?
En fånge i min egen lilla by. Sorgligt.

Tacka  vet jag Emma, som jag gick och mötte på Linas. Kommer sakna henne nu när hon börjar skolan, och jag fortsätter att jobba. Linas är inte detsamma utan alla underbara tjejer.
Emma och jag tog hursomhelst en fika på Epok, där jag mumsade i mig en klassisk skagenbaguette, och vi snackade om precis allt möjligt. Älskar tjejen<3
Sedan tog jag bussen hem (7 timmar senare), somnade, vaknade och tittade på Bridget Jone's Diary. Nu spelas Maia Hirasawa i mina högtalare, tillskillnad från henne vill jag faktiskt söderut, och inte stanna här i väst.


Regina x2

Jag har alltid velat åka cab, och känna vinden i håret. Vilket jag visserligen fick ikväll. Jag tänker därför låstas om att kvällen inte fick ett sådant dåligt slut, och att jag inte alls är ett dugg förbannad. Istället ska jag bjuda på två Regina låtar.






Tidigare inlägg
RSS 2.0