Winter closing party at Highways

2010.04.04


Kvällen inleddes med shots nere i vår egna lilla bar.
Barry bjöd på "brain shot"


Kvällen forsatte sedan med Cocktail-evening på High Ways


The Kaiser Girls


Amanda & Jag

Bustin' some moves on the dance floor, when I met Karin<3

Fuzz är vår Favorit

Avslutningsvis, ännu ett gruppfoto! :)


Bättre sent än aldrig

Linda ville veta hur jag och Hanna har bott under vår vistelse i Kitz. Detta frågade hon ågon gång i början av säsongen... Jag skyller på att det var för stökigt i vårt rum Men nu får ni äntligen se hur det såg ut. Två knarriga sängar.

Resten av bilderna är hemresan. Lycklitvis hade vi Fuzzs hjälp ända fram till Wörgl, efter det fick Hanna och jag klara oss själva. Under 24 timmars tågåkande hann vi med ytterligare 3 byten, (med tung packning) München, Köpenhamn och Alvesta innan vi äntligen var framme i Växjö. I väntan på Hannas mor passade jag på att käka min allra första kanelbulle på mer än 4½ månad. *Lycka*

Nu när jag är hemma har utekvällarna byts ut mot mys med småsyskonen. Speldags med andra ord.

 


6 days left

Om en vecka vid den här tiden är jag hem-hemma! Detta ser jag fram emot med skräckblandad glädje, då jag inte riktigt vet vad som väntar mig. Det har trots allt passerat nästan fem månader, det hinner hända en hel del under den tiden.

Med endast 6 dagar kvar tills avresan har dagarna aldrig känts så otroligt långa. Säsongen är över, de flesta säsongsarbetare har gett sig av, och de flesta barerna har haft sina winter-closing-parties. Detta innebär med andra ord att Kitzbühl liknar något döende, än det partyställe det varit de senaste månaderna. Å andra sidan är det kanske bäst, nu när vi är de sista kvar lär resan hem inte kännas alltför jobbig.
kort sagt, mindre än en vecka tills jag åker, och just nu önskar jag att dagarna försvinner.
Kanske sitter jag här på McCafé för allra sista gången?!

Peace

14 days

psst, tänkte bara påminna er om att jag endast har 14 dagar kvar här!
Frida och Linda är redan uppbokade;D<3
Längtar!

Countdown

Nu har nedräkningen börjat på allvar här borta i söder! Med lite drygt tre veckor kvar, växlar känslorna mellan att vilja åka hem så fort som möjligt och att stanna kvar. Det sorgliga är att en hel del människor redan hunnit åka tillbaka till alla möjliga delar av världen. Å andra sidan börjar våren visa sig igen. 20+ häromdagen, och lyckade utgångar. Vem kan tacka nej till det?

Tre veckor som sagt. En del av mig vill att tiden ska försvinna illa kvickt, så att jag kan träffa alla underbara människor där hemma. Återgå till mina vanliga rutiner, och få normala arbetstider. Samtidigt är jag mycket väl medveten om att när jag väl kommer hem, kommer jag längta tillbaka hit igen. Men det får helt enkelt bli ett senare problem. Jag är fast besluten att njuta av de sista 20 dagarna. Allra först på listan är att knalla hem, käka lite pannkakor med de andra, för att sedan njuta av solen uppe på Horn med Loella, medan de andra åker skidor.

Peace!

Last night

I lördags åkte Marie och Petter hem efter att ha spenderat hela tio dagar med oss här i Kitz. Som tur var, skulle de med eftermiddagståget på lördagen, vilket innebar en fet utgång fredagskväll.
Kvällen inleddes med tacos, vin, för att sedan dra vidare till Ecco, happy hour på Chizzos, High Ways och Londonders. Sen natt som slutade runt halv 6, men en borttappad jacka, och en förbannad Sylvia. Kan tilläggas att det inte va min jacka, eller jag som tappat bort den, utan garderobskillen som inte var särskilt bright.


Innan utgång

Chill på Ecco

Sedan drog vi vidare till Chizzos

Alice i underlandet-tema! Bartenders på High Ways

 

Happy faces!

Gruppbild givetvis;D

Fortfarande glada, innan hela jack-incidenten -_-


Celebrating St. Patrick's Day

Ännu en gång det hänt att jag gått med på att fira något jag inte har en aning om. Och ja, jag skäms över att jag i onsdags inte visste om varför irländarna firar St. Patrick's day. Å andra sidan visste jag inte varför australiensarna firar Australia Day, men det gick alldeles utmärkt. 
St. Patrick's Day är förövrigt Irlands nationaldag, och firas till minne av helgonet St. Patrick (obviously).
Martin hade ingen att fira med, eftersom Lauri befinner sig i Madrid, ställde jag upp! Det blev en tur till Londoers, för att sedan möta upp de andra på High Ways, där vi mötte USA-grabbarna Steven x2 och Max, som just varit i Indien. Precis som Australia Day, blev även denna kväll mycket lyckad.
Nu ska jag dricka upp min Iced Carmel Latte Macchiato, dra mig hemmåt och börja peppa inför kvällens utgång;D

Peace!


Hanna&jag happy, happy, happy! ;D

 


Hanna, Fuzz&Marie

 


Nästan hela gänget samlade!
Marie, jag, Max, okänd, Martin, Steven och okänd.

 


Marie, Jag och Emma and random skön människa, som kunde dansa;D

Hanna, Paul från Sydafrika och happy me;D

 


The light version

Gårdagen sammanfattas med bilder! ;D


Snabb-drink på Ecco!


För att sedan hinna med Happy Hour på ett fullpackat High Ways (utan Happy Hour)

 


Med eller utan Happy Hour så hade jag och de andra en mycket trevlig kväll.


Skönaste människorna! Lauri&Martin


Lyckligt slut givetvis, för min del iaf;D Martin följde med till Londoners, och glömde bort att han hade nyckeln, vilket resulterade i att Lauri blev utlåst. -_-' Kvällen slutade sedan på High Ways igen innan jag insåg att det var hög tid att gå hem vid kvart i sex.

Londoners!


Emma's 20th Birthday!

Jag har oturen att vara ett oktoberbarn, medan vår kära vän Emma har turen att inte bara vara ett mars-barn, utan även fylla år medan vi befinner oss i Kitz.
Kvällen inleddes med tårta, och senare middag på Zinnkrug, för att sedan dra vidare till Flannigans, Ecco, High Ways och sist men inte minst Londoners.
Ecco och Londoners var helt klart kvällens höjdpunkter, söta bartenders, dans på sofforna, och galna skottar;D Med tanke på hur opepp jag var från början måste jag erkänna att åtminstone min kväll blev otroligt lyckad.


Birthday girl!


Hanna, Marie, Petter och Emma


Mellis&Brad med Emmas underbart goda Birthday-drink!


<3


Födelsedagstjejen och jag på High Ways


Hela gänget samlade!


All night long

Den lugna fredagskvällen vägdes upp med en helnatts festande på lördagen. Ledig kväll, ledig söndag, slutade med en utgång till klockan 6 på morgonen. Sov hos Sylbia, skönaste spanjorskan någonsin, och de sköna australianserna Josh och hans bröder som firade deras allra sista kväll i Kitz.
Toppen kväll!

Redo för utgång!

Så fort Mellis fick höra att vi hade söndag ledig, bjöd han oss på Jägermeister.
Efter det blev det High Ways, Londoners och Chizzos!

Londoners, och peppade till max. Bra musik, trevligt sällskap. Halv fem, fem på morgonen, fick Josh för sig att vi skulle dra till Chizzos. Hans sista kväll, vilket helt enkelt innebar att hans önskan, vår lag. ;D (säger man så?)


Andra fredagen hemma

De flesta fredagar hittar ni oss ute... Men nu kan vi stolt säga att vi befunnit oss hemma två hela fredagskvällar sedan den 29:e november. Kvällen spenderades med Kalla fötter, ost och kex!


Skidåkning i det fina vårvädret

Första mars idag, och den nya månaden inleddes med fint vårväder, och skidåkning UTAN skidjacka(!) Helt underbart. I like it. Mars innebär även att det bara är 6 veckor kvar tills jag är hemma igen.
Men innan dess, ska det hinnas med lite mer skidåkning, lära mig snowboard, ännu ett läkarbesök om en liten stund, och filmkväll med Jethro och tjejerna;D


Vila?

Magontet som jag nämnt tidigare visade sig vara magkatarr...
Slut på det roliga, helt klart. Hunnit med mitt tredje besök hos doktorn tidigare idag, och förhoppningsvis övergår det inte till magsår.
Tack vare det hela har jag och Hanna bestämt oss för att ta tag i det hela, skippa Mikes mat helt och hållet, och hålla oss till soft drinks när vi går ut (förutom om någon bjuder).

För att muntra upp oss själva lyckades vi sabba Mars-budgeten, innan mars ens börjat, när vi bestämde oss för att skämma bort oss lite med lite shopping på Hervies och DM och fika! För att inte tala om mina små utflykter till McCafé för att njuta av en Chailatte. Utöver det har jag jobbat precis som alltid, februari är äntligen över, och nu är säsongen i stort sätt slut, vilket innebär mer lediga dagar.

I fredags blev det en mini-utgång, medan lördag blev lite mer party än planerat. Det hela började med middag på La Fonda med tjejerna, tanken för min del var att jag skulle gått hem efter det, men istället drog vi lyckligtvis till High Ways. Till skillnand från kvällen innan, hade medelåldern kommit till sin rätta, vilket innebar härliga människor. Inte nog med det! Liveband!!! Helt underbara reggaebandet Jamaran, med skönaste sångaren Tom, från München. Spelningen var så sjukt bra, att den faktiskt ligger i topp med Kings of Leon i somras på Hultan(!) Dessutom var Tom grym på att dansa, så vi ägde dansgolvet in på småtimmarna. Utöver honom spenderades kvällen med Lauri, Martin, Jethro, Gabriel och Emma. Toppen gäng, gratis drinkar resulterade i en sen natt. Drog från High Ways vid 5 på morgonen, började jobba vid nio, och efter en pannkakslunch sov jag bort hela eftermiddagen.
Vila vad är det?

Vårkänslor!

Jag har hört att ni där hemma i Sverige har en hel del snö;D det råkar inte vara så att ni är lite trötta på det nu?
Själv var jag hur orolig som helst innan jag åkte, att jag inte skulle klara av all den hemska kylan som jag förberett mig själv på. Medan Hanna och Emma verkligen längtade till att komma till "vinterlandskapet".
Första dagarna kändes mer som vår, för att inte tala om julafton! Men sedan kom snön, i stora lass (inte jämfört med hemma i Sverige,  och resten av Europa) men det blev allt vitt runtomkring oss.
Häromdagen när jag pratade med mamma, hade det nyligen kommit ännu mer snö hemma, och hur ser det ut hos oss?`Fåglarna kvittar på morgonen, solen skiner, och himmelen är blå. Med andra ord; VÅREN ÄR HÄR. Vi kan numera åka skidor i underställ och enbart tjocktröja, vi kan sitta ute och fika, och det skönaste av allt, det är ljust!
Så från lilla mig till alla er uppe i norr delar jag med mig lite av vårkänslorna! ;D

Peace

Emma, precis innan vi fick världen utskällning, eftersom vi satt och njöt av solen
vid nödutgången, på tredje våningen;D

Fika, ute i vårvädret! ;)



Good bye for now

I söndags var det Sebs allra sista kväll i Kitz! Säsongen för hans del är över, istället drar han mot nya äventyr. I hans fall innebär det att vara reseguide i större delen av Europa. Ja, jag är en gnutta avundsjuk på honom.
Anyways, för att göra det mest minnesvärda av kvällen, blev det vad vi gör bäst här, nämligen att festa!
Det blev chill på Ecco, innan vi mötte upp de andra och självaste Seb på High ways. Där blev jag&Jethro erbjudna jobb av ägaren själv, så om jag inte har någon för mig till nästa vinter finner ni mig i baren på High Ways. Låter rätt lockande med tanke på att jag är trött på kaiser!

Soft kväll med andra ord med gratis dricka;D


Chill på High Ways

"You shouldn't drink beer, you'll get fat. 'll give you something better"
Vilket slutade med Captain Morgan&Cola, och därmed var min gråa vecka förstörd.

Blev lite för många Jägermeister under kvällen för min del... Men fyller ägaren år, ja så gör han. Och om Seb åker, ja då är det bara så. Tacka och ta emot. -_-'

Smile!

Hanna, Fuzz, Emma & Jethro


Helt plötsligt stod Emma bakom baren! ;O

Säsongen är snart slut, Seb har åkt, Gabriel åker om några veckor, och jag räknar fortfarande ner dagarna till april. Trots hemlängtan var kvällen mycket lyckad (och sen).


Fashing

Tyvärr minns jag inte exakt vad det hela innebär, det var någonting med fastan, och innan den klär alla ut sig och festar som galningar. På High Ways var det 80-talstema, men jag känner mig mer som en afrikansk version av Pochahontas! ;D

Redo för utgång!

Sambucashots i vår innan utgång;D


High Ways dansgolv;D

 


Skidåkning på Horn/Hahenkamn


The little things

När alltför många dagar känns som en enda stor mörk tunnel, och allt vi vill är att försvinna från våra små rum här på Kaiser drar vi ut.
Ibland är det enkla små saker som att fika med Sofia som lyser upp vår tillvaro. Hon har en förmåga att få oss på bra humör. Barerna är ett rätt bra alternativ, även om man inte dricker, det är chill och chansen att träffa fler nya människor är mycket stor. Andra gånger går vi utanför våra rutiner och skippar Ecco, detta händer dock inte alltför ofta, men sist detta hände, drog vi till High Ways, softade en stund, pratade ut om våra bekymmer, möss-stcikande och tågluffning med Bartender-Sam, från Nya Zealand, avslutade sedan kvällen med Häagen-Dazz.
Om det inte finns godsaker att finna "hemma" unnar vi oss med jämna mellanrum en middag ute. Detta gör även våra gäster, och vi blev lite smått förvånande när 90 av våra soon-to-be-doctors/vets/dentits från Norge/Sverige/Ungern dök upp på Zinnkrug en torsdagskväll när vi njöt av vår efterlängtade pizza.
Ibland är det verkligen de små sakerna som förgyller ens tillvaro.

Chill på High Ways

Häagen-Daaz! <3
"Jag måste smaka på det som ser ut som en harplutt"- Emma


Slut på det roliga?

All hemlängtan är fortfarande kvar, nedräkningen har börjat, biljettpriser kollas upp, och planer på allt som ska hinnas med när jag befinner mig hemma igen har börjat dyka upp. Jobbet är inte på något sätt ansträngande, snarare tvärtom, men när man ständigt få höra hur saker och ting aldrig duger är det inget roligt längre. En bättre attityd, och en bättre chef hade gjort det hela bättre. Inte ens det sociala livet väger upp det hela längre, med tanke på att vi (jag&Hanna) ligger ständigt hemma och är sjuka.
Vi har varit här i drygt två månader, jag är nu inne på min fjärde mega-stora förkylning (feber, halsont, huvudvärk) och nyligen hade jag och Hanna någon sorts magsjuka(?)
Utgångarna är inte lika uppiggande som tidigare, och vi känns mer som gamla pensionärer än pigga och alerta tonåringar(!)
Kort sagt, jag är trött på att vara sjuk, trött på chefen, och jag vill att det blir april!

Hemlängtan

Jag har klarat mig länge utan att känna hemlängtan. Det sker att det slår till lite lätt, men det sker ganska sällan. Själva hemlängtar-känslan har lyst med sin frånvaro, jag har däremot saknar, och saknar fortfarande alla vänner. Alla är speciella och unika på sitt egna lilla vis, och även om det finns människor här som påminner mig och vissa av mina närmaste, och bästa vänner, räcker det inte riktigt till.

Det sociala livet är definitivt ett stort plus med Kitzbühl, vilket i sin tur har bidrar till att man ständigt är upptagen och slår bort tanken av hemlängtan. Men idag slår det tillbaka dubbelt så hårt. Jag längtar hem som tusan, och helt plötsligt känns de resterande 2½ månaderna som är kvar lite för långt...

Att jag dessutom fick höra att Farfar dog fredagnatt gör inte saken bättre. Jag minns knappt när jag såg honm sist. Det måste har varit långt innan vi visste att han hade lekumi. Allt skedde för fort, och jag hann inte ens uppfatta hur sjuk han har var. Allt vände på mindre än ett år, och nu i slutet gick det inte att lindra eller bromsa på något sätt. Begravningen är i början av mars, och frågan är hur jag tar mig hem, även om jag i nu läget inte kan det alls. Om inte, så ses vi någon gång i mitten av april.

Hemlängtan somsagt.
Jag vill dessutom se Fridas&Emils lilla tjej, som föddes igar, 9 feb 21.02!!!
Stolt Gudmor här, som tyvärr missar alltför mycket.


Tidigare inlägg
RSS 2.0