Holi in Pushkar

Holi är färgernas festival, firas för att fira våren, än har våren inte kommit helt här hemma i Sverige. Kanske om jag tittar extra länge på dessa bilder och önskar några gånger om varmare dagar så dyker solen och våren upp?
Första dagen av Holi påminner smått om vår Valborg, med en brasa som symboliserar brännandet av Holika. Andra dagen är den som är mest känd, det är då folk skvätter färg (gulals) på precis alla. Vi hade bestämt att hålla ett öga på varandra, då gränserna vid Holi tänjs, se till att ingen tar på dig! Vi kom undan allt tafsande och kunde istället njuta utav ett härligt firande. Nackdelen är dock alla kemikalier som finns i färgerna, har du känslig hud är Holi inget att rekommendera.
*
Celebrated Holi in Pushkar, what an experience! Unfortunately the colours are very toxic, and it took more than 2½ hours to wash the colour off. People with sensitive skin should stay inside, since people outside have no mercy, be prepared to get coloured! At the end of the day, everyone is coloured, there is no difference between Indians and foreigners, everyone is equal.

Hej hej, här är vi innan Holi, rena och fina. Jag fick dock inte bara ha linne, mer kläder sa HariOm och tog av sig sin tunika. Ja, och så ser ni Jacob som blandar färgpulvret, gulalas med vatten.

Vi var de allra första på plats vid 8.00, helt dött! Men det hindrade inte oss från att börja festen, efter några timmar såg det ut så här.

Färg kastades, både i puderformat, och blött, geggig färg. Klet, klet, smet, smet. Mot slutet ser alla likadana ut, du ser knappt skillnaden mellan Indierna och alla turister. Alla leker tillsammans, ung som gammal, fascinerande.
Efter att ha hoppat runt med trancemusik från de stora högtalarna, kastat färg på precis alla, fått färg på oss från andra såg vi ut som målningar.

Ytterligare några timmar senare, mer folk vid torget, mer färg "and then it got wierd" sa Stefan.
Above photos taken by Stefan Seidler

Hej hej, här är vi, täckta av giftiga färger.. Bly, kopparsulfat, och andra giftiga metaller. Hade jag vetat det hade jag kanske stannat inne hela dagen. Givetvis finns det mer hudvänliga färger, men dessa används förstås inte lika mycket.

Så här såg vi ut efter att vi tvättat av oss i den heliga floden. Inte särskilt rena med andra ord.
Sen såg vi mest ut som små gatubarn. 2 timmars duschande tog det för att nästan bli ren.

Camel Safari

Nära Ajmer ligger den lilla pilgrimsstaden, Pushkar. Enligt en gammal sägen skapades Pushkar när Brahma (en utav de viktigaste gudarna, som representerar liv, växter och djur) släppte en lotus blomma till jorden. Kronbladen hamnade på tre ställen, på dessa platser uppkom det vatten ur öknen, och tre sjöar skapades.
Här hålls det årligen en kamelmarknad, den råkar vara den största i världen, men denna missade vi, då den hålls i oktober/november. Tur var väl det, då Gus tyckte att det  vore en utmärkt idé att köpa en kamel. Vi andra nöjde oss med en tre timmars kamelsafari i öknen, vi tar en titt vetja.
*
We missed the camel market, it's held every year in October/November, a camel safari is the closet we came to the camels. Here are some pictures, pretty awesome!

Här har vi Jacob, på en kamel och ser cool ut.

Whoop, whoop, här är vi på väg, och träffade på fler kamelryttare, tjejen längst fram har verkligen gått all in.

Lite kamelkärlek, pusspuss.

En av de mycket unga kamelryttarna.

Rätt episkt om ni frågar mig.

Mellan allt dreglande flirtade denna kamel med mig, ni ser ju själva!
En kamel och en söt lite get, utmärkt kombination.
Den lilla geten tillhörde denna mycket vackra herde, jag fascinerades av hennes vackra färger och alla hennes getter.

Solen började gå ned, lyckades fånga detta mysiga kort innan vi red vidare i solnedgången och kvällen.

Some monkeys, a goat and a sunset

Nu i efterhand blir jag lite osäker om vi verkligen besökte det riktiga Monkey Temple (Galta Temple). Enligt guideboken skulle stället vara packat med badande pilgrimar, och dykande apor! Givetvis fanns det en hel del apor som vistades där, en och annan ko, gris och till och med en get. Dessutom talade Sonny, vår chafföur om för oss att vi skulle till Monkey Temple, så jag får väl lita på honom tillsvidare. 
*
Not really sure if this actually is Monkey Temple, but that's what our driver Sonny said. The young boys, our guides promised to save us from the monkeys. Of course they also knew good doctors if we happened to get bitten.

Precis som i resten av Indien var det skitig här, kanske till och med lite extra skitig! Men detta brydde sig förstås inte aporna om.

Guider var dessa två unga killar, som parade ihop Jacob med Ingrid, och mig med Gus. Enligt dem fick vi under inga omständigheter gå ifrån dem. De skulle nämligen skydda oss från aporna, ja och så kände de förstås till en bra läkare om vi skulle bli bitna. True story.

När vi gått ett par meter kunde man se hela Jaipur och söta apor.
I Indien målar man de små stackars barnen. Sminket är till för att skydda barnet mot onda andar och allt annat ont som finns runt omkring.

Aporna ser underbart söta ut, men skenet bedrar, de är ganska aggressiva.
Ganska svårt att tro att de kan attackera när de sitter så här fint och fridfullt.
I spy with my little eye, beautiful women in saris, and a goat.
Jag klippte mina flätor i Thailand, efter 3 månader av folks ständiga tafsande och undrande. Gus drog till sig en himlans massa folk med sina dreads och indierna undrade givetvis "Is it original?"
Solen gick ned, vi fortsatte vår vandring uppåt.
Sen blev det kväller!

Ja, det är mitt Monkey Temple, även om jag inte gillade Sonny, vår chaufför hade han rätt om att vi skulle få en underbar utsikt. Tummen upp! (två sista bilderna från Gus)

Amber

Påsken är över, jag har hunnit få en smak av vintern jag missade, mat i överflöd, ett varmt välkomnande av mina älskade vänner. Kändes lite extra fint att träffa alla efter en sisådär upp till 6-8 månader, Elin trotsade snön, tog med sig sin nyfunna norska kärlek och hälsade på.
Utöver alla äventyr bjuder resandet även på nya vänner, men inget slår känslan att komma hem och krama om ens allra bästa vänner man längtat så mycket efter. Att veta att de finns till, trots att jag varit borta, att kunna skratta om allt som hunnit hända, kunna återberätta alla galna händelser, men även få en chans att prata av sig om mer seriösa saker än den där galna kvällarna vi haft här och där, ja det är fantastiskt! Yes, där har vi reality-uppdateringen.
Nu till bilder från Amber, dit åkte vi andra dagen i Jaipur, Jacob på bättringsväg, men värmen gjorde inte saken bättre, det slutade med att vi inte ens vandrade upp till själva fortet, men vad gör det?
*
1½ week in Sweden now, Happy Easter and all that. Had a wonderful weekend with close friends. Unfortunately we also got a taste of winter, so I'm dreaming of warm India, here are some pictures from Amber.



Innan själva fortet finns det ett litet område där du kan mata en himlans massa duvor. Fascinerande att se lyckan i barnens ögon.

Träffade denna söta, unga tjej, Angina som hade en sprudlande personlighet, de andra runt omkring kallade henne galen, men vad är normalt, vi älskade henne. Grym tjej.

Hon påminde mig om Märta, mellansyster, galet vilken hemlängtan jag fick då.
Ja, och så var hon så rackarns vacker och charmig, precis som lillasyster.
Hon var så pass charmig att vi faktiskt struntade i att vandra upp till själva fortet. Vi degade mest i skuggan, värmen tog nämligen kål på oss. (Gus bild)
Anginas mormor, otroligt vacker.
Ja, och så fick vi en liten dos av apor innan vi åkte vidare till Monkey Temple.
(Gus bild)

(Gus bild) Ja, Amber Fort from a far, vi tyckte det såg fint ut från håll. Dessutom ansåg Ingrid och jag att Muren i Kina räckte. Amber Fort, har ni här.

Jaipur

Från Delhi tog vi oss vidare till Jaipur, den rosa staden med tåg, en resa på 5 timmar. Ett litet äventyr i sig om ni frågar mig, Jacob blir matförgiftad av två samosas, vi dricker chai i stora lass, och hittar tillslut fram till Buni Hotel med en supersjuk Jacob som spyr titt som tätt.
En bra vän som jag är har jag min ipod på högsta volym, intalar mig själv att jag är fullt frisk, Gus väljer att göra det enda vettiga, han skrattar och situationen, Ingrid är neutral, medan jag håller på att dö, men mest synd var det om Jacob förstås.
En hel del chai hinner man med att dricka när man åker tåg i Indien. Sockerchock, check.

Jaipur burkar kallas den rosastaden, och är huvudstad i Rajasthan. 1876 såg Maharaja Ram Singh till att hela gamla staden målades rosa, en färg som förknippades med gästfrihet, för att välkomna Prinsen från Wales.

Medan Jacob återhämtade sig på hotellrummet passade jag, Ingrid och Gus på att kika runt på lite textilfabriker, här textilfärgning, som bland annat hamnar på Indiska, hemma i Sverige. Mannen påstod att de här unga killarna hade praktik här och fick en liten summa lön, han lyckades dock inte övertala mig helt.

I Lonely Planet kan man läsa följande; Jaipur is addicted to shopping and shopaholics will be in heaven". Ingrid och jag fick varsitt magiskt vackert paraply från Gus, lycka!

Maharaja Sawai Mansingh City Palace, fina vackra byggnader och trädgårdar, här kunde man även hitta en och annan ekorre (eller furry gecko som Jacob trodde att jag menade) och himlans många duvor. Nästa gång tar vi en titt på Amber Fort tycker jag!
*
Some pictures from Jaipur, the pink city.

So what, I'm not a man

För lite drygt en månad sedan, nyanlända till Indien, förväntningsfulla, och en gnutta skrämda av allt vi hört om att resa som tjej i Indien var vi redo att ge landet ett försök. Kom an tänkte vi, hur jobbigt kan det vara? Vi som rest själva i 3½ månad, självständiga tjejer som klarat av Kina, Vietnam, Kambodja, Laos och Nepal utan en man vid vår sida, inte kan väl Indien bli så jobbigt tänkte vi? Tänk om, tänk rätt.

Jag påstår inte att det är omöjligt att resa själv som tjej i Indien, träffade på andra som klarade av det, jag tänker heller inte förneka att en manlig kompanjon underlättar till och från. Det hela handlar mest om vart du hamnar, och hur du tar dig dit.
På Delhis och Mumbais gator såg vi mest män, tunnelbanorna hade en "only women"-vagn, och Mr Malik på Mysic Moments talade om för oss att vi absolut inte fick vara ute efter 22.00.
I Gus och Jacobs sällskap hände det i princip hela tiden att männen hälsade med ett hello sir för att sedan engagera sig enbart i killarna, vi ignorerades. Det är förstås bättre än att bli trakasserad, men  vid vissa tillfällen kändes det som om vi inte ens existerade. Detta blev vårt nedgång, att antingen förlita sig helt på killarna, eller ständigt ha Indiska mäns ögon på oss knäckte oss. Det fanns inget mellanting, vilket var frustrerande. Varför ska jag behöva vara täckt från topp till tå, bara för att männen är svaga och inte kan kontrollera deras ögon?
Jag påstår inte att alla Indiska män ger en känsla av obehag, men tyvärr så gör majoriteten av dem det. På Jama Masjid moské blev vi påminda om hur vi kvinnor skulle hålla oss i bakgrunden, och vara täckta.
*
Travelling as a girl in India wasn't always the easiest thing. I still get irritated over the fact that I should cover up, just because men are weak and can't control their eyes and thoughts. In Delhi we we're reminded by this when taking the metro, and at the Jama Masijd mosque, India's largest mosque.
When we were with the boys, it was very common for the men to say "hello sir" and start a conversation while me and Ingrid were ignored. I guess it's better than being hassled, but at times, after 3½ months of being independent, it felt as if we didn't even exist.

Under en tur i Delhi stod Jacob och Gus precis bredvid mig, gränsen mellan kvinnovagnen och männens, helt plötsligt känner jag hur några av de indiska kvinnorna närmar sig mig, helt förskräckt tror jag att jag är på väg att bli rånad, i själva verket bildar de en skyddade mur runtomkring mig. Ingen av oss förstår någonting, men så fort killarna backar försvinner muren. Denna skylt finns överallt i tunnelbanan, vid kvinnovagnen, första vagnen i färdriktning.

I Old Delhi står Jama Masjid stolt och visar upp sig. Moskén var Shah Jahan's sista verk och byggdes mellan 1644 och 1658. Med sina tre ingångar, fyra torn, och de två minareterna på 40 meter rymmer den 25 000 människor, största moskén i Indien.

En man med sig till Indien kan med andra ord underlätta, utan grabbarna hade vi exempelvis aldrig kunnat gå upp i södra minaret. I Lonely planet kan du läsa följande "For Rs50 it's possible to climb the southern minaret (women must be accompanied by a male)"
Utsikten över Delhi från södra minaret.


All the extremes

Hur i all världen ska jag lyckas berätta om allt vi upplevt i Indien de senaste fyra veckorna? Nu när jag fått lite distans till landet, en chans att börja bearbeta allt förstår jag sakta men säkert hur landet faktiskt fått mig att växa och utvecklas som människa. Detta är förstås något jag försökte intala mig själv de gångerna jag bröt ihop och knappt kunde hålla tårarna borta, vilket är lättare sagt än gjort.

Indien är landet som bjuder på precis allt, gärna genom att tänja lite på gränserna, ett land jag förälskat mig i, samtidigt som jag bokstavligen hatar det. En slags bitterljuv kärlek.
Landet bröt ner mig bit för bit, men dess utmaningar har stärkt mig och fått mig att tänka till lite extra. Indien är helt enkelt landet bortom förklaring, landet utan gränser.
Vad jag än säger om landet stämmer även det totalt motsatta. Du kan välja att se det rika, fina Indien,
ett stenkast iväg ligger slumområden. Det är spirituellt, men samtidigt materialistisk, hemsk och vänligt, stressigt och argsint men samtidigt harmoniskt. Allt negativt vägs helt enkelt upp med något positivt.

Från stressiga Delhi till Jaipur, den rosa staden, till magiska Pushkar, majestätiska Taj Mahal till Goas stränder, Indien har något för alla. Landet är någor alldeles extra. Det är allt det extrema och lite till. Jag har valt att älska det hela, i slut ändan med lite distans till det hela inser jag hur mycket Indien har gjort för mig, landet har stärkt mig på många sätt. Frågan är om du vågar låta Indien stärka dig?

*
I must admit that India broke me down, bit by bit, but at the same time it build me up, and I've never believed in myself as much as I do now. It's all the extremes, anything I say about it, the opposite is also true. At times I literally hate the country, but at the same time, I love it. It's simply the extremes.

 


Hej Herr Kackerlacka

Igår kväll kom Herr Kackerlacka på besök igen, naiva som små barn trodde vi att han hunnit försvinna, flugit ut tidigare under dagen och fortsatt sitt liv i det fria, vem vill inte det?
En liten stund innan, när vi borstar tänderna ser vi en stor fet spindel, panik! Kaos bryter loss, spindelen försvinner, vi lugnar ner oss. Ja, och så den där kackerlackan förstås, de kan nämligen både flyga och gå, inget att lita på med andra ord. Tacka vetja myggnätet som skyddar oss, synd bara att det inte får alla insekter att magiskt försvinna.
Ingrid och jag hoppar ut från vår dubbelsäng, skriker uppenbarligen tillräckligt högt, restaurang/hotellpersonalen (i Indien vet man aldrig riktigt vem som jobbar på stället) kommer, räddningsförsök på gång. Vi hör ett svagt "Hello, hello, are you okay?" Vi fortsätter att skrika, inte för att det hjälper utan i ren panik. I samma veva försvinner strömmen, det är jag och Ingrid mot mörkret och kackerlackan. Skriken blandas nu med skratt, och ett försök att ta kontroll av situationen.
"Hello, hello, are you okay?"
Hell no tänker min hjärna, men diplomatiska jag tar mig samman och ett tveksam ja kommer fram, ytterligare ett Hello, hello, are you okay?
Inser nu att vi faktiskt inte kommer kunna ta kontroll av situationen, ett-noll till Kackerlackan. Jag räcker ficklampan till den Indiske mannen, talar om att vi har något stort kryp i rummet, han går lugnt in, kommer sedan ut med kackerlackan i handen, som om ingenting någonsin hade hänt. Vi faller ihop och skrattar ihjäl oss resten av kvällen.
*
Had a bizarre meeting with a cockroach last night, he won the war, until one of the staff members apparently heard our scream for help. He saved us.

Incredible India!

Resan börjar närma sitt slut, verkligheten gjorde sig påmind, slog mig som en hård käftsmäll när vi tidigare skrev ut våra flygbiljetter.
Hur sammanfattar man egentligen en månad i Indien? Hur och vart ska jag börja att bearbeta allt som har hänt, inte minst de senaste fyra veckorna i ett intensivt land som Indien? Jag väljer att göra det med lite bilder.
*
The trip is coming to an end, summed up a month in India with Pictures, from stressful Delhi, to Jaipur, Pushkar, Agra to the Beaches of Goa.

(Gus bild) Jama Masjid Moskén
För lite drygt en månad sedan började vår resa här i Stora landet, Indien. En resa som i slutändan skulle visa sig vara häpnadsväckande, fyllt med allt och lite till. I Nepal hade vi fått höra att det bästa vore om vi hittade oss varsin Västerländsk man till Indien, skrattade mestt åt det och tänkte sedan inte så mycket mer på det.
Första stoppet, New Delhi och underbara Mystic Moments med Mr Malik som ägare, där träffade vi Jacob, Gus och Mômô, vi behövde dem för att ta oss upp i tornet vid Jama Masjid Moskén. Kvinnor får nämligen inte gå upp dit utan en man hade vi hört.
Att resa som tjej i Indien går, men det är en utmaning. Fördelen med att resa två veckor med killarna? Att slippa de sliskiga blickarna från männen, som verkar klä av oss tjejer med blickarna. Varför ska vi behöva täcka oss från topp till tå, bara för att de inte kan kontrollera sina egna tankar? Varför ska vi tjejer inte kunna gå till parken själva? Ja, de två veckorna med killarna underlättade mycket för oss, samtidigt som vi blivit sjukt frustrerade. (Återkommer till det i ett eget inlägg)

(Gus bild) Amber Fort
Tog tåget vidare till Jaipur, under den resan lärde vi oss att vi aldrig någonsin ska äta Samosas på tåg, och hur många koppar chai som hinner förbrukas under 7 timmar. Jaipur är känt för shopping, men spendera inte alltför mycket pengar där, det är inte så billigt som de få en att tro.
I Jaipur borde man även passa på att besöka Monkey Temple (Galta Temple). Där springer det omkring en himlans massa apor, en och annan get, gris och någon helig ko förstås och så får man en fin utsikt över staden. Passa på att åka dit senare på eftermiddagen/kvällen så att ni får en fin solnedgång.
Jaipur-besöket avslutades med det fascinerande observatoreiet, Jantar Mantar, som påbörjades av Jai Singh, 1728. Rätt mäktigt, även om det hela är lite krångligt.
Hyrde privatchaufför till Pushkar, fick rummet med finaste utsikten, och varje morgon var det gratis yoga med Hari Om 7.30, vid templet, frukost på Enigma, lugn eftermiddagen, och kvällen inleddes med meditation med Stefan innan en avslutande middag, även det på Enigma.
Kamelsafari ute i öknen hanns det med. Tre timmar räckte gott, nu kan jag stryka att rida en kamel och elefant från listan. Sorgligt nog får de unga killarna som  följer med löjligt lite  månadslön, dricksa gärna lite extra, detta tänkte vi inte på, och jag har fortfarande dåligt samvete att största delen av summan vi betalade gick rakt i fickan på vår hotellägare... Utöver Yoga, kamelsafari och shopping hanns det även med Kalbeliadans.
Happy Holi! Färgens festival, hejdå vinter, hej vår! Ja, en bild säger mer än tusen ord, så jag bjuder på en till så att ni ska få ett hum om vad Holi va.
Ja, ni ser ju själva hur det såg ut.
Åkte till Agra, såg Taj Mahal i solnedgången.
Såg Taj vid gryningen, tog givetvis det obligatoriska kortet. Mäktigt. Tog oss sedan efter mycket om och men vidare söderut, 3 nattbussar i sträck, en resa på 3 dygn vidare till Goa.
Holy Cow välkomnade oss med öppna armar. Här firades bland annat St. Patricks Day, slog dock inte den i Österrike för några år sedan.
Palolem Beach har bland annat bjudit på sena kvällar vid Holy Cow, eftermiddagar på Cafeinn, med goda vegetariska hamburgare, de godaste tonfiskmackorna, och kvällsmat vid havet.
Holy Cow! En månad i Indien, en månad av vegetarisk kost bestämde vi oss för. Det gick alldeles utmärkt, tills vi tog oss söderut (I Pushkar fanns det bara vegetarisk mat på menyn). Än så länge har vi kunnat säga nej, och det är betydligt lättare att "vara" vegetarian här än hemma. Om jag klarar av att fortsätta hemma är en helt annan fråga, grillad färsk fisk är inte lika vanligt och billigt som här. Har även njutit av goda rätter med underliga namn som Fried Dal, Thali, och Mali Kofta, Garlic, cheese naan och annat gott.
Ja, och nu är vi i slutspurten, snart hemma. De senaste dagarna har vi bott i de här små söta sakerna. Rätt mysigt, fram tills att det kryper en stor fet kackerlacka på myggnätet innan läggdags. En upplevelse i sig. Ja, där har ni det, en mycket liten bit av Indien på en månad.

Lazy days

Jag önskar att jag kunde säga att jag känner mig helt utvilad och frisk nu efter ett par lata dagar här i Palolem, Goa. Men icke, hostan sitter i, näsan rinner samtidigt som vi smälter bort här i värmen. 32 härliga grader låter kanske idyllisk, och är nog det för alla västerlänningar som ligger och pressar i solen, dessutom kommer jag förmodligen sakna värmen så fort jag stiger av planet, på Landvetter om 6 dagar, att klaga är fel, vi har trots allt Arabiskahavet att svalka oss i.
Nu är vi dessutom nyinflyttade till en ny alldeles fräsch liten hydd-liknande färgglad sak och har havet ett stenkast från oss. Dagrutinerna fram tills att vi flyttade från Holy Cow Huts har varit frukost på området, segat oss varit helt orkeslösa i värmen, innan vi framåt lunchtid orkat förflytta oss till Cafeinn, där har vi sedan spenderat största delen av eftermiddagen, i väntan på att solen ska tacka för sig och kvällsbrisen ta över. Om vi varit riktigt hurtiga har vi även passat på att ta ett kvällsdopp innan en lång härlig middag.
Vi har det bra med andra ord, räknar dock ner dagarna och längtar tills vi får krama om våra nära och kära. Inser nu hur länge 4½ månad verkligen är, vart de tagit vägen är däremot en olöst gåta.
*
Still not fully recovered, but still enjoying Goa, though melting away in the sun. Moved closer to the beach to enjoy the last days here. Life is good, but high time to spend som time with family and friends back home.

Goa Calling!

Efter mycket om och men, strandade i Agra i alldeles för många dagar kom vi äntligen därifrån. Till Delhi hyrde vi en egen chaufför, misslyckades med att hitta rätt tågstation för att boka tåg vidare söderut till Goa. Istället blev det tre nattbussar i sträck, från Delhi till Udaipur, från Udaipur till Mumbai, Mumbai till Margo och slutligen en rickshaw till Palolem Beach, ungefär 15 timmars bussresa per dag, inget rekommendera. Ingen idé att ljuga, vi är otroligt slitna, hemlängtan gör sig påmind, en varm dusch, och egen kylskåp är något vi suktar efter. Idag bestämde vi oss för att spendera resterande 8 dagarna här i Goa med sol, havet och korna. Trötta och slitna men vi lever!
*
Managed to get to Goa after 3 night buses in a row, 15 hours per day. We're alive but tired and realized that ending our India trip and our adventures in Goa with the sun, the ocean and the cows is the way to go. 8 more days before heading to Sweden.


Namaste!


Besökte Taj Mahal idag, mäktig må jag säga och vilken kärlek kejsaren hade för sin fru. Mer om det någon annan dag, imorgon väntas nämligen ett tappert försök att ta sig vidare söderut till Goas vackra stränder. När vi försökte boka idag fick vi höra att vi är fyra månader försenade. Punch in the face.
*
Taj Mahal today! It's amazing what one can do for someone you love. Do you know the story? Anyways, tomorrow a desprate try to get from Agra to Delhi, from Delhi to Goa.

According to me

Svar på denna reaktion

Sitter här och frågar mig själv om folk där hemma tror att jag blivit omvänd här i Indien, att jag på något sätt lyckats bli hippie, kanske till och med konverterat till hinduism, Kära vänner, så är absolut inte fallet!

Efter alla inlägg om hur avslappnad och bra jag mår efter några dagar här i Pushkar och 3½ intensiva månader av resande, stressiga Delhi, och de psykade blickarna från det motsatta könet i Jaipur är det för mig naturligt att uppskatta de där småsakerna som ger mig energi tillbaka.
Jag försöker prova på det mesta landet har att erbjuda, det kan jag glatt erkänna, jag respekterar deras heliga platser, (täckande klädsel, vi gick till och med så långt att vi bad Gus & Jacob första dagen i Delhi att följa med oss till Jama Masijd Moskén, jag pussar inte någon offentligt), struntar i att äta på McDonalds, provar mer än gärna gatumaten, och allt annat som är typiskt för just det stället, förutom Samosas på tåg, ja ni kanske ser vart det hela leder. Jag tar seden dit jag kommer.

Jag hade absolut ingen aning om Yogans ursprung, är inte ens säker på om man vet vart det egentligen uppkom från, det är dock lättast att spåra till fjärran öster, och vilken religion finns här? Jo, hinduism.
Jag kan dessutom tillägga att jag utför det inte för dess historia, religionen, eller för att jag måste. Yogan för mig är ett sätt att slappna av, de som verkligen känner mig vet nog hur nervös och orolig, jag är, hur jag ältar saker och ting allt för ofta, att det tillslut resulterade i magsår i Österrike(inget att rekommendera) eller om min turbulenta sommar.
Yoga-sessionerna efter alla utmaningar under resans gång har fått mig att slappna av, yogan har hjälp mig med min andning, hållning och träning. Visst kör Hari Om några ramsor på hindu, men mycket mer än så är det inte för mig.
Delen med träningsformen ursprung är förstås viktigt för dem som gör det helhjärtat, som yogaläraren, som är troende, inte jag.
Om jag ska börja tänka så om precis allting skulle det nog sluta med att jag blir smått galen, för att ta det till det extrema, hur åt man kött från början? Jo, rå kött? (ha det i åtanke nästa gång du äter en god köttbit) hur många gånger har vi inte sjungit med till den där låten som spelas om och om på radion, utan att tänka på vad som egentligen sägs? Eller, jag som har afrikanskt ursprung, ska exempelvis de gamla koloniländerna referera till mig som någon som är mindre värd, mina förfäder har trots allt ansetts som slaver?. Hur många krig har inte förklarats i guds namn? Förstår ni min poäng?

Allt har en början, allt har ett ursprung, hur vi sedan väljer att tolka det är olika.
Jag utför yoga för att jag mår bra av det, möjligheten att stänga av all stress, bearbeta saker, jag känner mig mer levande efter de där två timmarna på morgonen, just för att vi alla har olika sätt att hantera stress och annat i livet. Vissa ber, andra springer, någon skriver musik, alla är olika. Att slippa känna den där brännande känslan och smärtan i magen är skönt, om yoga är det jag behöver, då får det vara så. Jag är inte insatt i det hela, och kan därför inte försvara det på något sätt, eller förstå kommentaren helt, men diskuterar det gärna mer över en kopp te och lite fika i April. Diskussionen kan tas med en guru eller liknande, för att få vettiga svar, Hari Om svarar säkert mer än gärna på frågor, även om han inte är en guru! Jag håller alltså inte med honom om allt, men lär mig gärna mer om hur han ser saker och ting. (och att ta del av hans free yoga sessions)

"The word yoga means 'unity' or 'oneness' and is derived from the Sanskrit word yuj which means 'to join'[...]Yoga aims at bringing the differnet bodily functions into perfect coordination so that they work for the good of the whole body[...]Yoga cannot provide a cure for life but it does present a proven method for coping with it." (Asana Pranayama Mudra Bandha, Swami Satyananda Saraswati)

The power of Yoga

Precis som i Eat Pray Love, är Indien stället man ska åka till för att finna sig själv. Delhi är kaos, Jaipur var kaos, men nu i efterhand inser jag hur mycket jag lärt mig från dagarna där. Vem kunde tänka sig att 30 minuter i en park utan killarna skulle vara så påfrestande, eller att ständigt påminna sig själv att gå bort till "kvinnovagnen" när man åker tunnelbana? Att man antingen kommer att älska att hata Indien är sant. Du kan antingen välja att se allt som en motgång, eller välja att se motgångarna som något som kommer stärka dig, kanske inte på en gång, men sakta men säkert byggs både psyket och förmågan att se saker ur ett annat perspektiv.
Att komma till Pushkar är med all säkerhet det bästa valet jag, Ingrid, Gus och Jacob gjort. Sedan Jaipur har kosten enbart bestått av vegetarisk, inget kött, ägg eller alkohol (däremot är det helt ok att röka och bli hög på annat, vilket jag inte förstår). I Pushkar har vi dessutom haft Yoga-sessioner vid 7.30 varje morgon med Hari Om, och mediterat i solnedgången med Stefan. Igår fick jag även chansen att prova på Reki healing, efter att jag överansträngt mitt knä på Kalbelia dansen.
*
Yogasessions, meditation, reki healing, Pushkar is the right place.
Hari Om's pictures

Just like a gypsy

Pushkar skiljer sig från de tidigare städerna vi besökt här i Indien, utöver alla tempel som finns, öknen som omger staden, och den heliga sjön kan man spendera sin dag med en kameltur, meditation, yoga, ta musikklasser, eller som vi gjorde, en drop-in danskurs!
Efter yogan bestämde vi oss nämligen för att prova på Kalbelia, en dans (gypsy dance)från Rajastan området, som utförs graciöst av vackra kvinnor med stora kjolar och charm. Mycket att tänka på, och blev en hel del felsteg, men ack så roligt!
Vi fortsätter vi njuta av denna charmiga, harmoniska pilgrimsstad. Den 8:e är det stor fest här, Holi, färgernas fest, en hinduisk vårfest, det ska tydligen vara helt galet!
*
After some yoga, we decided to try Kalbelia (gypsy dance) at Shakti school of dance
, it was amazing, and truly showed the beauty women have. This city has  a spell on me. The people, the yoga, meditation and now the dance is a great combination.
In a few days it's time to celebrate Holi!

The one with yoga & meditation

Imorse, när väckarklockan ringde frågade jag mig själv vad jag gett mig in på. Yoga vid 7.30 på morgonen, sovmorgon kändes mer lockade kan jag tala om för er. Lyckades ändå ta mig upp, och vid 7.15 var Ingrid och jag redo, mötte Jacob och drog vidare till vår yoga session.
Det hela ägde rum högst upp, på takterrassen, med ett tempel till granne, bara det är mäktigt. Där befann jag mig, en vacker söndagsmorgon, mediterade. Vem kunde ha anat det?
Vår yogainstruktör, Hariom, en trevlig man från Österrike ger gratis yogalektioner, fantastiskt om ni frågar mig. Vi fokuserade mycket på andningen och det blev en hel del meditation. Låter antagligen som en kliché när jag säger att jag aldrig mått så bra, som när vi avslutade den session, men gott folk, så var fallet. En underbart stor frukost och chai på det med nya härliga vänner och min morgon kändes komplett.

Eftermiddagen spenderades sedan med Gus, Jacob, och våra nya vänner Hariom och Jessica, hyrde mopeder och körde ut på landet för att besöka ett tempel jag tyvärr inte minns namnet på. Passade även på att meditera "under jorden" i en liten urholkad "grotta". Låter nog mest sjukt och udda, men det är en upplevelse som måste testas.
*
Yoga at 7.30, we were sceptical getting up early at first, but realized after a while that it was the best start of the day. Hariom, our yoga instructor, from Austria was awesome, he gives free yoga lessons, how cool is that? After that we took scooters to a temple, did some more meditation.


Saturday afternoon in Pushkar

Valde att njuta av en sovmorgon, själva resandet i hela resan är betydligt jobbigare än vad man tror, särskilt efter snart 3½ månad. Det enda vi gjorde igår, att åka bil, ändå sov jag som ett litet barn inatt. Efter lite brunch bestämde vi oss för att utforska området lite.
Fick lite phototips från Gus häromdagen, försöker komma ihåg allt, övning ger färdighet som de brukar säga. Vi tar en titt.


Rise and shine! Underbar utsikt från vår balkong.


Vackra färger precis överallt.

Gick sedan till sjön, tror området heter Shri Brahm, men är lite osäker templet heter Brahma Temple. Floden är hursomhelst helig, och en lördagseftermiddag som denna kryllade den av barn, kvinnor och män som "renade" sig i det helig (smutsiga) vattnet.
När vi bestämt oss för att vi iakttagit klart och började gå, blev vi haffade av någon slags religiös människa. Innan vi hinner reagera har han lagt blommor i våra händer, leder oss bort till en del av floden, där utför han en puja, vilket är som en bön, med detta får du ett slags "Pushkar passport", en rödbrun, gul rosett runt armen. Du blir ombedd att räkna upp dina familjemedlemmar, i mitt fall sex personer, och sedan upprepa en lång ramsa efter honom, som tydligen är bön. Vi förstod ingenting av det vi sa, förutom "three hundred rupees". En upplevelse i sig må jag säga.
Lyckades ta oss ifrån prästen utan att bli helt ruinerade och satte oss på ett café.
Senare på eftermiddagen blev det dags för en kamel-tur på tre timmar. Jag har nu ridit en elefant, gått på promenad med en tiger, ridit en kamel, men inte ridit en häst på riktigt.
Hamnade i öknen, rätt mäktigt. Såg bland annat några vilda antiloper, apor och ja, här ser ni Jacob långt där borta.

Våra "kamel-ryttare"

Träffade även på denna vackra kvinna som vaktade sina getter. Fick även se en hel del barn, och hur byar ser ut här i Pushkar. I mörkret på vägen tillbaka in till staden såg vi även zigenare, mäktigt. Avslutade dagen med middag, hela gänget samlade. Imorgon blir det yoga vid 07.30.

*
Our Saturday started with a wonderful brunch at our rooftop restaurant, with a cup of chai of course, before heading out to explore the neighbourhood. Beautiful colours, action of daily life, pushy priests offering to do a puja, which is a prayer, that in the end might cost you a couple of rupees, be strong and say no from the beginning.
At the end of the day, I'm a "Pushkar passport", a red-yellow ribbon around my wrist, and a camel ride experience richer.

From Jaipur to Pushkar

Indien fortsätter att vara intenstivt, en utmaning som tänjer gränserna steg för steg. Samtidigt som landet knäcker mig bit för bit. Kommer nog aldrig lyckas förmedla känslan jag känner av att irritationen, ilskan, och sorg. Igår bestämde jag och Ingrid att vi skulle utforska Jaipur själva, hur svårt kan det vara att hitta till en park tänkt vi?! Parken hittade vi, samt en hel del män som spenderade sin eftermiddag där. Folk här är orädda för att stirra, de har en tendens att stå länge, inte röra en blick. Några lyckas få fram kameran, tar några smygfoton och lämnar oss, men så har vi även råkat ut för dem som får oss att känna ett hemskt stort obehag. Ingrid och jag klarade av 30 minuter i den lilla parken innan vi bestämde oss för att återvända till Gus och Jacob.
Varje dag är somsagt en utmaning, stora kontraster from hemma, men även om dessa negativa jobbiga stunder finns, lyckas jag förälska mig i landet på nytt.

Idag hann vi bland annat med att kika in Observatoriet i Jaipur innan vår inhyrda chaufför körde oss till Pushkar. Kan redan nu säga att vi alla är smått förälskade i Pushkar, som påminner lite om Kathmandu men mysfaktorn är dock högre. Här bor vi ett "deluxe" rum, kingsize säng med egen balkong, om vi har tur existerar även varmvattnet.
*
India keeps challenging us, what doesn't kill you, makes you stronger. Arrived in Pushkar, and we're in love with this small Pilgrim town.


Amber & Moneky Temple

Fjärde dagen här i Indien, kulturkrockarna avlöser varandra, och jag inser sakt men säkert att jag mot förmodan aldrig kommer vänja mig vid allt som sker precis hela tiden här. Bara att åka bil är ett äventyr i sig, inte nog med att de kör på helt fel sida, trafiken är kaostisk med en och annan helig ko som strosar runt, de verkar inte vara ett dugg berörda av allt som sker runtomkring.

Dagens äventyr började med en mysig frukost med gänget uppe på takrerassen, här på vårt guesthouse innan vår inhyrda chaufför körde oss till Maharaja sawai mansignh city palace, grabbarna träffade en Guru som tydligen sa en himlans massa bra saker till dem, jag och Ingrid förblev skeptiska mot mannen. Åkte sedan vidare till Amber som ligger ungefär 11km utanför Jaipur, där finns nämligen Amber Fort. Dagen avslutades sedan vid Monkey Temple (Galta Temple), som ni hör på namnet hittar man en hel del apor där, men även en och annan ko, get och kvinnor i vackra saris. Det jobbiga under resans vägs helt enkelt upp med det positiv.
*
Went to a beautiful palace outside Jaipur, Amber Fort and Galta Temple, even known as Monkey temple. Another nice day in India.


Jaipur

Lyckades efter mycket om och men boka tåg till Jaipur igår, en resa som idag tog 5 timmar med tåg kostade oss ungefär 40 kronor. På tåget kunde vi bland annat njuta av chai i stora mängder, all annan mat har vi däremot lärt oss att hålla oss borta ifrån, då Jacob, blev smått matförgiftad tack vare samosas som han desperat längtat efter hela morgonen. Common sense med andra ord när det gäller maten här i Indien, be alltid att maten inte ska vara stark, och ät aldrig något som är kallt. Om inte, slutar det antingen med att du häller i dig hinkvis med vatten, en mage i uppror, eller i värsta fall, behöva spy på en offentlig plats. Stackaren fick vila resten av eftermiddagen, medan vi andra kollade in shoppingutbudet.
Jaipur är känd som den rosa staden, men det visade sig mest vara någon orange-liknande färg, rosa färg är uppenvarligen alldeles för dyrt nu för tiden, otroligt vackert ändå måste jag erkänna. Imorgon ska vi fortsätta att utforska staden, det ska bjudas på några nya tempel, ett besöks på posten för att skicka hem nyinköpta presenter och mycket mer!
*
For 200 indian rupees, we managed to get ourselves to Jaipur, the pink city. We also learned about the conseqences of what a samosa on the train can do. While Jacob revcoverd, we did some shopping, more adventures to come!

Tidigare inlägg
RSS 2.0