So what, I'm not a man

För lite drygt en månad sedan, nyanlända till Indien, förväntningsfulla, och en gnutta skrämda av allt vi hört om att resa som tjej i Indien var vi redo att ge landet ett försök. Kom an tänkte vi, hur jobbigt kan det vara? Vi som rest själva i 3½ månad, självständiga tjejer som klarat av Kina, Vietnam, Kambodja, Laos och Nepal utan en man vid vår sida, inte kan väl Indien bli så jobbigt tänkte vi? Tänk om, tänk rätt.

Jag påstår inte att det är omöjligt att resa själv som tjej i Indien, träffade på andra som klarade av det, jag tänker heller inte förneka att en manlig kompanjon underlättar till och från. Det hela handlar mest om vart du hamnar, och hur du tar dig dit.
På Delhis och Mumbais gator såg vi mest män, tunnelbanorna hade en "only women"-vagn, och Mr Malik på Mysic Moments talade om för oss att vi absolut inte fick vara ute efter 22.00.
I Gus och Jacobs sällskap hände det i princip hela tiden att männen hälsade med ett hello sir för att sedan engagera sig enbart i killarna, vi ignorerades. Det är förstås bättre än att bli trakasserad, men  vid vissa tillfällen kändes det som om vi inte ens existerade. Detta blev vårt nedgång, att antingen förlita sig helt på killarna, eller ständigt ha Indiska mäns ögon på oss knäckte oss. Det fanns inget mellanting, vilket var frustrerande. Varför ska jag behöva vara täckt från topp till tå, bara för att männen är svaga och inte kan kontrollera deras ögon?
Jag påstår inte att alla Indiska män ger en känsla av obehag, men tyvärr så gör majoriteten av dem det. På Jama Masjid moské blev vi påminda om hur vi kvinnor skulle hålla oss i bakgrunden, och vara täckta.
*
Travelling as a girl in India wasn't always the easiest thing. I still get irritated over the fact that I should cover up, just because men are weak and can't control their eyes and thoughts. In Delhi we we're reminded by this when taking the metro, and at the Jama Masijd mosque, India's largest mosque.
When we were with the boys, it was very common for the men to say "hello sir" and start a conversation while me and Ingrid were ignored. I guess it's better than being hassled, but at times, after 3½ months of being independent, it felt as if we didn't even exist.

Under en tur i Delhi stod Jacob och Gus precis bredvid mig, gränsen mellan kvinnovagnen och männens, helt plötsligt känner jag hur några av de indiska kvinnorna närmar sig mig, helt förskräckt tror jag att jag är på väg att bli rånad, i själva verket bildar de en skyddade mur runtomkring mig. Ingen av oss förstår någonting, men så fort killarna backar försvinner muren. Denna skylt finns överallt i tunnelbanan, vid kvinnovagnen, första vagnen i färdriktning.

I Old Delhi står Jama Masjid stolt och visar upp sig. Moskén var Shah Jahan's sista verk och byggdes mellan 1644 och 1658. Med sina tre ingångar, fyra torn, och de två minareterna på 40 meter rymmer den 25 000 människor, största moskén i Indien.

En man med sig till Indien kan med andra ord underlätta, utan grabbarna hade vi exempelvis aldrig kunnat gå upp i södra minaret. I Lonely planet kan du läsa följande "For Rs50 it's possible to climb the southern minaret (women must be accompanied by a male)"
Utsikten över Delhi från södra minaret.


Kommentarer
Postat av: Madde

Riktigt fina och proffsiga bilder!

Fint med att du fick med en liten fågel på första bilden ;)

Kan nog inte ens föreställa mig allt du har gått igenom dom senaste månaderna, och inte minst i Indien. En kulturkrock utan dess like och att skilladen mellan män och kvinnor var så stor. Har alltid viljat åka till Indien, och det du berättar får mig bara att vilja åka dit mer, på gott och ont. Tror dock inte själv, tar nog med mig Kristoffer isåfall (:

2012-04-03 @ 02:18:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0