All the extremes

Hur i all världen ska jag lyckas berätta om allt vi upplevt i Indien de senaste fyra veckorna? Nu när jag fått lite distans till landet, en chans att börja bearbeta allt förstår jag sakta men säkert hur landet faktiskt fått mig att växa och utvecklas som människa. Detta är förstås något jag försökte intala mig själv de gångerna jag bröt ihop och knappt kunde hålla tårarna borta, vilket är lättare sagt än gjort.

Indien är landet som bjuder på precis allt, gärna genom att tänja lite på gränserna, ett land jag förälskat mig i, samtidigt som jag bokstavligen hatar det. En slags bitterljuv kärlek.
Landet bröt ner mig bit för bit, men dess utmaningar har stärkt mig och fått mig att tänka till lite extra. Indien är helt enkelt landet bortom förklaring, landet utan gränser.
Vad jag än säger om landet stämmer även det totalt motsatta. Du kan välja att se det rika, fina Indien,
ett stenkast iväg ligger slumområden. Det är spirituellt, men samtidigt materialistisk, hemsk och vänligt, stressigt och argsint men samtidigt harmoniskt. Allt negativt vägs helt enkelt upp med något positivt.

Från stressiga Delhi till Jaipur, den rosa staden, till magiska Pushkar, majestätiska Taj Mahal till Goas stränder, Indien har något för alla. Landet är någor alldeles extra. Det är allt det extrema och lite till. Jag har valt att älska det hela, i slut ändan med lite distans till det hela inser jag hur mycket Indien har gjort för mig, landet har stärkt mig på många sätt. Frågan är om du vågar låta Indien stärka dig?

*
I must admit that India broke me down, bit by bit, but at the same time it build me up, and I've never believed in myself as much as I do now. It's all the extremes, anything I say about it, the opposite is also true. At times I literally hate the country, but at the same time, I love it. It's simply the extremes.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0