Waking up in Saigon

[10:47]
Tänka sig att det är 2012?! På gott och ont flyter dagarna ihop här, vi har inte koll på vilken veckodag det är. Efter en otrolig lång bussresa från Nha Trang har vi nu kommit fram till Saigon.

Första intrycket? Tjejen jämte mig anmäler en hemsk händelse från gårdagen, gråter, och försöker intala sig själv och de som tar emot hennes anmälan att det inte är hennes fel. Bra första intryck?
De som jobbar här på hotellet försöker i sin tur övertala den stackars tjejen att hon borde ändra lite i sin historia, efter hon "ändå inte minns allt, och det vore bättre för dem med den här versionen".  Behöver jag ens tala om för er hur ilskan bubblar i mig? Om inte ens hostelet vi bor på tar henne seriöst, hur ska då polisen reagera? Om det är svårt att anmäla sexuella trakasserier, övergrepp, våldtäkt hemma, hur jävla svårt kommer det vara här?
Jag är arg både arg. Ännu en gång använder jag mig av underbaraclara.

Är man utomlands gäller givetvis common sense, det förstår både jag och Ingrid. Vi har haft turen att klara oss hittills, bara ett par förjävliga bussresor med aggressiva, lite smått våldsamma konduktörer? Olyckligtvis har vi inte blivit frälsta av Vietnam, och hur mycket vi än tyckte om Hoi An och Nha Trang återvände jag tyvärr precis till att vara smått skeptisk..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0