Don't judge a book by its cover

[18:25]
Resan fortsätter, och vi har nu hammat i Phonom Penh i Kambodja, landet de flesta där hemma inte har så stora förväntningar på. Vissa talade till och med illa om det, medan andra inte ens förstod varför det fanns med i vår reserutt.

När folk tänker på hemska saker som hänt ett helt folkslag är det oftast Andra Världskriget som kommer på tal, förintelsen av judar, eller Sovjet och dess hemska läger uppe i norr. Det är inte särskilt många som tänker på varken exempelvis Rwanda, resultaten efter Vietnamkriget, eller Kambodja, landet vi befinner oss i nu.Jag försöker intala mig själv att de som sagt de mest negativa kommentarerna helt enkelt bara inte är särskilt pålästa.

Under Khmer Rouge-regimen (1975-1979) dog minst 1.7 miljoner människor genom avrättning och svält. Idag är landet relativt stabilt och fredsfullt, dock har de en mörk historia bakom sig. En tredje del av invånare lever på mindre än 1 dollar om dagen (ungefär 7-8sek) och åtta utav hundra barn dör innan de får fira sin femårsdag. Så jag förstår om folk är pessimistiska när de hör någon säga Kambodja. Det de inte vet är att folk här verkligen uppskattar det lilla de har, och bjuder på ett stort leende, trots att allt de hemska hänt så nyligen.

Här har vi kommit över gränsen till Kambodja. Hamnade på Eight8 Backpackers hostel och softade resten av eftermiddagen, trötta från gårdagen kvällsäventyr och att Ingrid nästan blev rånad.

Nästa dag tog vi en Tuk tuk till Choeung Ek Genocidal Center, Killing fields stod på schemat.

Memorial Stupa.

Några av alla som mördades, man ser slagen mot huvuden.

Sugar palm tree, ser ni hur vass och spetsig stammen är? Den användes till att skära upp halsen på offren.

Det kändes ganska overkligt att mycket av det hemska hade skett på just den platsen vi befann oss på. Omgivningen var vacker, träden var stora och mäktiga, och de här barnen va så charmiga, deras engelska var oroväckande bra, och jag smälte lite smått när de i kör sa; ONE TWO THREE, SMIIILE!

På andra sidan, fanns det här trädet.
Att lyssna på allt som hade hänt i området tog på krafterna, det ligger så himla mycket ondska i det hela. Den dosen är tillräckligt för tillfället.

*
Good bye Vietnam, Hello Cambodia!
We took the bus over the border and realised in a couple of hours how much we loved the new country. First day we went to Choeung Ek, Killings Fields. The place is so beautiful, it's hard to understand all the horrible, evil things that happened here.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Å hälsa kambodja från mig:P visst är det hemskt på killing fields.. så hemskt att vara på sådana ställen, så svårt att det verkligen har hänt! men hoppas ni får en härlig resa där iaf:) Och på eran fortsatta resa! så roligt att få följa er lite på eran spännande resa:) Ta hand om er! Kram

2012-01-13 @ 18:40:55
Postat av: catta

hmm glömde skriva att det var från cathrin men det förstod du kanske iaf:P

2012-01-13 @ 18:41:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0