Holi in Pushkar

Holi är färgernas festival, firas för att fira våren, än har våren inte kommit helt här hemma i Sverige. Kanske om jag tittar extra länge på dessa bilder och önskar några gånger om varmare dagar så dyker solen och våren upp?
Första dagen av Holi påminner smått om vår Valborg, med en brasa som symboliserar brännandet av Holika. Andra dagen är den som är mest känd, det är då folk skvätter färg (gulals) på precis alla. Vi hade bestämt att hålla ett öga på varandra, då gränserna vid Holi tänjs, se till att ingen tar på dig! Vi kom undan allt tafsande och kunde istället njuta utav ett härligt firande. Nackdelen är dock alla kemikalier som finns i färgerna, har du känslig hud är Holi inget att rekommendera.
*
Celebrated Holi in Pushkar, what an experience! Unfortunately the colours are very toxic, and it took more than 2½ hours to wash the colour off. People with sensitive skin should stay inside, since people outside have no mercy, be prepared to get coloured! At the end of the day, everyone is coloured, there is no difference between Indians and foreigners, everyone is equal.

Hej hej, här är vi innan Holi, rena och fina. Jag fick dock inte bara ha linne, mer kläder sa HariOm och tog av sig sin tunika. Ja, och så ser ni Jacob som blandar färgpulvret, gulalas med vatten.

Vi var de allra första på plats vid 8.00, helt dött! Men det hindrade inte oss från att börja festen, efter några timmar såg det ut så här.

Färg kastades, både i puderformat, och blött, geggig färg. Klet, klet, smet, smet. Mot slutet ser alla likadana ut, du ser knappt skillnaden mellan Indierna och alla turister. Alla leker tillsammans, ung som gammal, fascinerande.
Efter att ha hoppat runt med trancemusik från de stora högtalarna, kastat färg på precis alla, fått färg på oss från andra såg vi ut som målningar.

Ytterligare några timmar senare, mer folk vid torget, mer färg "and then it got wierd" sa Stefan.
Above photos taken by Stefan Seidler

Hej hej, här är vi, täckta av giftiga färger.. Bly, kopparsulfat, och andra giftiga metaller. Hade jag vetat det hade jag kanske stannat inne hela dagen. Givetvis finns det mer hudvänliga färger, men dessa används förstås inte lika mycket.

Så här såg vi ut efter att vi tvättat av oss i den heliga floden. Inte särskilt rena med andra ord.
Sen såg vi mest ut som små gatubarn. 2 timmars duschande tog det för att nästan bli ren.

And it's hard to dance with a devil on your back

Florence + The Machine kommer till Way Out West, dit vill jag i sommar.
Har ni inget annat för er kan ni även kika in här. Har inte riktigt bestämt mig vilken av dem jag ska hålla vid liv. Peace!

Camel Safari

Nära Ajmer ligger den lilla pilgrimsstaden, Pushkar. Enligt en gammal sägen skapades Pushkar när Brahma (en utav de viktigaste gudarna, som representerar liv, växter och djur) släppte en lotus blomma till jorden. Kronbladen hamnade på tre ställen, på dessa platser uppkom det vatten ur öknen, och tre sjöar skapades.
Här hålls det årligen en kamelmarknad, den råkar vara den största i världen, men denna missade vi, då den hålls i oktober/november. Tur var väl det, då Gus tyckte att det  vore en utmärkt idé att köpa en kamel. Vi andra nöjde oss med en tre timmars kamelsafari i öknen, vi tar en titt vetja.
*
We missed the camel market, it's held every year in October/November, a camel safari is the closet we came to the camels. Here are some pictures, pretty awesome!

Här har vi Jacob, på en kamel och ser cool ut.

Whoop, whoop, här är vi på väg, och träffade på fler kamelryttare, tjejen längst fram har verkligen gått all in.

Lite kamelkärlek, pusspuss.

En av de mycket unga kamelryttarna.

Rätt episkt om ni frågar mig.

Mellan allt dreglande flirtade denna kamel med mig, ni ser ju själva!
En kamel och en söt lite get, utmärkt kombination.
Den lilla geten tillhörde denna mycket vackra herde, jag fascinerades av hennes vackra färger och alla hennes getter.

Solen började gå ned, lyckades fånga detta mysiga kort innan vi red vidare i solnedgången och kvällen.

Tonight We are young so let's set the world on fire

Är inte helt förtjsut i videon, men älskar låten. Mitt Indien-soundtrack, som fick mig att orka kämpa lite extra när allt kändes lite jobbigt.

*
Not really that fond of the video, but I just love this song, and the rest of the album. This song became my India soundtrack song, back home, and I still play it on repeat several times.



Those will be the best memories

Fredagkväll, lite mer än två veckor hemma nu, och vet ni vad? Jag börjar blir smått rastlös, trots allt jag måste hinna med! Att säga att jag inte längtar tillbaka till värmen vore att ljuga, så jag låter bli.
Jag längtar dessutom till sommaren, mellanläget jag hamnat i nu är precis som vädret, grått och tråkigt, när jag inte pusslar med jobbgrejer, träffar vänner, återberättar resan, försöker jag få ordning på norskadeklarationen (äntligen fixat), träna bort de där övervikta kilon som valt att strategisk sätta sig på min lår, en ständig påminnelse om allt jag tryckt i mig det senaste halvåret, samtidigt som jag ska hinna med mina småsyskon.
Kan väl då även passa på att tala om för er att i sommar hamnar jag på Linneas igen, surprise, surprise, old news kanske ni tänker då? Men icke! I november, strax efter hela incidenten med visdomstanden, i Shanghai fick jag förfrågan om att vara ansvarig, en utmaning tänkte jag, och tackade ja! Fullspäckat med andra ord. Ändå längtar jag tills det hela drar igång, ge mig de där sena, fina sommarkvällarna som gör de där jobbiga timmarna på jobbet värt all slit och möda,  barnens leende och glädjen i deras ögon när de ser sin favoritfigur, det är oslagbart.

Än är jag inte där, får helt enkelt fortsätta drömma mig bort till Shianoukvilles galna dagar. Annars är Shantaram mäktig, och sådär härligt tjock med sina 930 sidor, bra tidsfördriv mellan inlärning av allergilistor.
*
Happy to be back home, however, the rainy, grey days here in Sweden make me think about our crazy days in Shianoukville. Longing for summer, the wonderful, endless summer nights and its adventures.

Svettiga, men ack så glada!

Underbara, nya människor varje kväll.
En och annan trevlig, stilig Engelsman, här har vi Andy, som även råkar vara bartender, med bra resetips om Indien, check, check, check.

Elddansande bartenders.

Ja, ytterligare två trevliga Engelsmän, Neil och Harry, fina tider.

*De svartvita bilderna är tagna av Lili.

Some monkeys, a goat and a sunset

Nu i efterhand blir jag lite osäker om vi verkligen besökte det riktiga Monkey Temple (Galta Temple). Enligt guideboken skulle stället vara packat med badande pilgrimar, och dykande apor! Givetvis fanns det en hel del apor som vistades där, en och annan ko, gris och till och med en get. Dessutom talade Sonny, vår chafföur om för oss att vi skulle till Monkey Temple, så jag får väl lita på honom tillsvidare. 
*
Not really sure if this actually is Monkey Temple, but that's what our driver Sonny said. The young boys, our guides promised to save us from the monkeys. Of course they also knew good doctors if we happened to get bitten.

Precis som i resten av Indien var det skitig här, kanske till och med lite extra skitig! Men detta brydde sig förstås inte aporna om.

Guider var dessa två unga killar, som parade ihop Jacob med Ingrid, och mig med Gus. Enligt dem fick vi under inga omständigheter gå ifrån dem. De skulle nämligen skydda oss från aporna, ja och så kände de förstås till en bra läkare om vi skulle bli bitna. True story.

När vi gått ett par meter kunde man se hela Jaipur och söta apor.
I Indien målar man de små stackars barnen. Sminket är till för att skydda barnet mot onda andar och allt annat ont som finns runt omkring.

Aporna ser underbart söta ut, men skenet bedrar, de är ganska aggressiva.
Ganska svårt att tro att de kan attackera när de sitter så här fint och fridfullt.
I spy with my little eye, beautiful women in saris, and a goat.
Jag klippte mina flätor i Thailand, efter 3 månader av folks ständiga tafsande och undrande. Gus drog till sig en himlans massa folk med sina dreads och indierna undrade givetvis "Is it original?"
Solen gick ned, vi fortsatte vår vandring uppåt.
Sen blev det kväller!

Ja, det är mitt Monkey Temple, även om jag inte gillade Sonny, vår chaufför hade han rätt om att vi skulle få en underbar utsikt. Tummen upp! (två sista bilderna från Gus)

Amber

Påsken är över, jag har hunnit få en smak av vintern jag missade, mat i överflöd, ett varmt välkomnande av mina älskade vänner. Kändes lite extra fint att träffa alla efter en sisådär upp till 6-8 månader, Elin trotsade snön, tog med sig sin nyfunna norska kärlek och hälsade på.
Utöver alla äventyr bjuder resandet även på nya vänner, men inget slår känslan att komma hem och krama om ens allra bästa vänner man längtat så mycket efter. Att veta att de finns till, trots att jag varit borta, att kunna skratta om allt som hunnit hända, kunna återberätta alla galna händelser, men även få en chans att prata av sig om mer seriösa saker än den där galna kvällarna vi haft här och där, ja det är fantastiskt! Yes, där har vi reality-uppdateringen.
Nu till bilder från Amber, dit åkte vi andra dagen i Jaipur, Jacob på bättringsväg, men värmen gjorde inte saken bättre, det slutade med att vi inte ens vandrade upp till själva fortet, men vad gör det?
*
1½ week in Sweden now, Happy Easter and all that. Had a wonderful weekend with close friends. Unfortunately we also got a taste of winter, so I'm dreaming of warm India, here are some pictures from Amber.



Innan själva fortet finns det ett litet område där du kan mata en himlans massa duvor. Fascinerande att se lyckan i barnens ögon.

Träffade denna söta, unga tjej, Angina som hade en sprudlande personlighet, de andra runt omkring kallade henne galen, men vad är normalt, vi älskade henne. Grym tjej.

Hon påminde mig om Märta, mellansyster, galet vilken hemlängtan jag fick då.
Ja, och så var hon så rackarns vacker och charmig, precis som lillasyster.
Hon var så pass charmig att vi faktiskt struntade i att vandra upp till själva fortet. Vi degade mest i skuggan, värmen tog nämligen kål på oss. (Gus bild)
Anginas mormor, otroligt vacker.
Ja, och så fick vi en liten dos av apor innan vi åkte vidare till Monkey Temple.
(Gus bild)

(Gus bild) Ja, Amber Fort from a far, vi tyckte det såg fint ut från håll. Dessutom ansåg Ingrid och jag att Muren i Kina räckte. Amber Fort, har ni här.

Jaipur

Från Delhi tog vi oss vidare till Jaipur, den rosa staden med tåg, en resa på 5 timmar. Ett litet äventyr i sig om ni frågar mig, Jacob blir matförgiftad av två samosas, vi dricker chai i stora lass, och hittar tillslut fram till Buni Hotel med en supersjuk Jacob som spyr titt som tätt.
En bra vän som jag är har jag min ipod på högsta volym, intalar mig själv att jag är fullt frisk, Gus väljer att göra det enda vettiga, han skrattar och situationen, Ingrid är neutral, medan jag håller på att dö, men mest synd var det om Jacob förstås.
En hel del chai hinner man med att dricka när man åker tåg i Indien. Sockerchock, check.

Jaipur burkar kallas den rosastaden, och är huvudstad i Rajasthan. 1876 såg Maharaja Ram Singh till att hela gamla staden målades rosa, en färg som förknippades med gästfrihet, för att välkomna Prinsen från Wales.

Medan Jacob återhämtade sig på hotellrummet passade jag, Ingrid och Gus på att kika runt på lite textilfabriker, här textilfärgning, som bland annat hamnar på Indiska, hemma i Sverige. Mannen påstod att de här unga killarna hade praktik här och fick en liten summa lön, han lyckades dock inte övertala mig helt.

I Lonely Planet kan man läsa följande; Jaipur is addicted to shopping and shopaholics will be in heaven". Ingrid och jag fick varsitt magiskt vackert paraply från Gus, lycka!

Maharaja Sawai Mansingh City Palace, fina vackra byggnader och trädgårdar, här kunde man även hitta en och annan ekorre (eller furry gecko som Jacob trodde att jag menade) och himlans många duvor. Nästa gång tar vi en titt på Amber Fort tycker jag!
*
Some pictures from Jaipur, the pink city.

RSS 2.0