Walks in the park

Jag har den stora äran att få vara Pixies Gudmor! Det är helt fantastiskt, även om jag inte ser varken henne, Frida eller Emil alltför ofta. Vet inte riktigt vart den här sommaren här tagit vägen, jag som hade tänkt spendera mer tid med dem än vad som hunnits.
Det är dagar som idag som får mig att bli lite sentimental och ifrågasätta mina val att spendera hösten/vintern någon annanstans än hemma, där familj och vänner är kvar.
Att få se hur ett barn utvecklas är något bland de mäktigaste sakerna som finns, särskilt de första åren, då allt märks så tydligt,dessuttom tänk glädjen i deras ögon. Allt är så äkta.

Pixie har lärt sig en himlans massa nya ord, idag fick jag höra att hon kan peka på ett kort på Seb och säga hans namn. Jag gjorde sedan ett desperat försök att få henne att säga mitt namn också, det gick. Typ.

Och så har jag tagit pass/id-foto idag till alla visumansökningar som ska skickas iväg. Rakt fram ifrån ska det vara, enkelt men aldrig blir man så där häpnandsväckande snygg som man skulle vilja. Men det är ju jag, även om det ser ut som om jag helt plötsligt har några extra kilon i ansiktet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0