Jag ser inga gnistor slå ifrån min egen glöd

Det visade sig att jag saknade mod, och det lilla extra som behövdes för att ge mig av på egen hand.
Hur svårt kan det egentligen vara att hoppa på ett plan, bara ge sig iväg själv? Inte alls för vissa, men jag kan ändå inte låta bli att undra om det är lättare sagt än gjort? Hur många utav de som sagt, åk, du kommer ångra dig skulle gjort det själv? Jag förstår dem, men när situationen väl uppenbarar sig, blottar sig, visar sin brutala sida, hur många skulle då åkt och lämnat sig själva åt ödet? Ställa om sig, fixa allt på mindre än ett dygn? I slutändan tror jag inte att det skulle vara särskilt många. Det finns nämligen en trygghet i att vara två.

Kanske skulle jag sett det hela som en del utav äventyret, virra omkring på främmande gator, med människor som talar ett språk jag inte förstår, är det inte precis det jag är ute efter? Äventyr, nya utmaningar?

Jag ångrar mig inte för jag vet att jag inte är tillräckligt modig för att ta just det steget själv. Än. Österrike, London, Norge, det är nära för mig, Tokyo är långt.

 

Det känns tungt, sorgligt att det inte blev som vi tänkt oss. Att jag inte sitter på flygplatsen i Wien i skrivande stund är inte det stora problemet, utan månader av planering, att finna modet att våga åka, förväntningar att inte bygga upp det för mycket, utan att hitta någon balans, gå genom alla på återseenden, det är det jobbiga. Att bygga upp allt, planera igen, komma hem och intala sig själv att allt kommer lösa sig.
Att komma hem, när man mentalt förberett sig för att åka iväg.
Att omvända det negativa till att det är ok, att känna att vi inte misslyckats, utan bara har en ny spelplan. Börja spela på nytt, kunna svara på varför jag är hemma, utan att ögonen fylls av tårar. Att nöja sig med vad som komma skall under tiden, för gör jag inte det, anses det som klagande, för mycket ältandet, ja då kunde jag ju åkt själv från första början.

Så jag försöker finna energin igen, hitta gnistan. Tills dess ligger jag lågt.


Now that's a twist!

Lite mer spänning i tillvaron har väl aldrig tidigare skadat? Ja, varför inte göra det extra spännande och fråga dig själv om du någonsin skulle våga åka helt själv till Tokyo?
Igårkväll drabbades jag lite smått av panik, Ingrid ligger hemma och är sjuk. Boka om? Strunta i resan? Åka själv och sedan mötas upp i Kina? Mina nerver är inte byggt för extra spänning, i det här fallet passar lagom bra.

Jag valde att sätta mig på tåget mot Värnamo ändå, och efter mycket om och men, velande fram och tillbaka verkar det bli flyget till Tokyo imorgon. Men mycket kan hända tills dess, än har jag inte hittat någon som är villig på en spontan-tripp till Japan, så jag fortsätter att vara naiv och hoppas på det bästa .

Hang with us!

Gott folk, nu är jag redo!

Jag sov så fruktansvärt dåligt inatt, tydligen var det vad jag behövde för att inse vad som sker inom en snar framtid. Det mesta böra falla på plats nu, och dagarna innan nu känns smått överflödiga.
Hursomhelst, jag är färdigpackad, en dag kvar hemma och ondsagförmiddag drar jag till Värnamo, torsdagmorgon flyger jag och Ingrid till Tokyo. Tänkte försöka dokumentera det mesta här, så häng med på vårt stora äventyr vetja!


Fredagsmys!

Igår var sista fredagen hemma på ett litet tag, så vi hade det extra mysigt. Frossade i goda teér och slöade framför tv:n med en burk kakor. Supermysigt.


JR Pass

Alla utgifter som sker innan en resa känns alltid så tråkigt tycker jag, försäkringar, vaccinationer, visum etc.
Just detta tågkort, ett Japan rail pass går endast att köpa utanför Japans gränser. Dessutom har vi tänkt att ta oss till Kyoto, Hiroshima, Miyajima, Himeji och Osaka och då är det tydligen bra att ha ett sådant, återkommer om drygt 2 veckor för att säga om det var värt de där 2500 kronorna.

Mer info finns här och Japan-inspiration finns på denna fina blogg.

Until we meet again

På-återseende-lunch ägde rum idag, som ni redan vet vid det här laget ska Linnéa norrut, och jag åker på onsdag och flyger tidigt på torsdag.

Samlades hos Linda, där vi lagade mat och hade det allmänt trevligt. Evelina befann sig också på plats.

Det var riktigt gott, och enkelt. Sedan var det hög tid för mig att bege mig hemåt, fällde några tårar sa hejdå, nej på återseende och väntar på att det ska bli sommar, för då ses vi alla igen. Det kändes sorgligt, för jag kommer sakna alla så rackarns mycket.

Brutal ärlighet och lite geografi

Idag har jag insett hur långt norrut Östersund ligger, helt sinnessjukt! Å andra sidan, om alla fortsätter bestämma sig för att flytta norrut, då kanske jag tar tag i att hälsa på Siri uppe i Umeå, det vore faktiskt på tiden! En liten Sverige-resa.

Idag kom Linnéa över, jag bad henne hjälpa mig med min packning, då jag nått lite av en dead end. "Är det allt det här?" frågade hon nästan nöjd, fram tills att hon fick syn på resten av packningen på golvet. Hon massakrerade min packning, var brutalt ärlig, jag fick snällt sålla bort ytterligare lite till. Jag fick tänka till, fällde nästan en tår eller två när jag valde bort ännu mer saker, Linnéa satt mest och skrattade åt mig. Särskilt åt antalet trosor jag packat ned. En vän som Linnéa borde alla ha. Hon är så resvan, duktig på det mesta, dessutom är hon underbar. Jag kommer sakna henne.

I'll be there for you, cause you're there for me too

Jag kan i princip säga att det är en vecka kvar nu, för vid den här tiden om exakt 7 dagar sitter jag i Värnamo, redo för avfärd till flygplatsen om några timmar.
Om en vecka.

Vilket gör det hela ännu svårare att förstå, hur galet mycket jag kommer sakna alla. Hur sinnessjukt mycket jag kommer missa här hemma, träffade min guddotter idag, hon kan så rackarns mycket, pekade på ett jumbojet i bilderboken, och talade om för mig att Seb åker flygplan. Tänka sig vad hon har lärt sig till våren?!
Träffade även Linda idag, lärde känna henne i somras på jobbet, men känner ändå att det kommer bli tomt utan henne, hon flyttar till stora staden på fredag.
Vem ska jag ringa när jag bryter ihop över gårdagens händelser, samtidigt som jag hör min andra Linda skratta ihjäl sig över vad jag just berättat?
Utöver allt det här flyttar älskade Linnéa till Östersund, i helgen.
Vi har delat dubbelsäng, dreglat ikapp till Vampire Diaries, käkat ofantligt mycket Ben&Jerry's, varit med varandra konstant sedan i maj, och även om det är jag som ska till andra sidan jorden, känns just Östersund, Lund, Umeå, Stockholm och Göteborg sjukt långt bort. Jag gläds åt allt, men kan ändå inte låta bli att tänka hur tomt det kommer kännas när jag väl kommer hem. Att jag som åker kors och tvärs överallt vill ha er samlade på samma plats, här hos mig. Hur själviskt är inte det?


Gör om, gör rätt

Idag har jag gjort ett tappert försök till att packa, vilket är lättare sagt än gjort. I vanliga fall brukar jag vänta till sista minuten, slänga ner lite kläder, och komma hem med övervikt, och utan att ha använt typ en tredje del av det jag tog med från början.

Lyckligtvis har jag nu insett att jag måste strukturera upp det hela, men hur? I Japan kommer det vara mellan 15-23 grader, medan i Kina kan det skifta från 0-24 grader, beroende på vilken del vi befinner oss i. När vi sedan rör oss ner mot Sydostasien kommer vi när det är som bäst, varmt och behagligt. Det gäller alltså att packa rätt.
Lägga fram, sålla bort, packa, packa om, prova väskan, inse hur jag aldrig kommer att orka bära den. Sålla bort ytterligare lite kläder, och tillslut har man förhoppningsvis fått till det.
Tips finns här, här och här.


Söndag

Jag åkte till Jönköping idag igen, hade tänkt inhandla det sista som behövs, men satt istället hela eftermiddagen på Waynes med J. Stackaren fick stå ut  med alla sommarens bravader, och min oro inför resan, skönt att han känner mig så pass väl att han orkar med mig.
Ytterligare ett på återseende från min lista, jag har börjat packa och nu är det dags att sätta fart på riktigt.

Börjar med filmen No strings attached, den skulle jag tydligen gilla. Upp till bevis!

12 dagar kvar

Dagarna börjat springa iväg lite smått, på-återseenden har börjat medan jag fortfarande inte hunnit inse vad som sker om 12 dagar.
Allt det praktiska börjar falla på plats, det mesta är införskaffat och snart borde jag sålla kläder i garderoben, för vad packar man egentligen med sig?

Lonley Planets Indien och Kina gudie är tjock, vi har uppenbarligen inte valt de minsta länderna. Det här bli spännande.


Bitter tjej.

I våras var jag hos tandläkaren, det var mest tråkigt och dyrt. Dessutom hittade tandsköterskan som jag inte hatade, men ogillade en visdomstand, en visdomstand som de sedan 2009 sett vuxit helt fel, och borde tas bort. Denna information ansågs dock som onödig hösten -09, när jag fortfarande fick gratis tandvård. Nu, däremot, när det kostar skjortan av mig att gå till tandläkaren, ja då måste jag givetvis absolut operera bort den där jäkla visdomstanden.

Fem månader senare ringer de från Västervik, där min remiss skickats, fem fucking månader senare, "vi har en tid till dig imorgon, klockan halv elva, blir det bra?" En undersökning och själva operationen kommer kosta 3000 kronor, och hon visste inte ens vad felet var. Så jag fick snällt tala om för henne vad min egen tandsköterska sagt; att visdomstanden växer snett och trycker på tänderna framför.

Vet ni vad? Jag ska på födelsedagsfika imorgon istället, och om två veckor åker jag till Japan. När jag sedan upplevt världen, ja då ska jag till Västervik i april och påminnas hur tråkigt det är hos tandläkaren. Dumt kan tyckas, men jag känner inget av tanden. Än.
Ja, och så ska jag förstås vara hemskt duktig på att ta hand om min visdomstand.


Mackor, väskor & paketinslagning

Linnéa och jag tog tåget till Jönköping, vi tyckte vi förtjänande det. Väl framme bestämde jag att vi skulle styra våra steg mot MackMakeriet, de råkar nämligen ha väldigt goda mackor där. Dessutom är det så rackarns mysigt, taket är superfint målat med änglar, och på väggarna brukar det hänga fin konst. Med jämna mellanrum byts målningarna ut, och precis alltid är det fina tavlor. Ser ni den fina ugglan?

Brie-salami, skagen och rostbiff-baguetter blev det, inte allt på samma macka förstås. Jag blir hungrig bara jag tänker på det. Om ni har vägarna förbi Jönköping, sväng förbi där! VI spenderade sedan resten av eftermiddagen på stan, a6 och IKEA. Jag är numera en ryggsäck, regnskydd och några packpåsar rikare. Nästa vecka blir det dags att sålla i garderoben.

Kvällen började med paketinslagning, presentpappret räckte dock inte till. Insidan som räknas har jag hört, så födelsedagsbarnet blir förhoppningsvis nöjd ändå! Kvällen avslutades sedan med filmen Friends with Benefits och ett nytt avsnitt av Two Broke Girls, skönaste serien ever by the way.

It's not the end

Fina, underbara Elin har en förmåga att alltid säga de rätta sakerna till mig, när jag behöver det som mest. Norge är inte så fasligt långt bort, men jag saknar henne som tusan.
Igår sa hon dessa kloka ord;

Everything will be okay in the end. If it's not okay, it's not the end.


Det kallas London-abstinens

Jag har drabbats om London-abstiens, den allvarligaste någon någonsin kan få. På riktigt.
För några dagar sedan kom jag över den här bloggen, och sedan dess har abstinensen grott i mitt inre. Känslan av att åh, där har jag också varit, och så kommer alla minnen tillbaka.

Jag vet att jag snart åker till Japan, men det är på något sätt inte tillräckligt snart (eller så har jag bara inte insett det ännu). Dessutom är Tokyo inte London, även om det vore hemskt onödiga utgifter. Men jag vill så gärna strosa runt på Oxfords gator, ta tunnelbanan till Westminister och till Bayswater, känna alla världens dofter i Camden och allt annat jag inte kan göra där.  Åh, vad jag vill till London.



Reseförsäkringar, visum, vaccinationer

Utöver flygbiljetter, boende, nöje etc tillkommer det faktiskt en hel del andra utgifter när man beger sig ut på nya äventyr. Kostnaderna börjar långt innan du lämnar svensk mark, i form av till exempel reseförsäkring, visum och vaccinationer.

En bra reseförsäkring är en bra start! Eftersom jag fortfarande bor hemma hos mina föräldrar kan jag utnyttja deras villaförsäkring genom att förlänga reseförsäkringen som annars ingår (45 dagar). De har Länsförsäkringar och tiden 27okt-27mars kostar 1307 kronor, täcker allt från försenat flyg/bagage till akutsjukvård. Skulle jag komma hem tidigare, skickar jag bara in en kopia på flygbiljetten som visar att jag är hemma igen, och jag får resterande belopp tillbaka. (Ett halvår i Österrike kostade mellan 600-700)

Jag som älskar att pröva på nya maträtter och drycker har förstås vaccinerat mig också! Dukoral  är ett drickbart vaccin som tas vid 2 tillfällen, den ska skydda mig mot kolera.
Jag har även tagit Vivotif, som ska skydda mig mot Tyfoidfeber, vaccinerat mig mot Hepatit A&B, fyllt på mitt Poliovaccin och ska i veckan införskaffa mig Malariaprofylax. (Plus alla "grundvaccinationer man tog när man var liten)

Ja, och så har vi alla dessa visum också! Indien och Kina krävde visum innan man åker, ca 700 spänn var, på de andra ställena får man 15 eller 30 "turistdagar" beroende på vart och hur du anländer, (exempelvis så får du 30 turistdagar om du flyger till Thailand, men bara 15 om du kommer landsvägen) på övriga ställen, Nepal betalar du mellan 20-25 Dollar för visumet på plats, medan till Kambodja ansöker du om ett e-visum.
Galet vad mycket det är att hålla reda på!


Idag tog jag sista Vivotif-dosen, och nästa vecka ska jag skåla med Dukoral!


Anteckningsblock, tekoppar och världsatlas

Mitt skrivbord har den senaste månaden täckts utav allt från anteckningsblock, en atlasbok, diverse papper, och allt annat som behövs för att planera en resa till fjärran öster. Allt det och en kopp med te som ironiskt nog heter "På ett café runt hörnan".

Idag fick jag hem mitt pass, det är numera pyntat utav ytterligare två till visum, och inom de närmaste månaderna blir det fler! Tänka sig att en liten pappersbit tillåter mig att vistas i ett annat land. Om 21 dagar har jag och Ingrid landat i Tokyo!


Hoppas du är allt!

Strax efter min födelsedag fick jag ett kort från andra sidan jordklotet där det stod "Hoppas att reseplanerna går bra! Nervös? Förväntansfull? Lycklig? Hoppas du är allt!" Madde är fantastiskt, det var och är nämligen precis det jag behövde höra.

Jag förstår att jag måste vara realistiskt, tänka ett steg längre, men ibland vill jag faktiskt inte det. Jag vill kunna känna alla de där känslorna M nämnde och samtidigt känna wow, häftigt, JAG ska verkligen iväg och utforska världen, istället för "borde du inte ta körkort?", "när ska du börja studera?" eller "Kambodja?! Va, fan, dit skulle jag inte ens åka om jag fick betalt".
"Ibland kommer det som ett brev på posten, dom där orden som sårar och bara får en att gå från hundra till noll." (Teres)

Idag är en sådan dag då jag inte bryr mig ett skvatt om de där kommentarerna, inte ett dugg faktiskt. Jag är nervös, jag är förväntansfull, och ja till och med lycklig. Jag avundas och beundrar er som verkar veta precis vad ni vill med ert liv, ni som har ett år kvar av er utbildning, ni som verkar ha ett stadigt liv, men vi är olika, och jag är inte du.
Så just idag ska jag vara extra stolt, ge mig en klapp på axeln, och tänka, fy sjutton vad bra jag är som vågar. När det passar kommer jag befinna mig där ni är nu, men tills dess vill jag lära mig om nya kulturer, lära känna nya människor, prova nya maträtter, känns nya dofter strosa på gator jag aldrig gått tidigare, i en ny stad, höra människor prata på ett främmande språk. Ja, allt det där är precis vad jag vill just nu, inte för alltid, men just nu.


Pan Am

Jag har blivit lite smått besatt av den nya serien Pan Am.
Kvinnor i vackra klänningar som vågar göra precis som de vill och stiliga män.
Nästan så att jag önskar att jag själv vore flygvärdinna.
Dör lite smått.


21


21 numera, det skålar vi lite smått för tycker jag.
Har ätit en massa god mat, fått fina presenter, och sett hur min FB-wall prytts av rackarns många gratulationer och nu på kvällskanten bjöds det på tårta.
Jag är fortfarande någorlunda ung och fräsch, så 21 kanske är en bra ålder?

Pre-Birthday

Idag träffade jag Linda! Vi gick på stan en sväng, sedan fikade vi resten av dagen (två gånger, på Bakfickan och 48:an) och jag blev besatt av Angry Birds på hennes fina mobil. Ja, och så bjöd hon på födelsedagsfika, och talade om för mig att sluta bryr mig om vad andra tycker och tänker om att jag varken pluggar eller har körkort. Linda är bra hon, kanske borde passat på att fråga hur jag hanterar åldersnoja också?

Vinnande söndagsrutin

Jag och Linnéa har infört något nytt nu när höstmörkret börjar ta över. Hon kommer nämligen hit, vi dricker chaithe, försöker bli klokare genom att göra ett desperat försök att komma underfund med exakt vad vi ska göra med våra liv, sedan dreglar vi lite smått över alla hunkar i Vampire Diaries, och avslutar det hela med att skratta ihjäl oss till 2 broke girls.
Lovande framtid.

Hip hip hooray!

Oktober är här, vilket betyder en himlans massa kalas. Igår var det födelsedagsmiddag med ett helt tjejgäng.

Linnéa fyller nämligen 23 år idag, vilket firades med god mat! Satt sedan och pratade om precis allt mellan himmel och jord, innan vi drog ner till Chaplins. Varför vi valde att göra det är fortfarande oklart, då jag som var yngst i gänget kände mig gammal bland de få som befann sig på plats.

Chihuahuor och bål passade oss mycket bättre.


Hursomhelst, idag fyller världens bästa Linnéa 23 år, vi har känt varandra i 2 år men känns som längre. Hon vet nog det mesta om mig, och jag älskar henne även om hon kan vara lite galen ibland! <3

RSS 2.0