Benefits

Fördelen med att jobba som servitris, när man väl hinner äta, och har turen att jobba på ett någorlunda vettigt ställe, som serverar riktig mat ser ni nedan.
Känns otroligt bra att stolt kunna säga till våra gäster "nej, vi serverar ingen pommes alls, i hela parken, men vi har däremot det här [...]" Dessutom är det mesta närproducerat, exempelvis, kyckling för Öland, mjölk och andra mejeriprodukter från Emåmejeriet, isterband från Lammhult och prinskorven från Stensåkra är bara några saker som finns på menyn.

Eftersom det var lite lugnare idag fick jag faktiskt i mig lunch, den Öländska kycklingen närmare bestämt, och hujedamig vad god den va! Bilden är inte riktigt rättvis, men hade ni varit där, då hade ni förstått!


Sånt gör jag

Jag sov till tolv idag, karma antar jag med tanke på helgen. Valde sedan att väga upp det hela med att baka lite pizzabullar, skrev en lista med allt som skulle inhandlas, glömde förstås minst en tredjedel, cyklade för första gången alldeles själv till affären och hittade hem igen.

Lyckligtvis är min älskade mamma så underbart snäll, så hon handlade allt som jag lyckas glömma, och det blev både pizzabullar och chili con carne idag.

Nu blir det The Notebook för min del, det råkar vara så att jag aldrig sett den.

Givetvis extra fyllning!


All in!

Här i Vimmerby har det varit öltältet i helgen, och eftersom det inte brukar hända särskilt mycket spännande här, så samlas alla till fest. Vet inte hur många gamla vänner och bekanta jag stött på de senaste dagarna! Himlans trevligt i vilket fall, och vi värmde förstås upp som vanligt hemma hos finaste Linnéa.

Fredag blev det utgång, jag invigde mina nya skor, fick givetvis skoskav och insåg att jag var alldeles för nykter för att ignorera smärtan.

Lördag en hektiskt dag på jobbet, och sedan födelsedagsmiddag för Linda på Brygghuset, sedan drog vi ner till öltältet. Maten var himmelsk god, och jag blir lite smått hungrig när jag tänker på hur utsökt allt smakade. Nu är jag mest sliten och lite trött efter en underbar, lite smått galen helg med fina människor, samt två hektiska dagar på jobbet.


Så här bra är min "nya" mobilkamera, tanke...

imag0036_1306611 (MMS)

Så här bra är min "nya" mobilkamera, tanken är att ni ska se hur trevligt vi har det på brygghuset. Fest ikväll igen ;)


Welcome to the family. Jag har inte alls s...

imag0009_1306503 (MMS)

Welcome to the family. Jag har inte alls shoppings-problem. ;)


Man tager vad man haver

Elvatimmars-pass igår, 100 pers och trerätters som avslutade kvällen. Behöver jag ens tala om för er att Linnéas säng, som annars är himmelsk, kändes extra skön igår?
Imorse käkade vi frukost i sängen, samtidigt som vi dreglade ikapp, när vi hade Vamparie Diaries-marathon.

Medan andra spontant drar iväg till Italien i en vecka, så får öltältet i helgen vara tillräckligt äventyrligt och exotiskt för mig. Jag menar, vad har Rom, som inte Vimmerby har?!
Ja, irioni, egentligen hade jag mer än gärna gett mig ut på nya äventyr, Italien med dess goda mat och viner hade inte suttit helt fel.  Å andra sidan är jag ganska säker på att det blir en bra helg, då jag lovat bort mig till Linnéa, inte en dag, utan två till utgång!

Brev från Peru

När jag var yngre hade jag otroligt många brevvänner utspridda över hela Sverige, hade fint brevpapper, ni vet sånt som doftar, och med med fina blommor på. Med tiden, blev det allt mer glest mellan breven, en dag slutade de komma, och jag slutade skriva, sorgligt, men sant.
När jag befinner mig på annan ort än Sverige, försöker jag alltid skicka hem något kort, för visst är det roligt att få något annat än reklam på posten?!

Min lediga dag har varit mer eller mindre händelselös, sådana dagar behövs dock till och från, särskilt inför onsdagens långa pass (11-22). Det hela tog en abrupt vändning när jag upptäckte ett litet brev på köksbordet, klätt med ett frimärke från Peru.
JA! Det är till mig, och när jag vänder på det, står det att avsändaren är Elin! Jag blev så glad, och när jag läste det blev jag ännu gladare, och när jag var klar, ja då kan jag nog minsann säga att jag var världens lyckligaste. Log, och grät, och log lite till.
Hederliga, handskrivna brev är väldigt underskattade, så har ni inget för er, och vill göra mig till världens lyckligaste tjej, posta ett litet brev!

 

"Sen när jag frågade efter cacao sa jag "coca" istället för "cacáo" som betyder cocaine. [...] Men när jag inte ska shoppa bak-material klarar jag av språket rätt så bra^^"

Möt Herr Knubbig

Herr Knubbig hittade jag på lampavdelningen på IKEA, han har funnit sig till rätta bland mina scrapbooks. Fyndade lite smycken på Gina Tricot, som kommer komma väl till hands till sommarens alla fester. Nu ska jag bara finna mig ett par fin fina skor, som passar mina små fötter.


Underbara fredag!

Igår hade jag en helt fantastiskt dag i Jönköping! Om jag tänker efter, så kanske jag till och med saknar staden lite smått. Enligt mig är den trots allt lite småmysig, särskilt när solen är framme. Nog om det!

Det blev en himlans trevlig lunch med Herr J, på Bernads. Är det inte lite synd att man tappar kontakten med många av sina mellanstadie, och högstadievänner? Även vänner man träffat senare i livet för den delen. J, hursomhelst, han verkar alltid finnas kvar, och det är rackarns skönt att veta! God lunch, som dessutom kunde njutas av på uteserveringen, och prat om precis allt. Det är helt enkelt så det ska vara.

Underbara Vics joinade oss, och när J begav sig tillbaka till högskolan strosade Vics och jag på stan. Våra äventyr fortsatte sedan på a6, och sedan en snabbis på IKEA innan vi mötte upp bådas andra hälft, Ingrid!
Jag har saknat dem båda så kolossalt. De som tror att hemma är där man  bor, har uppenbarligen inte varit hos familjen Li. Just därför längtar jag lite extra tills juni, när jag är ledig en helg och kan njuta ännu mer av deras underbara sällskap!
Som jag sa, helt fantastisk fredag, som dessutom slutade hos fina Frida, Pixie och Emil!

J fastnade inte på bild, men här ser ni fin fina Vics, efter en tur på IKEA, och  sedan blev det chill på Georges, givetvis mat också, för det är sånt vi älskar. Puckarna, de som piper och blinkar, när maten är klar var alldeles gigantiska, och lät som ett inbrottslarm!
Bilderna gör mig alldeles lycklig, och tanken på juni, och en helg med dessa underbara människor, ja, det finner jag inga ord till. L Ä N G T A R
Och vet ni vad? Snart kommer fler personer hem, som typ Siri!

Fullspäckad torsdag!

Jag kan nog med all säkerhet tala om för er att jag har världens bästa optiker, på Synsam! Han är så himlans trevlig, och hade han inte varit min optiker hade jag lätt valt honom som terapeut, då han mer eller mindre får höra allt jag har på hjärtat! Jag blir ju så glad av människor i serviceyrket som tar sig extra tid!

Med ett stort leende på läpparna begav jag mig till allsången, om ni får chans att se den i sommar, missa den inte! Åk för all del till parken om ni kan, sen när högsäsongen drar igång 2 Juni, då är alla på plats!


Så här glada var Kling, Klang & Fröken Pruselius


Kling & Fröken Pruselius överväger vilka som vann tävlingen, de tänker så det knakar!


Det hettade till mellan Fröken Pruselius och Klang!



Pixie & Frida gjorde mig sällskap, trots att Pixie inte är särskilt gammal, springer hon runt och leker!

Alfred: Du.... eh.... det där bröllopet tycker jag vi tar och skiter i!
Lina: Tror du ja!


Fika hos Frida, skönt att vara hemma! <3 Och dagen avslutades med en fika på Epok med Cathrin!


Ge mig sommar!

Jag väger mig en gång om året, och det är mest för att jag måste. Vågen och jag är helt enkelt inte särskilt goda vänner. I samband med vägandet måste jag även tala om hur lång jag är, mindre nödvändigt tycker jag, men uppenbarligen inte, "kort" räcker tydligen inte i journalen.

Jag tänker hursomhelst vara sådär lagom töntigt och tala om att jag gått ner mina kilon från Österrike, och väger betydligt mindre, detta firade jag med att köpa denna alldeles fin fina bikinin från Lindex igår, fyndade även ett par blommiga harembyxor som är så himlans sköna!
Så ge mig varma sommardagar, och sena, sköna sommarkvällar.


This is my house, this is my home

Bor numera i Mariannelund, ett litet smakprov passar in nu när flyttkartonger är tömda, och undanstoppade. Välkommen in vetja!

Vid sängen har jag en liten Wall of Fame, nära och kära som jag inte skulle klara mig utan.

Passade på att vara lite extra händig idag, mindre trassel, tummen upp säger jag!


Kalender och vykort smyckar min garderob.

Hela grejen med distansförhållande är egentligen inte min grej, inte någons, för vem vill vara ifrån någon man håller kär mer än nödvändigt? En liten ram inköpt från Hemtex står fin fint vid sängen. Ljusstakarna är en födelsedagspresent från Evelina, när jag fyllde 18.

Jag har en bokhylla fylld med scrapbooks, minnen från förr, och en liten boksamling.

Jag har en hel skattkista fylld med väskor, den står perfekt där, och kommer aldrig innehålla för många väskor. True Story.



Ja, ungefär sådär ser det ut hemma hos mig, i min lilla vrå. En större säng skulle inte skada, men sover så sällan hemma, och pojken dyker ändå inte upp förrän senare i sommar. Har lite smått kvar  att fixa, och inhandla, men det får jag ta nästa gång jag är ledig. Imorgon vankas det jobb igen, det tar emot lite.

Välkommen åter, eller varför inte hälsa på, på riktigt!? Jag bjuder bland annat på kladdkaka och glass!


Det är fest hos mig i kväll och hela världen är min

Jag har jobbat en hel del de senaste dagarna, så igår tog jag tillfälle i akt att njuta lite extra efter jobbet. Det bjöds nämligen på inflyttningsfest hos Linnéa. Framåt midnatt drog vi oss till Chaplins, som Harrys numera heter, och där hände allt och inget. Föredetta arbetskollegor från det förflutna dök upp, men även nya ansikten. Kvällen avslutades med en promenad hem i regnet, allt kändeds som taget ur en filmscen, en sen sommarnatt. Lyckad kväll, och jag ser fram emot en hejdundrans sommar.



Gives you hell

Jag börjar smått tvivla över valet av yrkesbyte. Att leka med barn verkar ligga på min nivå, lagom komplicerat, och jag behöver bara lyfta de allra minsta barnen (som förhoppningsvis inte är alltför tunga).
De två senaste dagarna har jag lyft på en himla massa onödigt tunga saker, flyttat på rackarns många bord, och diskat alldeles för många glas, bestick och allt möjligt som finns på en restaurang. Jag har  tydligen konkat och burit på så pass mycket att jag har träningsvärk, och en hel del övertid på det.
Jag har uppenbarligen blivit mycket bortskämd under min tid i Bergen, så det här paketet från Yves Rocher, som äntligen kom hem idag kunde inte ha passat bättre, plus en liten Norge-lön som väntar imorgon. Jag överlever nog.

Gillar helt enkelt deras produkter! I sommar kommer jag gå runt och lukta hallon, vanilj, och kokos. Inte allt på samma gång förstås.


Smygstart

Det planerade Jönköpings-besöket har jag fått flytta fram, på obestämd tid. Jag som sett fram emot en lång fika med Ingrid! Istället ska jag börja jobba redan idag, ett kvällspass kan tilläggas. Känner inte riktigt att jag hunnit landa ännu, och jag har heller inte riktigt hunnit bilda mig en uppfattning om hur sommaren, jobbmässigt kommer att vara.
Att jag inte är ledig en enda helg fram till 2 juni, det har jag däremot insett. Det suger lite smått, och jag hoppas innerligt på ett bättre schema när högsäsongen drar igång!

Reunion


Linnéa har varit på världsäventyr, Hanna har spenderat vintern i Alperna, och trots att Evelina varit kvar i Vimmerby har jag inte träffat henne sedan i höstas. Helt klart dags för en liten återförening!

Så här såg jag ut  idag, måste nog erkänna att jag är lite smått kär i de här shortsen från Bikbok, därav bilden - super sköna!


Träffade Hanna först, och sedan kom Linnéa och överraskde Hanna, lång uppdatering på Epok, då alla varit lite överallt. Hanna berättade om sin vinter i Kitzbühl, jag om mitt London-äventyr och livet i Norge, medan Linnéa delade med sig av bland annat sin tid i landet down under.



Linnéa valde Pizza, och som ni ser är det allt möjligt på, sedan drog vi till ÖB och Linnéa handlade upp hela deras lager av scrapbook. Evelina fanns också på plats, kärt återseende, jag minns högstadie-tiden, då umgicks vi nästan jämnt och var sådär odelbara som tjejkompisar kan vara i tonåren.



Jag är så väldans glad över att Linnéa är tillbaka, för jag har saknat henne så kolossalt. Många nära och kära som befinner sig på plats, min magkänsla säger att denna sommar kan komma att bli riktigt bra.


The Good & The Bad

Jag tänkte dela med mig av min dag för er, och eftersom livet inte är en dans rosor, tänker jag tala om för er hur hemsk min dag blev efter mitt tandläkarbesöket. Dagen som började så rackarns bra med ett besök hos underbara Frida och Pixie, drog jag mig till tandläkaren,där dagen snabbt vände.

Hos tandläkaren gick själva undersökningen alldeles utmärkt, tog knappt tio minuter, rena, fina och friska tänder. Jag antar att det goda var absolut tvunget att jämnas ut, så tandsköterskan tvingade in en liten platsbit med hårda kanter längst bak i min mun, i ungefär tio minuter, vilket kändes som en hel evighet. Det gjorde så ont att tårarna var nära, och när jag trodde att det värsta var över, då tryckte hon ytterligare lite hårdare. När hon sprungit fram och tillbaka ett bra tag talar hon om för mig att min visdomstand växer alldeles fel, otroligt snett faktiskt, så den måste bort. Kostnad? Jo, 2500 spänn! Det är en halv biljett till Kenya!
Det värsta? De har sett hur visdomstanden vuxit till sig sedan 2007, utan att tala om något för mig, och jag var där så sent som 2009,(detta efter att jag frågat henne när den börjat synas på röntgenbilderna, då jag kände den förra sommaren). Så jag passade på att skälla ut tandsköterskan rejält. Hon ansåg att tandregleringen i Oskarshamn var skyldiga, underligt tycker jag med tanke på att jag inte varit där sedan jag slutade 9:an, så jag skällde ut henne lite mer, för sån är jag.

Och till den delen som kändes betydligt bättre:

Vi tog en promenad, och på Sibylla träffade vi på fin fina Ellen

Så här mycket älskar Pixie katten!


And so I'm back!

Det har varit fullrulle sedan jag kom hem i fredagskväll, och jag ser fram emot ett skönt bad senare ikväll!
Introduktionsdagen igår började förvånansvärt bra, och på köpet fick vi ett litet smakprov av alla skådespelare. (Ögongodis att sukta lite smått efter;)) Efter det träffade jag en väldigt blyg, men ack så söt Pixie!


Hunnit med att klippa och klistra


Mer afro än så här blir det inte. Frisyrbyte blev det igår också.

Grillning och moster på besök, en bra start här hemma, och landar småningom ner på jorden. Dessutom överraskade Linnéa mig idag, har inte sett henne sedan Augusti, i höstas. Bästa söndagen.


Over and out!

Jag tänkte ge mig på någon slags summering av min vistelse på alla dagis jag hamnat på. Imorgon jobbar jag min allra sista dag, efter jobbet kommer jag säkerligen vara upptagen med annat, som att pussa på pojken, och mysa lite extra, för på fredag förmiddag börjar min färd hemåt, Bergen-Oslo-Stockholm-Nässjö, med slutstation Mariannelund. 

Någon regnig dag i februari började mitt så kallade äventyr, med sina tusentals frågor, varför pratar du så? Varför har du rosa hår? Varför är du brun? Har du barn?
Sedan dess har jag hunnit jobba på 7 olika dagis.Till och från har det varit himlans stressigt, men så här i slutändan ser jag det hela som en otroligt bra erfarenhet. Dels att jag fått lära mig hur jag ska vara på en ny arbetsplats, inte bara en, utan sju gånger, jag har sett skillnaden på dagis, privata och kommunala, deras prioriteringar, rutiner, men även hur allt sådant formar och utvecklar barnen på olika sätt.

Jag har träffat helt underbara ungar, medan andra faktiskt rent utsagt varit förjävliga. Det är då jag verkligen insett hur mycket omgivningen påverkar ett barn. Super om han/hon går på ett bra dagis, med vuxna som verkligen bryr sig, men om han/hon ända inte har ett bra, tryggt hem att komma till förstörs rätt mycket. 
Jag har sett allt från föräldrar som verkligen älskar sina barn,kärleken som strålar från dem när de hämtar dem, föräldrar som styrs av sina barn, som kan vara kvar i all evighet, bara för barnet vill och andra som knappt bryr sig alls, lämnar sina barn och säger "ha det!". Det sistnämnda är givetvis det hårdaste att se.

Att lämna sina tvillingar, som knappt blivit 1½ år från klockan 7.00-16.00 är enligt mig inte ok, att dessutom påstå att det inte spelar någon roll vad man säger till dem, eftersom de är så små är bullshit! Barn är genier på det sättet, de förstår nämligen betydligt mer än vad vi tror. Eller som dagiset jag varit på de två senaste veckorna, då ungens mamma på 1½ år kommit 2-3 gånger. Sånt gör ont i hjärtat.

Den mest idealiska åldern enligt mig är 4-5 år, då barnen fortfarande är sådär rackarns nyfikna, frågor lagom, och fortfarande uppskattar småsaker runtomkring.
Jag anser även att de privatägda barnehagen har lite högre klass, vilket är synd, då alla dagis borde ha lika standard, då alla barn i slutändan är lika mycket värda. Jag tänker inte påstå att det har varit en dans på rosor, det är ändå ett liv, flera liv till och med som det handlar om. Men kärleken du får tillbaka från barnen, så fort de har accepterat dig, den är ganska oslagbar. Så bland all skrik, slagsmål mellan barnen, kiss och bajsblöjor är jag är mer än nöjd med min tid som "barnhageassistent". Dess utom har jag nästintill blivit en stjärna på att blöjbyten, och att räkna barn som inte kan sitta still! Om inte annat, är det lite pluspoäng och fördel som gudmor ;D

An eye for an eye?

Jag tror inte på ett öga för ett öga, en tand för en tand teorin. Jag tror mycket hellre på Ghandis kloka ord om att ett öga för ett öga gör hela världen blind.
Helt ärligt är jag inte särskilt insatt i det hela med Bin Ladin-händelsen, men jag blir ändå orolig för mänskligheten, moralen som borde finnas, men som lyser med sin frånvaro. Jag påstår inte att människan ska gå fri, men vad händer näst? Vad blir deras version på hämnd, när USAs val var att skjuta Bin Ladin i huvudet?
De flesta minns väl 11 September, rädslan och allt annat det förde med sig? Och nu? Är det meningen att Amerikanarna ska känna sig betydligt lugnare och tryggare, mindre rädda för terrorismen?
Jag tror inte på ett öga för ett öga, men däremot på what comes around goes around, inte för att jag vill, men för att det är så dagens samhälle ser ut idag, tyvärr.




Somebody reckoned well just one drink that'll do - Somebody's evil twin said: well, let's make it two

Nygårdsparken såg ungefär ut så här, i lördags, mindre folk än i Lund, men ändå tillräckligt för att känna att våren kommit, fest med andra ord.
Ni hade säkerligen lite mer feststämmning där hemma, med tanke på att det var Valborg, men inte kan man få allt här i livet! Min festsstämmning kom lite senare än alla andras, men som man säger, bättre sent än aldrig!

Våren, som förövrigt kändes mer som sommar, fylldes av grilldoft och öl, som spred sig genom hela parken, glada "russar" okkuperade mer eller mindre både gatorna och parken i sina färgglada, röda snickarbyxor. S och jag hade tänkt en någorlunda kväll hemma, men det slutade sedan med att vi i princip sov bort hela söndagen. Festen hann med andra ord ikapp.

Bilderna nedan är mellanlandning i lägenheten innan Fredrik övertalade oss att  dra med ut. Där tyckte Gustav att det vore helt ok att klä av sig spritt språngande naken och springa genom torget, av anledningen att "vem fan känner mig!?" Han lät bli tillslut, och likabra var det tyckte jag. Lite smått galen kväll, men trevlig. En bra avslutning av min Bergen-vistelse.


Resten av valborgsnatten var alla ungefär så här glada.


RSS 2.0