The little ones

Jag har inga problem med barn, så länge de inte är mina, och jag själv slipper föda dem om den dagen kommer. Helst av allt vore det smidigt om jag kunde få dem när de är en sisådär 2-2½ år. Men när jag tänker på det lite extra inser jag själv hur känslokall jag låter. Barn är ju trots allt rätt  mysiga, och om jag någonsin blir mamma kommer säkert allt falla på plats. Eller hur? Tänka sig en liten mjölkchoklad-unge, med stora bruna ögon! Det vore kanske något?

Det jag vill få fram är att jag idag varit på en avdelning för 1-3 åringar. Om alla barn i den åldern var som Pixie, underbaraste guddottern hade jag älskat min dag. Men de är så rackarns små, de gråter alldeles för mycket, och jag vet aldrig vad de vill. Sedan var jag lite smått anti till att så små barn ska tillbringa så många timmar på dagis. Men egentligen har jag inte så mycket att säga till om i just det ämnet. Men nu har jag prövat på det, och hoppas innerligt att jag hamnar hos de större barnen. De är liksom lite lättare att charma! ;D Att de dessutom inte har blöjor underlättar må ni tro! Men det lär jag mig kanske också att tackla med tiden?

Imorgon är det fredag, min första lön anländer. Överväger att ta helg lite tidigare, kanske passa på att unna sig något nice?

Shake it off?

Om man är tjugoett, alternativt tjugotvå, och fortfarande inte vet att chokladbollar inte bakas i ungen, då kanske jag inte ska förvänta särskilt mycket av person i fråga?
Mina småsyskon mellan tio och tretton vet till och med detta. Å andra sidan vet de även om att de ska släcka innan de går någonstans, hänga sin jacka på plats, stänga kylskåpet och stänga köksluckor/lådor.

Då borde jag inte bryr mig särskilt mycket att halv mitt jobbpålägg och tomater till lunchen, även det till jobbet är uppätna idag, även om de var väl placerade långt bak i kylskåpet, bland allt annat som tydligt är mitt.
Det går mindre bra.

Får helt enkelt tänka på söta André 4½ år idag på jobbet, det hela började med att han nyfiket frågade
"Har du en kjæreste?"
Senare på dagen, när han var lite trött sa jag att han inte fick somna, för då skulle jag vara tvungen att väcka honom, då slängde han ur sig "Brukar du väcka din kjæreste?" och sedan fick jag berätta för honom hur många gånger S snooze:ar innan han går upp.

Nu ska jag tänka på André, det fina vårvädret och att jag tränat klart för dagen, då kanske jag kan släppa tanken på hur respektlösa människor kan vara.

Peace!


En vårdag

Minns ni det lilla, röda dagiset, mitt ute i ingenstans, där jag luktade som muffins?
Där hamnade jag idag. 14 barn på hela dagiset, riktigt soft med andra ord. Joakim och jag lekte i sandlådan med barnen, och snackade skit. Dessutom börjar jag äntligen känna att det finns hopp för min hälsa, nu när den här envisa förkylningen äntligen börjar ge sig. Hamnar väl inom kort på ett nytt dagis, med okända, nya baciller som anfaller mig.

Idag hade vi vår här i Bergen, synd att det regnade imorse när jag tog på mig stövlarna och gick till jobbet. Vägde dock upp det hela med en skön kvällspromenad. Undrar när det blir lite grönt? Imorgon ska jag ha på mig mina röda sneakers i ren trots.



Awesome!

Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!
Eller ja, inte än förstås. Men nu är min deklaration inskickad.
Vuxenpoäng?
Jag tänker i vilket fall tilldela mig själv det, om inte för deklarationen, för att jag stickar.

Just another manic Monday

Älskar när rutiner börjar bildas, saker faller på plats, när jag helt plötsligt kan göra saker utan att tänka på det. (Som att prata med svenskar istället för norrmän). Därför blev jag extra förbannad, stressad och allt annat negativt som man kan tänka sig bli när saker inte går som de borde.

Fick ett nytt dagis imorse, fel bussnummer, och inget nummer till själva dagiset. Sämsta sättet att börja en måndagsmorgon.
Lyckligtvis kom jag fram, om än 1½ timme försent. Underbart dagis, och perfekta avdelningen! Där fanns det ett syskonpar, tre och fem år som var norsk-indiska, så jag slapp de tusentals frågorna om varför jag är så brun. Tro mig, det sparar mycket tid, och jag kan börja leka med en gång! På väggarna hade de även en himlans massa information om Afrikas länder, och dess djur - kaching!
Har även insett att de flesta barnehagen har ungefär likadana rutiner, dvs lunch runt 11-12, efter det är barnen ute fram till 3 och sedan är det frukt/yoghurt.

Dagens stora utmaning?
Att läsa Emil i Lönnerberga och soppebollen på norska, (och att inse att MITT pålägg ätits upp, hela paketet!) Finfina ungar, och när barnen frågar efter en klem innan man går, då har jag minsann lyckats bra med dagen! "Du kommer väl imorgon också?" Jag får helt enkelt lägga min energi på det och tänka glada tankar!
Och nu kom pojken hem! Middag för två.

Just de ja! Om ni undrar vilka barn är de mest ultimata säger jag 3-4åringar! De kan liksom prata, men inte allt för mycket, de förstår, men rättar dig inte allt för mycket. Hur bra som helst!

Peace!

Tre årstider på en timme

Jack Johnsson i lurarna, tidiga mornar väntandes på bussen har blivit en vana, oavsett väder. Just idag hade det kommit lite snö på backen, men solen sken, och sitter man i en varm buss spelar vädret egentligen inte så stor roll, ett litet plus om man slipper stövlar också.
Fyrtio minuter senare, precis när Inbetween dreams albumet är slut är jag framme, glashalt i mördarbacken, men solen sken, viktigt!

I vanliga fall käkar barnen frukost mellan 8-9, men eftersom jag hade sena vakten idag (9-17)var de redan klara, och fulla med alldeles för mycket energi. Luis lyxade till det med varma mackor till lunch, och när det var hög tid att gå ut, sken solen som aldrig för! Riktig vårvärme, rackarns vad glad jag blev! Under den närmsta timmen fick jag uppleva snö, regn, hagel, blåst och tillslut lite solsken igen. Typiskt Bergen.

Efter fruktstunden berättade sedan Thea 5½ år om naturkatastrofen i Japan, hon visste nämligen hur en jordbävning blir till. Fem och ett halvt år, helt sinnessjukt! "Först trodde jag att det var jordbävning i Norge också, men så sa pappa att det inte var så" Sedan fortsatte hon att visa mig hur allt funkade. Det finns hopp för framtiden!

De tre sista tjejerna som var kvar gjorde ett gott försök till att få mig att börjar snacka norska. "Men säg efter oss" så sa de färglägga på norska ett par gånger, och när jag tillslut sa nästan som de ville ansåg de att jag faktiskt visst kan prata norska, och kunde därmed slut upp med svenskan.
Dessutom tycker de att det är vansinnigt roligt att jag säger "mjölk" istället för "melk", och när jag skulle förklara att det jag har på ryggen är en tatuering precis som på min handled, gjorde jag ett tappert försök att nämna Timon och Pumba från Lejonkungen, synd bara att lejon heter "løve" så de begrepp ingenting. Och ännu mer synd om mig som inte förstod varför en "edderkopp" gjorde en tjej så fruktansvärt ledsen. Spindel visade det sig några dagar senare när vi sjöng "imse vimse spindel" på norska.

Nu är det helg, särskilt om det bjuds på tacos när man kommer hem.
Förhoppnings är det vår imorgon.


Ledig förmiddag

Det är jag, min migrän och de arbetslösa grabbarna här i lägenheten idag.
Festligt må ni tro.

Fixar-dag idag, väntar bara på att klockan ska slå tolv, möjligtvis ett så ska S och jag på nya äventyr. Om man nu tycker att skattekontoret & banken är roande.
Jag har jobb i alla fall, och de också, om det inte hade varit kräsna. Den sista delen tänker jag mest bara för mig själv. Nu ska jag fortsätta kurera mig.

When I grow up

Regnet fortsätter att ösa ner här i Bergen, men förkylningen är åtminstone på bättringsväg, bortsett från imorse då jag i stort sett inte hade någon röst alls, och skulle passa 18 barn. Det kändes dessutom som om alla dessa barn hade haft oturen att vakna på fel sida. Skjut mig!

Minns ni högstadietiden, då en ny stackars vikarie hade hand om någon lektion? Ni vet, hur man prövade sig fram med att testa gränser och se hur tålig personen ifråga var? Barn förstår den principen, bara att de är dumma och förstår inte vart gränsen går, när de borde lägga av. (skjut mig igen)

Imorgon är jag "ledig", vilket innebär att jag ska stänga av min mobil och vara okontaktbar, bli frisk, ta mig  tid att gå till  banken och sedan till B för att lämna in mitt skattekort. Jag ska unna mig lite sovmorgon, stanna inne och titta på regnet med en himlans massa te, och sticka. Kanske passar jag på att komma underfund med om jag möjligtvis tycker om barn så pass mycket att det kanske, bara kanske är något som ska räknas som en plugg-möjlighet? Det är nämligen så att jag har fått höra det ett par gånger nu, att de jag jobbat med tar för givet att det är det jag vill och ni vet väl hur det är, när man hör något tillräckligt mycket börjar man nästan tro på det lite smått. Utöver alla barnbaciller är det faktiskt ett härligt jobb, bättre än att leka servitris.
Snart dags att bli vuxen kanske? Klockan tickar.

Och vet ni vad?
Jag ser tydligen rar ut utan glasögon. Jaha tänkte jag, är jag inte fin annars? Sedan talade S om för mig vid matbordet att rar på norska betyder konstig.
Tji fick jag, särskilt när jag vet att någon, som jag inte minns talat om detta tidigare.

Ett steg upp

Vet ni vad, som är bra?
Jo, idag tog jag ytterligare ett steg uppåt i barnehage-pyramiden!  Tänka sig, hur är detta möjligt, jag som inte ens kan snacka norska...
Det ligger till så här förstår ni; idag hade jag oturen att ha den sista vakten, inte nog med att jag egentligen inte kan alla barnens namn och inte behärskar språket, så skulle jag vara helt själv med 14 barn i 1½ timme. Tro mig när jag säger att mitt hjärta slog några extra slag när jag insåg detta. Slutade med att jag räknade alla barn och namnen på listan om och om igen, lite smått paranoid var jag.
Jag överlevde, och inga barn kvar på barnehagen. Skönt.

Mindre kul var det imorse att stå och vänta på en försenad buss i en kvart, i regn. När jag klev på bussen var min jacka genomblöt. Sicken tur att den är vattentät.

Busy doing nothing

Jag har fått höra att Bergen är en väldigt bra stad, ni vet att det finns mycket at göra här, även om det regnar mest hela tiden. Ja, det sa Joakim till mig när vi åkte buss härom veckan. Trevligt folk, bra konserter, och så kan man klättra i berg om man tycker sånt är roligt (och en himlans massa annat skoj). Men det tycker inte jag, inte ens mini-berg.

Har egentligen inte särksilt mycket att säga om Bergen i övrigt om ni undrar, för jag har inte tagit mig tid till det. I fredagskväll somnade både jag och S runt halv tio, efter ett Will & Grace avsnitt, igår lärde jag mig att sticka en socka, och idag är det  enda vettiga jag har gjort är att prata med min favorit-Linnéa, som forfarande befinner sig i Australien och faktiskt stickat klart sockan.
Den gråa färgen tog slut, så jag improvisaerade lite med rött och blått, den är inte världssnygg direkt, jag inser det själv. MEN det är en socka!
Pingvinen är lite sötare, synd bara att jag inte kan skryta att det är jag som har gjort den.

Nu ska jag nog fortsätta att göra ingenting, och hoppas på att mina värkande bihålor, min svullna hals och min rinnande näsan känns bättre imorgon, för då ska jag nämligen göra massor!
Ja, det förstås, mest leka med barnen i regnet och spela stige-spelet (snakes & ladders för er som vet).
Busy woman, det är jag det!

Peace;)




Bergsbestigning & barnbaciller

Rackarns vad tiden går fort, eller vad säger ni?
Snart är det ju i princip dags för mig att bege mig hemåt igen! Vad hände(r) undrar jag!?

Inledde första dagen, av en hel vecka som ska spenderades på samma dagis, och samma avdelning, halleluja! På köpet måste jag alltså lära mig de 20 namnen på alla barn jag träffade idag, ungarna har tur och har bara ett namn att hålla reda på, lite orättvist om du frågar mig. Å andra sidan borde det bli betydligt lättare nu när jag får vara på samma ställe dag efter dag, istället för lite random tillfällen.

Idag var vi ute på tur som det kallas här, låt oss säga äventyr för att det ska låta lite smått spännande ;D Tre ledare och tjugo barn iklädda orangea västar besteg ett litet berg och spenderade större delen av förmiddagen och eftermiddagen ute i kylan. Det enda som fattades var lite varm choklad.

Blev även lite varm i hjärtat när en liten kille från avdelningen i måndags kände igen mig, och kunde säga mitt namn korrekt, istället för "Silja". Å andra sidan börjar hans och alla andras barn baciller knäcka mitt immunförsvar (igen). Halsen är svullen, jag nyser som aldrig för och mår lite illa. Visst är det bättre när en förkylning bryter ut helt? Istället för att vara lite halvmesig liksom, hur kul är det?

Now that's a twist!

Nu har vi ett städschema här i lägenheten. Tro mig, det behövs när man bor 4 pers i en lägenhet. Konstig nog slutade det ändå med att jag och S fick städa denna veckan (också). Inget nytt på den fronton med andra ord. Nu ska den bara följas, skåpluckor stängas, skor av i hallen och allt tillbaka på sin riktiga plats.

Solen har däremot lyst upp tillvaron, som aldrig för må jag säga! För första gången sedan de dubbla paret av stövlar inhandlades har jag inte använt dem till jobbet, kändes lite smått lyxigt att ta på sig vanliga skor.
Ironiskt nog behövde jag inte vara ute alls idag med barnen(!) Supermysigt, modernt dagis med inte alltför många barn - tummen upp för det! Ett extra plus när ledaren undrade om det var okej om de bad om mig nästa gång de behöver en vikarie, vem blir inte glad av lite komplimanger? Dessutom har jag jobb i en hel vecka framåt, så behöver inte oroa mig över jobbiga sms på morgonen, utan allt är klappat och klart! Awesome!

Ett besök på skattekontoret hanns även med, och jag har numera ett norskt personnummer, men fortfarande inget bankkonto i en sisådär en vecka till.

Och vet ni vad?
Rolig på norska betyder lugn. Detta fick jag reda på förra veckan, och jag har varit här i en månad.

Mer kladdkaka åt folket!

Lägenheten doftar nybakad kladdkaka, presenten är omtyckt - check!

Någon försov sig imorse, medan jag kom en kvart sent till jobbet, även om jag inte försov mig - dumma buss.
Sent pass idag, på ny avdelning, börjar känna mig som en sliten, gammal pensionär med knäproblem.
Dessutom har jag fortfarande inget norskt-personnummer, vilket innebär att jag inte har något bankkonto, vilket i sin tur innebär att jag inte har fått en endaste lön (betalas ut var 14:e dag). Så får nog minsann planera in en ledig dag inom en snar framtid och avsätta en hel förmiddag på skattekontoret. Fram tills dess ska jag äta kladdkaka, även om det inte är min födelsedag! Det är tillåtet.

14:e Mars

Igår gick jag runt i pyjamas hela dagen, åt frukost i sängen, och rester från den gångna veckan, även det i sängen, stickade vidare på (Lindas)socka. En riktigt slö söndag med andra ord. Det bästa av allt? När Fredrik och hans tjej kom över med någon sorts chokladtårta! mumma!

Återigen rise and shine idag, nytt dagis, nya nyfikna barn, lära känna och presentera sig på ett bra sött för de vuxna.
Idag luktade jag "nästan lite gott", efter muffin-kommentaren kändes det inte riktigt som en fulländad komplimang, fick ett hemskt problembarn (är det ok att tycka mindre om visa barn?) försökt att ännu en gång svara på varför jag inte har barn, fastän att jag är vuxen, "när ska du ha barn då?" och ironisk nog hittade jag min drömunge(!) En liten mjölkchoklad (mulat) kille, men de finaste bruna ögonen jag någonsin skådat, svart lockigt hår, och ett leende som fick mig att smälta. Måste erkänna att jag sitter och småler i skrivande stund.

Imorgon blir det födelsedagsfrukost! Överväger till och med att kanske vara så pass seriöst och slänga ihop en tårta? Eller åtminstone en kladdkaka. Hinna införskaffa mig en present måste också hinnas med! Attans, paniken börjar gro.

Dry your eyes mate

Det sägs att man uppskattar det man inte har lite mer, tänka sig vad sant!

Känner mig lite smått felplacerad och saknar att kunna hoppa på bussen och dra iväg till Frida, eller de där långa telefonsamtalen som egentligen inte handlar om något vettigt med Linda. Kunna gå ned till mamma och bara vara, eller prata strunt med mina småsyskon.
Går på något sätt på på den allra sista energin, bara går, utan att egentligen riktigt bry mig. Så ja, de där sköna dagarna med en liten glad Pixie är mer eller mindre saknade. Vill liksom ut på nya äventyr, eller bara vara hemma med familjen och vänner. Antingen eller, och inget mellanting. Men det kanske känns bättre om några dagar?

Rise and Shine!

Igår var jag tröttast i världen när jag tog bussen till jobbet. Lyckligtvis fick jag komma tillbaka till dagiset i Eidsvåg, och vad som var ännu bättre (just då), att J steg på bussen efter några hållplatser och kände igen mig. Utan honom är det tveksamt om jag någonsin hade hittat tillbaka till dagiset som får mig att tänka på Bames farmors hus, högt uppe på ett berg.

Fick himlans mycket positiva anmärkningar från personalen, och de hoppades på att jag kom tillbaka fler gånger. Fördelen med ett sådant litet dagis är att jag hinner lära känna både barnen och personalen lite mer. Med nio barn delat på två vuxna hinner man leka och ta hand om dem mer, än om man har dubbelt så många ungar att se efter.

När jag sedan slutade vid fyra, som J kom han och sa till fem minuter innan och talade om för mig att vi kunde hinna med 16.03 bussen om vi gick, så kom hem mycket tidigare än förväntat och fick trevligt sällskap på bussen.
Hur stor är chansen att båda kommer från Småland liksom? "Silja, du pratar precis som J" Skönt med lite svenska, då slipper anstränga mig. ;D
Rackarns vilken bra dag det va, och jag börjar vänja mig vid att gå runt i stövlar hela dagarna!

Ledig idag, och efter att ha slitit fram och tillbaka med att lära mig sticka på fyra stickor har jag äntligen kommit igång! Storstädat här också, så återstår att se vad resten av helgen bjuder på.

Fullt hus

Idag är jag ledig, just idag då jag inte ville vara hemma. Snöblasket som föll ner utanför fönstret kändes till och med mer lockande.
Igår blev vi plötsligt dubbelt så många här, och lägenheten känns genast mycket mindre, med risk för överdos av testosteron. Skåpluckorna står öppna, likaså byrålådorna här och var, och lamporna förstås. Hur svårt kan det egentligen vara att stänga, släcka eller plocka upp efter sig?
Får jag gå i ide som björnarna?

Gotta love 'em sometimes!

Idag hamnade jag på ett litet, mysigt dagis mitt i ingenstans och på köpet höll jag på att blåsa bort. Bättre det än att regna bort? Har fortfarande inte bestämt mig vad som är det mest (o)behagliga.

Något annat jag kom till insikt med är att jag bokstavligen talat redan varit på det "värsta" barnehagen, så när jag möttes av ett rött hus, på ett berg med inte mer än 50 barn kunde jag andas ut. Blev även lite smått överlycklig inombords när killen som jag mötte på vägen upp till dagiset men små knattar visade sig vara svensk! Äntligen någon som jag förstår.
Barnen var så himlans väluppfostrade och sådär artiga som småbarn kan vara. Idag fick jag heta "Silja" och vara vuxen. Följdfrågan blev sedan om jag hade några barn, eftersom det tydligen är sådant man har när man är vuxen. Nej svarade jag på detta, varför undrade de givetvis, så jag talade snällt om att kanske senare i livet (medan jag tänkte NEJ). Vet ni vad jag fick höra då? "Då blir det för sent" fnys!

Jag "luktar gott, som en muffins" men vi kom inte fram till vilken sort (vanilj tippar jag på), istället fick jag gratis norskalektioner från Selma på 4½ år. Fick dessutom höra att om man inte vill ha kvar sitt barn när man "haft det klart i magen, kan man ge bort det" från Ode. Fick en liten chock. Och vet ni vad? Jag är ingen vuxen, utan "barnungdom" om du är 20 som jag, då klassas det inte riktigt som vuxen.  ;D

That's pretty much it.

Whatever the weather

Vet ni de gånger då man går runt och ältar vissa saker fram och tillbaka?
Tänk om, varför gjorde jag si och inte så? Eller är det kanske bara jag?

Borde hursomhelst funderat mindre och handlat mer då det inte hjälper särskilt mycket att jag tänkte att jag skulle packa ner de där gula stövlarna. Ja, de ligger förövrigt hemma (i mitt nya hem kan tilläggas). Så när jag efter Sebs varning om att packa ner extra strumpor steg utanför ytterdörren och möttes av horisontellt, piskande regn och enorma vattenpölar insåg jag att det bara skulle bli värre.

Utöver att ha lekt med barnen i det hemska regnet som inte visar någon nåd, har jag blivit kallad "Sölvia", då de norska småbarnen inte verkar kunna säga varken "Sylvia" eller "Silvia".
En av tjejerna blev helt besatt av mig, och ingen annan fick sitta i mitt knä, efter lite drygt 40 minuter inser hon att jag inte ser ut som henne. (Surprise?)
Jag har också fått höra utav en av ungarna att den (minns inte exakt om det var en hon eller han) "inte snakker mitt språk" eller hur det nu kan tänkas stavas på norska. En liten Lizzie anklagade mig för att inte kunna läsa när jag insisterade att hon skulle läsa sin namnskylt för mig, och slutligen när jag äntligen skulle hem, i det fina regnet och de gråa molnen frågade en liten tjej om jag skulle hela långa vägen tillbaka till Sverige. Nej svarade jag då, jag ska bara med bussen, tjugo minuter härifrån, och hon kontrade med att man faktiskt kan åka buss till Sverige, och någonstans i Danmark.

Jag köpte mig ett par stövlar, ett par röda för 350 spänn. Värsta rånet.
Vet ni vad som väntade på mig hemma i hallen? Ett par lila, prickiga stövlar. Mycket finare än de jag själv köpt.
Men det är lugnt, för barnen älskade mig idag, trots att det var en helt ny avdelning! Det måste vara mitt magiska rosa hår ;D

Peace!

You are what you eat

Pizzorna blev precis som jag väntade mig, helt otroligt goda i fredagskväll, likaså kladdkakan och glassen som slank ner under Ludo-spelandet (Fia med knuff låter betydligt bättre). Mitt inre fetto njöt minst lika mycket som jag, och när den fick ta en liten del av kvällen kom vi fram till att alla tjejer minsann har ett litet inre fetto i sig. ;D Min lever förstås sitt eget liv till och från, en vacker dag kommer den säkerligen göra ett gott försök att ta över min arma kropp.

Jag fick med andra ord stå mitt eget kast när jag med jämna mellanrum idag fick höra "tänk på hur mycket kladdkaka du åt innan" när vi var ute och sprang tidigare idag, och diverse andra små "peppande" ord som jag önskat för att bita ihop.
Dog lite smått när jag hann göra 13 armhävningar medan Seb gjorde 45 under samma tid.
Jag står fast vid att 13 är ett bra tal ;D Zumba på det, och middagen fixad. Great!

Igår var det pensionärsvarning på oss när vi stickade bort hela dagen, med undantag för en mer eller mindre tråkig hemma-fest. Jag måste nämligen fortfarande anstränga mig lite smått när det är mer än 2 personer som pratar norska i ett rum. Min hjärna går på högvarv, och sedan dör den.
Idag tog vi igen det med att träna, plus minus noll skulle jag säga.

It's Friday, I'm in love

Jag tar helg nu!
Vi kan väl prata tyst om hur pass ledig jag varit denna vecka?
Känns skönt att lovet tar slut, så att möjligheten till mer jobb ökar. Finns inte alltför mycket att sysselsätta sig med när man gjort allt ett par gånger (jag har till och med börjat lära mig att sticka), så vi bestämde oss för att slå på stort ikväll med att baka pizza!

Killarna ska vara manliga och bowla, medan Kristina och jag ska fixa ihop de mest utsöka pizzorna i mannaminne må ni tro! Men först ska jag slänga ihop en väldans god kladdkaka, det är trots allt fredag!

Peace!

Any way you want it

Jag valde att dumförklara mig själv och alla andra som valde att springa i vinden idag. Samtidigt är den ljuva känslan som gror efter att jag tränat så rackarns underbar och oslagbar, så i slutändan är det värt! Särskilt om man får pannkakor och glass till efterrätt av en fin pojk.
Jag tränar helt enkelt för att jag ska kunna äta allt gott, utan dåligt samvete. ;D


Måste även passa på att visa dess två bilder på min allra minsta lillasyster! Jag har varit borta i en sisådär två veckor, vad hände?


Freedom

Tänka sig, Norrmännen har sportlov de också, detta resulterar i att veckan börjat väldigt chill. Inte ens regnet kan räknas som spännande, då Bergen är en av Europas allra regnigaste städer.  Tji fick jag!

Igår var det dock någorlunda fint väder, solen kom fram en stund mitt på dagen. Passade på att ta en löptur runt sjön, och avslutades sedan med pilates. Alla hurtiga människor och gym som ligger utplacerade lite här och var gnagar på mitt samvete, så kommit igång med träningen nu.
Tror minsann att jag lyxar till det med en lunch med Kristina inne i byn (stan) som de säger här, jag har trots allt varit duktig. Blev så rackarns glad när hon frågade igår, och på köpet garvade jag nästan ihjäl mig när jag förstod att "klem" på norska betyder kram, eller har jag helt fel?

Efter det ska jag samla vuxenpoäng och handla, O befinner sig numera på varmare breddgrader i en sisådär 15 dagar till, så vi har lägenheten för oss själva (åtminstone i en vecka) så ska utnyttja det hela till max, genom att bland annat köpa creme fraiche för typ 20 norska kronor och diverse andra dyra varor och fixa ihop en otrolig god middag! (Balansera upp för bitch-delen liksom)

Peace!

RSS 2.0