How do you measure a year?

[18:41]
Jag har nog inte riktigt förstått vad det är för dag idag. Vare sig jag vill eller inte är det fortfarande sista dagen på 2011. Året då jag hunnit med precis allt möjligt, det har varit ett tufft år, jag skulle kunna älta allt negativt i en hel evighet, fråga mig själv hur jag skulle kunnat undvika eller ändra något, men samtidigt som året varit tufft har de underbara stunderna varit helt fantastiskt. Jag har blivit starkare, jag har gjort mer, sagt ifrån mer, stått upp för mig själv och vågat mer än någonsin förut. 2012 ska bli året då jag tänker, klart jag kan, allt är möjligt!

Nu tänker jag njuta av att jag har möjligheten att fira nyår i Vietnam!
Gott nytt år fina ni. <3


Flavours of Hoi An

[23:22]
Imorse vaknade vi tidigt, käkade frukost och väntade på en buss som aldrig tycktes komma. Kände oss bortglömda ett litet tag, men efter två timmar kom vi äntligen iväg! Framme på vårt hotell och efter lite vätskeersättning var jag good to go. Vi tar en titt vetja!

Ungefär så här ser en Sleeper Bus ut. Vår biljett kostade runt 350-400sek och har hittills tagit oss från Hanoi, Hué och nu Hoi An. Den är giltig i 30 dagar, och vi behöver bara ringa 24 timmar innan för att bekräfta våra platser. Biljetten tar oss hela vägen till Saigon. Smidigt va? :)

Mat är en stor del utav vår resa, så givetvis vill vi ha äkta mat, och inte något halvhjärtat, pizza kan vi äta hemma! Här har ni en av Hoi Ans specialiteter, Cao Lau. Platta nudlar, med krutonger, böngroddar, grönsaker och lite fläsk på toppen.

Här har vi White Rose, lite som dumplings, fast gjort med rispapper och räkor inuti. Mums!

När vi fått i oss mat, var tanken att vi skulle in till stan. Vi hamnade på andra sidan gatan hos en skräddare, titta men inte köpa var reglerna. Regler är till för att brytas har jag hört, dessutom står det i alla guider att Hoi An är stället där du ska sy upp något. Nu kan vi kryssa det från listan! Någon som har semesterplaner men inte vet vart ännu, jag kommer gärna tillbaka till Hoi An, kom ihåg det! :)

Portabla kök som ni ser på bilden ovan finner man överallt, här har vi köpt varsin kaka med kokos, jordnöts och en himla massa mer saker i. Himlans gott!

Literally street food.

Kvällsmarknad, hur mysigt som helst!

Vilken ska man välja liksom?


Kvällen avslutades sedan med ännu mera mat efter att ha vandrat runt i en liten del utav Gamla Stan. Imorgon ska vi utforska centrala delen Gamla Stan!

"The cultural & spirutal heart of Vietnam"

[23:54]
Trots dåligt väder har vi haft det bra i Hué, som förövrigt är helt olikt Hanoi. Rubriken till inlägget är taget ur Lonely planet, och det är precis vad vi behövde för att få upp lite hopp, och kunna säga till oss själva, "vad var det jag sa?". Här i Hué känner jag den där efterlängtande värmande känslan, vänliga människor, en skön atmosfär Vietnamesisk mat utan någon liten västerländsk twist. Känna att jag faktiskt är utomlands, inte tagit ett steg och hamnat i någon Europeisk storstad, fylld av västerlänningar. Äntligen, ÄNTLIGEN har jag fått en äkta dos av Vietnam, och vet ni vad? Jag gillar det och ser fram emot allt annat landet har att erbjuda oss.


Idag har vi hunnit med att utforska staden citadell vilket tidigare var en kejsarstad, sorgligt nog förstördes en stor del av den under kriget av Amerikanarna. Innanför murarna finns stora trädgårdar, och The Forbidden Purple City.

Kändes smått magiskt att få vandra omkring där.

För att ta oss till Thien Mu Pagodan blev det en liten båttur, längs floden hänger det nämligen ett gäng kvinnor som försöker locka oss turister att åka just deras båt. Efter 2 dagars tjat gick vi tillslut med på det. Under turen dit försökte kvinnans mycket unga dotter sälja souvenirer till oss. Jag ansåg att hon borde vara i skolan.

Thien Mu Pagodan, en av de mest kända byggnaderna här i Vietnam. Thich Quang Duc, som var en vietnamesisk buddhist och mahayana munk, brände sig till döds offentligt 1963, i Saigon i protest mot Presidenten Ngo Dinh Diem förtryck av den buddhistiska religionen.

Sköldpaddor symboliserar lycka, så jag och Barbaskön klappade lite extra på denna.
Trang Tien Bron lyste fint på kvällen, och med det avslutar jag härmed min vistelse här i Hué. Tidigt imorgon beger vi oss längre söderut, hoppar på Open Tour Bussen och beger oss till Hoi An, där ska det tydligen vara varmare, och en hel bunt med skräddare!
Fler bilder finns här, dyker upp fler om några dagar!

Ny karta i hand, ny stad

[08:15]
Detta är min allra första backpacker resa, vilket gör det hela betydligt mer intressant då jag inte vet vad och hur mycket jag ska förvänta mig, hur länge jag ska orka, hur länge viljan och intresset att planera och allt annat som hör till när man reser existerar.
Att hamna i en ny stad är alltid lite utav en ny utmaning, gatorna, människorna och känslan är annorlunda, det tar på krafterna mer än man tror.

Efter en hel natt på en så kallad "sleeper bus" anlände vi tidigt imorse här i Hué. Bussen var en upplevelse i sig, min hjärna gör fortfarande desperata försök att bearbeta allt.
Innan vi gick på bussen igår möttes vi av en man utan någon som helst respekt för varken oss eller vår packning, vi svor och var allmänt förbannande tillbaka, och har kom fram till att Hanoi inte riktigt var "våran stad". Old quarter, där vi bodde är ett relativt mysigt område och May De Ville Backpacker Hostel var fenomenal, staden i övrigt inte så mycket att hurra för.

Resan gick trots allt relativt smidigt, med ipod och någon extra filt fick jag i mig lite sömn, innan de flesta av oss vaknade av ett gräl som ägde rum på bussen. Lagom trevligt klockan fyra på morgonen.

Nu väntar vi på att få checka in i vårt rum, 10 bed female  dorm. Nu i efterhand inser vi att det förmodligen inte va vårt smartaste drag. 10 tjejer, en toalett kan bli spännande.
Vädergudarna är dessutom emot oss, vi får helt enkelt nöja oss med att det regnar lite lätt, och inte ösregnar. Vi har inte helt gett upp Vietnam ännu, vi hoppas innerligt att landet har något extra som väntar och ska ta oss med storm!


Julafton i Vietnam

[21:48]
Julafton spenderades somsagt i Halong Bay, med en båttur på fyra timmar. Kallt och blåsigt, vi frågade oss själva om det verkligen var värt det hela?

Kändes lite som Pirates of Caribbean filmerna med alla andra båtarna runt omkring oss. Vi krokade till och med innan vi kom ut i det öppna vattnet. Skönt att vi är försäkrade tänkt vi.

Häftigt va?

Utforskade bland annat en grotta jag inte minns namnet på.
Floating Village

Julafton, här sitter vi och gottar oss med bland annat skumtomtar! Strax efter det var det dags för lunch som vi förövrigt betalat för, men inte fick eftersom vi helt plötsligt skulle byta båt.
Struntade i Halong Bay, tog bussen tillbaka till Hanoi, lyckligtvis fanns det plats på May De Ville, så vi checkade in igen och firade julafton med att beställa in extra mycket mat! Rullade våra egna vårrullar, skit häftigt och supergott!

Det visade sig även att min kamera tagit emot en hård smäll, linsskyddet var intryckt, UV-filtret helt sönderkrossat. Kameran mår bra, jag är i chock och i behov av att hitta ett nytt filter snarast.

När vi käkat klart, försökte vi ta oss till nattmarknaden, har nog aldrig sett så många Vietnameser på samma ställe tidigare, eller mopeder för den delen. Om vi tidigare upplevt ett hav med mopeder liknade detta mer en storm, en havsstorm med de största vågorna, vilket det här fallet var mopeder som försökte ta sig framåt utan framgång. Vi fastnade helt enkelt mitt i det hela, och kunde inte riktigt ta oss någonstans. Det eviga brummande, varma avgasrör, människor som trängs och puttas, medan mopedförarna försöker vrida, styra och hålla balansen på sin fordon kan vara bland det värsta jag varit med om.
Det var julafton det.

Julhälsningar från Vietnam

[0:06]
Väckerklockan ringde alldleles för tidigt idag, frukosten visade sig vara pinsamt dyrt. Men  vad gör det tänkte vi, det är trots allt julafton, och vi skulle på båttur!


God jul på er alla där hemma från oss! <3 Vi saknar och tänker på er.


Halong Bay, hit me with your best shot!

[01.13]
Minns ni hur man som liten längtade till julafton? Hur man spänt väntade på att få öppna klapparna under julgranen, en förväntning som sakta byggdes upp under dagen. Med tiden, och ju äldre vi blev började dock den längtan, och julkänslorna, åtminstone för mig tyna borta sakta men säkert. Med andra ord är jag inte helt förvånad över att jag missar min tredje jul hemma i Sverige. Att jag däremot skulle befinna mig i Vietnam hade jag aldrig förväntat eller någonsin kunnat gissa.

Vi har hamnat i Halong Bay, som förövrigt finns med på Unescos världsarvslista, snacka om att bygga upp våra förväntningar! Just därför känns besvikelsen extra stor nu när vi väl är på plats. Alla bilder och kort visar en underbar vy, öar som sticker upp mitt från ingenstans ur det klara vattnet. Utsikten, eller rättare sagt bristen på utsikt fick Halong Bay att tappa sin charm.
Våra planer från början var att spendera 3 nätter här, men vi nöjer oss med 1, då vi gjort det mesta under en dag, och imorgon åker vi tillbaka till Hanoi, om vi har tur blir det tillbaka till May De Ville Backpackers Hostel, frukosten på tionde våningen var underbar, tänker lite smått på deras Amerikanske pannkakor just nu!

Det klara vattnet vi hade förväntat oss och fina utsikten liknade mest Englands kust. Lägg på några extra plusgrader förstås.

Vi hittade ett litet supermarker och valde att ut vad vi ville ha, det blev en hel del. Vi saknar dock en hel del gott godis och snacks som fanns i Kina.

Lyckligtvis kan vi roa oss själva med snacks som har tryck. Yan Yan-snacks som man doppar i tillhörande kräm, käkade dem när jag var liten men då utan de små texterna och bilderna. Lite nostalgiskt.

Visst är de lite små söta? "Whale - Biggesy Mammal"
Ja, vi åkte förstås inte hela 4 timmar hit för att bara käka lite snacks, skumtomtar, och ringa hem och önska våra familjer en God Jul. Imorgon, på självaste julafton ska vi på en liten båttur, förhoppningsvis bestämmer vädergudarna att vi förtjänar lite blå himmel, så att vi får se Halong Bays rätta sida, bland floating villages, klippor och öar!

Turist i Hanoi

[22:40]
Efter Ho Chi Minh Museet, One pillar pagoda, och Etniska Museet åkte vi vidare till Quan Thanh Temple, Tran Quoc Pagoda och slutligen Temple of Literature. Här har ni lite bilder.

Palmer fick oss att tänka på Miami Beach

Här är Ingrid och Barbaskön på väg till Tran Quoc Pagoda.

Här ser ni visst inte hela pagodan, men här är jag!

I bakgrunden skymtar ni hela pagodan.

Sedan tittade vi på Temple of Literature, inne i området fanns det här. Har fortfarande lite dåligt samvete att jag fotade.

Ja, och så här ser Hanois gator ut kvällstid, Ingrid och jag har lärt oss att korsa en gata som ser ut som bilden ovan. Vi hade nämligen läst i resetidningen Vagabond att man ska hålla en jämn takt när man går, inte tveka utan gå rakt fram. Vi är numera mer rädda för bilarna på gatorna, och räknar högt som om vi dansar vals varje gång vi korsar en väg. 123...123..

Museum of Ethnology

[08:41]
Häromdagen var vi alltså på Vietnams Etnologiska Museum, ni hör förstås själva vad det hela handlade om. I vilket fall, syftet med museet är vetenskaplig forskning att samla, dokumentera och visa upp, bevara och lära ut kulturen och de etniska gruppers olika historia och traditioner. Stället är både ett lärocenter och ett museum.

Vietnam har 54 olika etniska grupper, och museet är anpassat till alla åldrar. Det finns en inomhus och en utomhusutställning, det finns mycket antikviteter, men även vad som används i det vardagliga livet som visare det rika kulturarvet. Allt är indelat efter de 54 olika etniska grupperna, så det finns med andra ord en hel del att se. Riktigt coolt var det, lärorikt och intressant. Här har ni en mycket liten del utav vad vi såg.

Cykel med burar som används till att fånga fisk. Så här mycket hade de alltså på.

Tillverkning av hattar

Så här kunde ett av husen se ut, riktigt högt upp! Tror detta är ett Tay-hus.

Eller som detta, 17 meter långt!

Mycket intressant utställning, och har ni vägarna förbi är detta absolut ett måste. De olika etniska grupperna har så mycket att berätta.

På äventyr i Hanoi

[08.22]
Klockan är halv åtta på morgonen här, utanför spelas det Vietnamesisk musik som strömmar in till vårt dorm, lite då och då hörs en moped eller två susandes förbi. Jag förstår inget av musiken, eller vad som sägs på radion, men lite charmigt är det allt ändå.
Det sägs att de flesta storstäder brukar vara lite lika, Hanoi liknar inget jag upplvet tidigare. Havet av mopeder som tar över gatorna, ljudet som i sin tur dominerar allt, ni måste komma hit för att förstå vad jag menar.

Igår tog Ingrid och jag hursomhelst vår första riktiga dag här, lyckades ta oss med Taxi till Ho Chi Minh museet, där blev det en hel dos av Vietnams historia.
Hej hej, här är vi!

I samma område ligger One Pillar Pagoda, så har ni vägarna förbi kika på den också, men ha inte lika stora förväntningar som vi hade;)
Om det kommer fram en äldre man vid namn Hoang, va inte alltför skeptisk. Det finns en hel bunt människor som är ute efter att lura dig, det gäller att ha lite common sense brukar jag och Ingrid säga.

Vi bestämde oss för att våga, vara naiva nog och tro att det finns hopp kvar och goda människor! Hoang är en utav dem. Han körde runt oss, och så här snygga såg vi ut.

Första stoppet blev Etnologiska museet, som kostade 25 000vnd, ungefär 8sek. Vi fick så himlans mycket för de där ynka åtta kronorna, så jag bestämde mig just för att det får ett helt eget inlägg. Håll utkik vetja.

Arriving in Hanoi

[21:45]
Nästintill nyanlända här i Hanoi, efter en sisådär 2 dagars resa. Resan gick förvånansvärt bra, vilket troligen beror på att jag sov bort de största delarna och när jag inte sov åt jag snacks, för att undvika att somna.
Gränsövergången gick bra, vet inte hur många gånger vi fick visa passet, om och om igen. Väl framme på Vietnamesisk land efter en lång bussresa är det första vi möter en taxichaufför. Utan varken Vietnamesisk dong eller Amerikanska dollar var han ändå villig att först skjutsa oss till en bankomat, och sedan till vårt hostel. Han försökte givetvis lura oss, körde till en början vad som kändes som cirklar, sedan till fel hostel för att slutligen lämna av oss här på May De Villes Backpackers Hostel för en summa av 400 000vnd. Efter mycket om och men gav vi "bara" 100 000. Försök omvandla det i huvuduet, jag utmanar er.

Vietnam är till skillnad från Kina otroligt lyhört, även om Kinas befolkning är betydligt mer kryllar staden av ljud. Här kör nämligen ingen på elmopder, som i Kina, utan det är ett hav av muller som tar över gatorna. Att korsa en liten gata är i sig ett stort äventyr!
Trötta efter resan, men mycket nöjda än så länge med boendet, hostelet känns mer som ett hotell och är stort och rymligt. Personalen är vänliga, mycket serviceinriktade och villiga att hjälpa till med precis allt. Dessutom har jag och Ingrid läst bra recensioner om frukostbuffén på tionde våningen!

Vietnam ligger förövrigt 1 timmer efter Kina, alltid lär man sig något. Passade på att fylla våra hungriga magar. Blev Pho, vietnamesiska risnudlar, vårrullar med räkor, traditionella vietnamesiska vårrullar och en underbar Mango-shake på det!

För att avsluta det hela på topp skämde vi även bort oss med en helkroppsmassage, en timme för ungefär 85 svenska riksdaler, skönaste på länge efter att ha burit den tunga väskan och alla äventyr vi gjort!
Det hela började med att vi först påpekat att vi hellre ville ha kvinnliga massörer, slutade givetvis med två manliga. Där log vi både nästintill nakna och visste inte riktigt vad vi gett oss in på. Av med alla smycken, bh men trosorna fick vi som tur behålla på.
Massagen var en upplevelse kan jag lova. Bokstavligen en helkroppsmassage. Borde nästan återkomma med det i ett helt separat inlägg! ;)

Vardagslyx i backpackandet

[21:45]
Vare sig jag befinner mig hemma eller på resande fot förundras jag över hur snabbt jag och andra anpassar oss. Ny valuta, ny kultur, nya smaker, ny omgivning, nya rumskamrater, ja nästintill allt!

Efter att vi spenderat tid i både Peking och Xian, där vi betalade 2yen för tunnelbanan, respektive 1yen för buss blev jag lite smått snål och tänkte jisses, hela 3yen för en bussresa (på upp till en halvtimme, fyrtio minuter om inte mer kan tilläggas)!? Vi blev på köpet otroligt bortskämda med god mat varje dag hos Ingrids mormor, allt har sedan dess smakat ok, inget vi jublat över.

I Guilin hade våra madrasser värmeslingor, vilket passade frusna lilla mig perfekt, vande mig alldeles för snabbt och framme i Yangshuo tycktes sängen aldrig riktigt bli tillräckligt varm, hur mycket jag än hade på mig, eller de där extra filtarna.
Nu befinner vi oss på hotellet här i Nanning, ett helt eget rum med två separata stora sängar, eget badrum, tv och internet, känns smått lyxigt! Jag har absolut inget emot att bo i dorm med andra, men rackarns vilken frihetskänsla jag har! Efter 9 timmars resa kommer jag sova gott, trots att sängen är lite hård. Är det inte lite fascinerade hur anpassningsbara människan är?
Jag är dock lite skeptiskt över om jag någonsin kommer förstå mig på Vietnamesiska dong, 1SEK är nämligen ungefär 3000VND. Tänk er då en enkel taxiresa, eller att pruta på någon marknad?
Hur var det nu igen? 1 svensk krona motsvarar så här många USD, och 1USD är 21 000VND, eller hur var det? ;)

West street, vackra klänningar & jordgubbar

[20.31]
De blev somsagt två extra nätter här i väntan på att få tillbaka våra pass. Nu har de anlänt med ytterligare ett inklistrat visum. Yangshuo är väldigt litet, och det finns inte alltför mycket att göra, så de två extra dagarna har spenderats på West Street.

Första gången vi kom hit talade vår guide om att här hälsar de flesta gatuförsäljarna oss turister med "Hello ten yen" eller "Hello five yen". Vi skulle med andra ord inte gå med på allt för höga priser. Med Ingrid vid min sida får hon ner priset ytterligare.

Vi har förstås även ätit en hel del de senaste två dagarna. På bilden mumsar Ingrid i sig en pannkaksliknande grej innehållande blandannat kött och grönsaker. Längre bort kan ni se McDonalds, vi struntade helt i det, och hittade istället supergoda dumplings med olika fyllning i ett av stånden.

Vi har även hunnit med en liten mini-picknick. Dock var det lite kyligt, egg tarts och min Peach latte satt fint.

Fina klänningar och jordgubbar vid hamnen, svårt att tro att det är julafton om exakt en vecka!
Idag är sista kvällen, konsten att packa om och rätt har ännu en gång satts på prov. En månad i Kina har givetvis bidragit till lite nya grejer, på gott och ont. In med det nya, ut med det gamla, jag är numera ett par röda addidas-skor fattigare.

Imorgon klockan elva börjar vår resa till Hanoi. Från Yangshuo till Nanning tar det fyra timmar, där spenderar vi sedan natten på Yunzhao Hotel. Klockan åtta måndagmorgon fortsätter vi sedan vidare till Hanoi, det tar en sisådär 5 timmar, och vips nytt land, ny kultur, nya maträtter och nya äventyr! Vi hoppas givetvis på mer värme också!

Livet i Yangshuo

[23:32]
Livet i Yangshuo är chill, vi känner oss nöjda med tillvaron och har gjort det mesta vi vill här i den lilla byn. En tur på Lifloden och Yulongfloden, sett cormorant fishing, sett den fina landsbygden på cykel och utforskat centrum. Vi bokade till och med en extra natt här bara för att det är så rackarns mysigt. Nu i slutändan blev det ytterligare en natt, då vi väntar på att få våra pass tillbaka. Söndagmorgon drar vi till Vietnam på nya äventyr!

Vi hade turen att bo med två helt underbara Sydkoreaner, Erica och Minju. Det känns lite tomt utan dem nu när de inte är kvar. Vi är somsagt inte förtjusta i den Danska tjejen, den tyska tjejen däremot, hon är cool! Jobbat i södra Indien som volontär, så vi har mjölkat henne på tips.

Söt valp!

Har jag talat om för er hur super-exotisk jag är här i Kina? Värst var det i Peking då folk först viskade massa om mig och sedan frågade Ingrid om de fick ta kort med mig, eller började fota mig i smyg.
En annan gång när vi befann oss på ett superstort varuhus började jag känna hur någon petade på mitt hår medan jag gick, det visade sig vara en nyfiken ung kvinna. Har även blivit smått attackerad av ett helt gäng tanter en gång på bussen i Shanghai, det visade sig att de försökte komma fram till om mina flätor var äkta eller ej.
Sötast hittills är dock den här lilla tjejen som kallade mig "ahyi" vilket betyder moster och undrade om hon fick ta kort med mig.

Hur häftigt är inte det här?

Efter en hel dag med shopping, massa fina fynd, 4 klänningar och några presenter tyngre i backpacken njöt vi av lite kaffe, och senare kvällsmat.
Bra fjärde dag tänker jag, samtidigt som jag febrilt undrar om det verkligen gått en månad sedan Ingrid och jag åkte från Sverige?!

Moon Hill

[11:45]
Lyssnade på den Danska tjejen och förminskade bilderna, vips så kunde jag ladda upp några nu under frukosten. Tänker ändå intala mig själv att det den lyckad uppladdningen mest beror på internetanslutningen i denna byggnad, mest för att jag kom fram till att jag inte gillade henne. (Väldigt moget av mig)

Här har vi Lifloden, och 20 yen från häromdagen, ser ni likheterna?

En cool Ingrid på bambuflotte.

Utsikten, riktigt mäktigt!

När vi checkade ut från hostelet i Guilin stod ett gäng killar från Australien som också skulle ta sig till Yangshuo. Det visade sig att vi skulle till exakt samme ställe, Trippers Carpe Diem. Hoppade på bussen, blev upphämtade av någon från hostelet och trängdes i bilen. Väl framme visade det sig att det var strömavbrott, dumpade våra grejer på rummet och utforskade stan med grabbarna. Här ser ni två utav deras ryggar. ;)

Dag två, cykeltur till Moon Hill, lite mer än 2½ mil blev det totalt och vi fick verkligen se landsbygden. Verkligen något både jag och Ingrid rekommenderar.

När vi kom ut på den stora vägen fanns det jordgubbsfält, färska jordgubbar i December är inte helt fel! Ni har era lussebullar, glögg, julmust och pepparkakor, ni kan väl låtsas att ni blir avundsjuka på färska jordgubbar?

Framme! Nu återstod bara klättringsdelen.

Klättring kanske är en definitionsfråga, då största delen bestod av trappsteg.

När vi nästan kommit till toppen, andfådda och trötta förstås såg vi denna skylt, alla hade talat om för oss att vi skulle strunta i den och fortsätta den vägen. Sagt och gjort! Den delen klättrade vi på riktigt.

Väl uppe på toppen, stolta och hungriga njöt vi av våra nyplockade jordgubbar och allt annat gott vår matsäck innehöll.

Här har ni de riktiga bergsklättrarna. Lite modigare, lite snabbare, lite bättre än oss.

Vi klättrade ner igen, och medan vi cyklade tillbaka fick vi se solnedgången. Cyklade sista biten i rusningstid och allra sista vägen i totalt mörker, väldigt modigt tycker jag.

Li river & Yulong river

[21:38]
Nu äntligen kan jag visa några bilder från turen på floderna vi gjorde häromdagen. Det tog en sisådär 10-15 minuter för en bild. Tålamod!
Den danska tjejen som kom idag talade om för mig att jag tydligen kunde förminska bilderna, synd bara att jag inte visste det innan. Dock verkar det ändå inte riktigt funka som jag vill ändå, så jag ger det ett nytt försök vid frukosten imorgon.

Åkte först "låtsas" bambuflotten, de hade nämligen motor på.

Bilden visar inte Liflodens helt rätta sida, och de andra bilderna som lyckas fånga det hela går inte att ladda upp. Så nöj er med detta.

Här har vi tagit en liten paus, jag passade förstås på att äta. Jag kommer rulla hem från Indien.

Efter ungefär 1½ timme på Lifloden åkte vi i vad som liknade en lite större golfbil vidare till Xingping, för att sedan ta en riktig buss vidare till Yulongfloden. Denna flod visade sig vara betydligt mysigare, vi fick dessutom åka riktiga bambuflottar.

Himla mysigt tyckte vi! Fick även chansen att mata vattenbufflar, (jag tittade mest på) såg även cormorant fishing, hur man fiskar med fåglar, häftigt fram tills att jag började tycka synd om de stackars fåglarna som hade ett snöre runt halsen för att inte svälja fisken de just fångat.


Visst är det vackert?

Rätt häftigt, eller hur?! Nästa försök blir att visa bilder från vår cykeltur!

Lever livet

[18:08]
Vi tror på att hålla en jämn balans i allt vi gör under resan, det vill säga tycker vi att vi motionerar för mycket, ja då unnar vi oss något extra gott. Anser vi att vi har rört på oss alldeles för mycket, då kontrar vi med en super lugn dag. Igår cyklade vi och "besteg" berg, idag har vi shoppat och fikat, mer logiskt kan det inte bli. Nu längtar vi extra mycket till värmen, allt för att kunna rättfärdiga inköpen av de där fyra klänningarna.

Vi har förövrigt bestämt oss för att "strunta" i Hong Kong och åka direkt till Hanoi i Vietnam. Detta bland annat för att det krävs ett double entry visa för att ta sig dit och från HK, vi har bara ett single. Dessutom råkade det vara så att hostelet där vi bor nu kunde fixa både visum och själva resan till Vietnam för ett relativt bra pris. Vi bestämde oss då för att stanna en extra natt här i Yangshuo, "spara" pengar och dra direkt söderut, jul och nyår blir alltså i Vietnam!

Trippers Carpe Diem

[21:10]
Har sedan imorse försökt ladda upp lite nya bilder, detta utan framgång trots att vi har tillgång till Wifi precis överallt, jag har dessutom provat överallt, i sängen, i Ingrids säng, vid frukosten ute i trädgården, men icke!

Vi bor på ett super mysigt hostel, Trippers Carpe Diem. Hostelet är uppdelat i olika byggnadskomplex beroende hur man bor, antingen i dorm som vi gör, om man är här som familj eller bara vill ha ett dubbelrum. När vi åkte hit kändes det som om vi hamnat mitt ute i ingenstans, sedan slogs man av hur fascinerade omgivningen är, risfält, fruktträd och mäktiga berg!

Idag kunde vi käka frukost ute, vilket kändes helt fantastiskt efter 3 veckor i de kalla delarna av Kina. När vi slöat klart hyrde vi sedan cyklar, kände oss som Julia Roberts i Eat Pray Love när vi cyklade på den landsbygden bort till Moon Hill, som vi sedan klättrade upp på. En cykeltur på en sisådär 2½ mil, och 40-50 minuters klättring. Väl högt däruppe, efter mycket flåsande kom det ett par riktiga bergsklättrare, de undrade om vi också sysslade med att bestiga berg, skrattade mest åt frågan, så de insåg relativt snabbt att de istället skulle kalla oss "big walkers" vi nöjde oss med det. Vi kommer nog sova gott ikväll!

Carro, Cream puffs är otroligt goda bakelser, krispig utanpå, inuti finns den godaste vaniljkrämen du någonsin kan tänka dig, våra favoriter är de med chokladtopping ovanför allt det jag precis nämnde! De finns förstås i andra smaker också :) Ska försöka baka dem när jag kommer hem, så får du smaka i sommar!

Elephant Trunk Hill

[0:43]
I förrgår när vi kom fram till Guilin stod Elephant Trunk Hill med på listan över saker som skulle ses i staden. Visst tänkte vi, hoppade på buss 16 för 1 yen med höga förväntningar, uppenbarligen alldeles för höga förväntningar. Berget eller vad man nu ska kalla det har fått sitt namn eftersom det liknar en elefant som doppar sin snabel i vattnet. Ser ni det?

Det var egentligen inte så mycket mer att se än just det här, vi kom fram till att det inte var värt de där 40 yen vi betalade. Bestämde oss för att det kunde likna precis vad som helst om man stirrade tillräckligt länge.

Som det här berget långt borta på andra sidan, det liknar också en elefant.

Jag tyckte mer om elefant-statyerna.

Vi klättrade upp för ett litet berg istället som också fanns i parken, men så mycket mer fanns det inte att se. Båtturen på Li och Yulongfloden däremot, jisses vad häftigt!

Och Björn, jag håller helt och hållet med! Kineserna kör som galningar, kan inte riktigt bestämma mig för vilka som är värst, mopedisterna eller de som kör bilarna! I vilket fall ska det alltid tutas, köras mot rött, och det känns som om precis alla ska köra om varandra vid tillfällen som egentligen inte är tillåtna. De är galna!

Shanghai in colour

[10:13]
Min ena lillasyster, Märta påstod att hon bara kollar på bilderna, så jag gottgör lite efter alla inlägg utan bilder nu. Här är en liten del utav Shanghai.

Första dagen gick vi bland annat till gamla stan, himla fint!

Ingrids mormor och jag. I gamla stan finns det fina tehuset. Ni ser det inte riktigt på bilden, men promenad gången är vinklade, detta för att hindra onda andar från att passera.


Här ser ni The Bund, Shanghais strandpromenad och front mot Huangpufloden. Ordet Bund kokmmer från Hindi och betyder en vall som ska skydda mot översvämningar.

Orientel Tower, 468 meter högt och vackert förstås.

Dag tre besökte vi Shanghais planning museum, fanns en avdelning med massa dokument på hur Shanghai såg ut innan de byggde om, en med fina oljemålningar på staden, och en men vykort och posters från kommunisttiden.

Efter att ha vilat upp mig i några dagar åkte vi till en vattenstad en timme utanför Shanghai, Zhujiajiao. Tog bussen dit för 12 yen, och väl framme blev vi attackerade av försäljare/"guider"

Gick efter ett tag med på att ta en rickshawguide, visade sig vara överflödigt, men lite mysigt var det.

Ja, och så har vi förstås ätit en himla massa mat också, förutom de dagarna jag knappt kunde öppna munnen. Men när det väl gick tog jag förstås igen alla missade måltider. På bottenvåningen vid Peoples' Square fanns en matavdelning med världens godaste Cream Puffs. Dog lite smått.

Efter en vecka extra i Shanghai tog vi sedan nattåget till Guilin, där vi är just nu. Idag åker vi vidare till grannbyn Yangshuo för att chilla ännu mer.

Hos Herr tandläkare

[22:33]

Eftersom en stor del av Ingrids släkt bor i eller i närheten av Shanghai har hon passat på att hälsa på dem, vilket i sin tur gett mig chansen att se hur andra bor här. Det har varit allt från mindre lägenheter, till stora luftiga, lyxiga lägenheter.

Det är inte särskilt många som vågar sig på att prata engelska, så för det mesta har jag mest suttit med, försökt att se söt ut och fantiserat lite smått över alla konversationer som förts.

Vi har även haft ett par lata dagar här i Shanghai, vissa mer frivilliga än andra. Gemensamt för dem är att vi fyllt dem med mat och te. Passade även på att besöka tandläkaren, ett besök jag sent kommer att glömma. Hade jag varit hemma i Sverige hade jag förmodligen aldrig satt min fot på tredje våningen, i vad som skulle likna en klinik.
Säker på att jag bara skulle genomgå en undersökning satte jag mig nervöst i stolen. Tandläkaren fastslog snabbt vad vi alla redan visste, nämligen att visdomstanden växte helt galet snett, och skulle helt enkelt bort. På köpet bekräftade han dessutom mina misstankar, jag hade lyckats bita hål i kinden, vilket gjorde det hela ännu mer akut.

En bedövningsspruta senare, halva munnen domnar bort, jag blundar mest hela tiden, intalar mig själv att det inte är särskilt obekvämt alls, Ingrid erbjuder sin ipod, en extra glad spellista och jag försöker tänka bort varje slag som hörs och känns, i ett försök att dela tanden, tandläkarens andfådda andetag för att dra ut den. En smärtsam procedur på tjugo minuter var det hela klart, det kunde tydligen tagit tre timmar.

Jag blev sjukskriven i tre dagar. Det värsta var nog hur mycket jag tvivlade över vad jag just gett mig in på, tänk om han dragit ut helt fel tand? Eller ännu värre, om det aldrig blev bra igen, var det verkligen värt det extremt billiga priset på 300 yen? Timmen och dagarna efter var ett rent helvete, eftersom tanden inte växte som den skulle blev själva hålet och proceduren större än förväntat. I en vecka levde jag på smärtstillande och antiinflammatoriskt, till en början kunde jag knappt öppna munnen. Nu, en vecka i efterhand med facit i hand vet jag att jag förmodligen inte hade klarat hela resan med en besvärande tand, hålet i kinden blev större desto mer tanden trängde sig fram. 2700 spänn sparade, och när jag kommer hem igen ska jag glatt ringa och avboka min tid i Västervik.

Som ni ser är jag livslevande, har dock fortfarande problem med att ladda upp bilder, så dessa två är lite av det senaste, innan tåget hit till Guilin, och från idag efter Yulongfloden, åkte bambuflotte, skit coolt!
Imorgon drar vi vidare till en grannby, Yangshuo hoppas på lite bättre wifi där, så ska jag försöka ladda upp bilder från dagen och Shanghai!


Shanghai Baby!

[21.53]
Det sägs att Shanghai är symbolen för det nya Kina, en metropol-stad med alla de historiska miljöerna sida vid sida med de häftiga nya byggnaderna.

Våra första dagar i staden spenderades med att utforska Gamla stan, Nanjing road, som påminner om Oxford Street, fast med betydligt fler KFC och McDonalds restauranger och The Bund, som är Shanghais strandpromenad och front mot Huangpufloden. På andra sidan floden reser sig bland annat Oriental Tower, det tredje högsta tv-tornet. När man ser det hela framför sig är det svårt att tro att för ungefär 70 år sedan fanns det i stort sett ingenting alls, där alla dessa majestätiska byggnader numera stolt visar upp sig odlade man en gång i tiden.

Här skulle det vara en massa fina bilder från gamla stan, The Bund och allt annat jag nämnt ovan, men internet vill inte som jag. Så jag skriver mer imorgon istället, och hoppas på att jag kan ladda upp lite bilder;)


Livstecken!

Den 27 november kom vi fram till Shanghai, efter nästan 16 timmar på tåg. På stationen mötte Ingrids mormor upp oss, vi tog bussen hem till henne, och där bodde vi fram tills i lördag, därför har vi inte haft någon tillgång till internet. Vi har dock gjort tappra försök till att låna både Starbucks och McCafes wifi utan större framgång.

Är nu framme i Guilin,efter 20½ timmar på tåg, ska försöka uppdatera så mycket som möjligt senare ikväll!

 


RSS 2.0