Not my cup of tea

Idag tvingades jag mer eller mindre att gå på mässa med barnen. Hade tänkt mig en lugn morgon, när Junior kommer fram och frågar om jag ska följa med till kyrkan. Givetvis säger jag "nej, det tror jag inte" och han tittar på mig ledsna hundögon och svarar "jag trodde att du skulle följa med oss".
Det visade sig att varken deras mamma eller pappa va hemma, så jag hade inget val. Egentligen har jag ingenting emot kyrkor, de kan vara rätt mysiga, och det finns någon slags lugn över dem. Det jag har lite svårt för är katolskakyrkor, olikt det jag är van vid på många sätt, vilken innebar en hel del awkardness.
Försökte förgäves minnas tillbaka på religionslektionerna i högstadiet, utan någon större hjälp.
-När man går in i kyrkan finns det heligt vatten, miss ett.
-Innan man sätter sig när i bänkarna, glöm ej att knäböja och göra hela i fadern-sonens-och heliga anden tecknet
-Se till att knäböja, istället för att sätta dig bekvämt till och från

Vid elva ringer klockan, och mässan sätts igång, jag har absolut ingen aning vad jag gör näst, så jag tittar på alla andra. In kommer ett tåg med barn, och prästen(?), som förövrigt ser sjukt läskig ut. Först i tåget är det någon som har någon sorts rökelse, som får mig att må illa och bli yr. Bra start liksom.
Alla kan texterna, när man ska knäböja nästa gång, när man ska ställa sig upp, göra tecknet osv. Religion som religion försökte jag tänka, men har fortfarande lite svårt för katolicismen.
Undrar hur jul kommer se ut? -_-'

Kommentarer
Postat av: Siri

Åh, kan se det framför mig... xD



Tur att det inte var jag (ser mig fnysa, himla med ögonen och påpeka alla dubbelbudskapen i bibeln inför en aggresiv präst... ;))



Tur att du överlevde!

2010-10-24 @ 16:35:09
URL: http://payday.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0