Perfect Stranger

Mitt i alla påflugna, lite smått tröga killar som vågat sig fram till mig på gatan, har jag helt glömt bort att berätta för er om den übersnygga killen jag såg för en sisådär två veckor sedan. Jag dör nästan lite smått nu när jag minns allt igen, blir lite som en fnissande tonåring som nyss sett sin stora idol, så snygg var han. Mjölkchoklad, snygga kläder, skor, vältränad, och det finaste leendet på länge, nästan i samma klass som unge Herr N, rätt svårt att klå en kille som honom. Och det charmigaste med denne London-främling? Han höll sitt avstånd, en distans som passade alldeles utmärkt, och när jag väl fick se honom up close, ja, då var han verkligen fortfarande lika snygg som på avstånd.
När vi därefter går av vid New Ham town Hall, går vi givetvis åt olika håll, och jag måste erkänna att jag suktade lite smått efter honom och hans snygga kropp, lyckligtvis fick jag ett till leende, som fick mig att smälta, skrattade lite smått för mig själv, och tvingade mig själv att fokusera på vart jag satte fötterna, och tänkte honom lär jag aldrig se mer.
Idag såg jag denne unge man igen(!) Kunde till en början inte placera vart jag sett honom, fram till att han ler sådär underbart fint igen, och jag inser att det är HAN! Smälte lite till denna gång också, sedan gick jag vidare.

Mycket givande inlägg känner jag, kunde lika gärna bara sagt att jag sett den skitsnygge killen idag igen. Men hur roligt hade det varit? ;D Jag har även låtit bli att spendera pengar på stan idag. Det går bra nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0