Nearly a Londoner

Börjar få kläm på det där med att hitta rätt nu, redan på första försöket! I didn't see that one coming. Otroligt skönt i vilket fall, nu när jag vet åt vilket håll jag ska till, och exakt vart jag hamnar.
Förmiddagen började med att jag mötte upp Lomoyo på Oxford Street, där vi började dagen med lite shopping, och sedan en härlig fika-stund, där jag åt den smarrigaste kakan på mycket länge. Otrolig trevlig stund, som måste göras om mycket snart, vill nämligen ha lite sällskap till Camden.

Själv tog jag sedan tunnelbanan till Tottenhamn, där jag träffade Alex, och det blev en mycket intressant kaffestund på Starbucks, där åldersgräns på pojk/flickvän diskuterades. Enligt min kära vän, som har en tendens att agera storebror, är min maxgräns tjugofem, vilket egentligen ändå inte var ok. Tjugotvå däremot godkändes, och jag förstår fortfarande inte vad som är fel på tjugosju;)

Nu när jag inte behöver oroa ihjäl mig på om jag hamnar rätt eller inte, hinner jag uppskatta tunnelbanesystemet, för bortom alla stressiga människor, har även tunnelbanan sin lilla charm. Tycker nästan det är lite småmysigt med musikanterna som fyller tunnelbanan med (oftast) fina toner. Hamnar man rätt är det dessutom väldigt lätt att ta sig fram i större delen av London.
Shoppingen i sig, som jag har tillgång till, tack vare tunnelbanan är absolut inget att klaga på. Jag måste härmed införa ett förbud mot Oxford Street de närmaste veckorna, då jag omöjligt kommer att få hem allting om jag fortsätter shoppa i den här farten. Dagens fynd hittades bland annat på Urbanoutfitters och Primark, så nu vet ni det!

Peace


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0