Två blir Tre

Linda tyckte att Ingrid också kunde komma till Lund, och det gjorde hon!
Den vita chokladmoussen står i kylskåpet, nu är det bara förrätten och huvudrätten kvar att fixa, avokado med räkröra och ugnsbakade rotfrukter med kyckling, och lite goda drinkar på det! mumma!
Vad hände egentligen med 2010?

Så här snygga var vi när vi väntade på Ingrid ;D


Skåne!

And I'm in Lund again, they speak just like Danes

Otroligt mysig fika på 48:an med dessa Ann-Sofie, Linda och Siri.
4½ timme senare befinner jag mig Lund, det kändes som det tog en evighet hit, men nu är jag här!


Klara färdiga KÖP!

Ni har väl inte missat mellandagsrean gott folk?
Jag och Linda bestämde oss för att kolla om Jönköping hade något bra att erbjuda, men med tanke på att jag behöver en walk-in-closet om jag ska få plats med mer kläder, blev det inga nya plagg. Har inte varit i Jönköping på nästan ett halvår, och blev lite smått förvånad över alla nya affärer(!) omflyttade, och ombyggda. Tillslut blev det hursomhelst ett par nya sneakers, halva priset givetvis på a6. I verkligheten är de mer röda än bilden visar, min kamera har ett eget liv, gillar dem (skorna) nästan mer nu, än för några timmar sedan i affären, tummen upp för det! Undrar om Linda känner likadant angående sina Converse!?

Imorgon blir det fika med Siri, Linda och Ann-Sofie, och sedan Lund!


Wonderful new things

Idag fick jag fin fint besök, och lite mer fina julklappar.
Har bland annat lyckas samla på mig en underbart ny kokbok som jag är lite smått kär i, scrapbook-prylar, smycken, en externhårdisk och en massa annat bra att ha! Denna fick jag idag av mina favoriter;

Imorgon bär det av till Jönköping med världen bästa Linda, torsdag blir det fika med Siri, och senare på eftermiddagen drar Linda och jag söderut, till Lund närmare bestämt. Vi har fått för oss att vi ska fira in det nya året där, vilket borde bli awesome. Fullt upp de kommande dagarna med andra ord!


My new brillz!

Ena paret av glasögon som hittades i brevlådan, när jag fortfarande befann mig i Stora Staden! Efter att ha använt en månad för gamla linser kändes styrkan lite fel, men nu efter ett par dagar börjar jag vänja mig vid att faktiskt kunna  se allt klart och tydligt. Sicken tur säger jag!
Det andra paret är lite mer neutrala, men jag är fast besluten på att vi alla har en liten nörd inom oss. Dessa tog åtminstone fram min! ;D


Winter Advetures


När hemlängtan gror, och tar över har den en förmåga att lova saker. I mitt fall att åka pulka med mina småsyskon.




Upp och ner, ner och upp!

Galet vad motion det krävs för att åka pulka! Mod är inte heller särskilt fel må jag säga. Jag är tillhör den fega gruppen.



-20, inga väderförhållanden mitt hår klarar av! Is och snö, har aldrig upplevt så här kalla förhållanden i mitt tjugo-åriga liv! Värme tack!

Sedan drog vi oss in till värmen, fixade och njöt av varm choklad, och jag förlorade mina 40 miljoner i spelet Fame Game. Sedan avslutade jag kvällen med att inte titta klart på Marley&Me. Himlans mysig dag!


Hemkommen

Lite mer än en timme försenat, men helt klart värt det, när jag väl kom fram. Jag har hunnit äta en massa god mat, dricka julmust, packat upp, insett att jag borde ha en walk-in-closet, och idag har jag njutit av en underbar sen frukost, åkt pulka i det alltför kalla vädret, och alla andra utom jag har druckit varm choklad för att värma sig. Himla mys må jag säga.
Skönt att vara hemma.


På vägen hem från Landvetter, när jag berättade om allt som hänt, upptäckte Märta att min överviktiga väska vägde 27 kg. Pinsamt må jag säga. Har lite dåligt samvete att jag inte behövde betala något då mitt handbagaget också vägde lite för mycket. Måste ha varit mina otroliga charm. höhö


Home sweet home!

Heathrow

Lade ner lite extra energi imorse till att försöka söta till mig lite, i hopp om att kunna charma denne någon som skulle ta emot, och sedan väga bagaget som ska med hem. Tänk, jag slapp betala, halleluja! Underbara människa! Dock talade hon noga om för mig att om jag tänkte åka tillbaka, då fick jag minsann betala för min övervikt, men jag talade om för henne att jag inte skulle återvända :)
Sitter nu här i den gigantiska väntesalen, tack vare mitt alltför tunga handbagage orkar jag inte ta mig till alla taxfree ställen som det kryllar av här. Lyckligtvis har jag 45 minuters gratis internet, och det är faktiskt bättre än ingenting.
Tack och bock London, dårå. It has been a roller-coaster.

Flyget blev just försenat med en halvtimme.
Great!

"Darling, I hope you're going somewhere warm"
Taxiherrn, Sverige klassades tydligen inte som tillräckligt exotiskt, tänka sig!

Snart!

05:39

Snart, alldeles snart bär det av till flygplatsen!
Doing my happy dance at the moment, just so you know.
woho!

I'm coming home

Åker vid sisådär klockan sex imorgon bitti till Heathrow, så resten av Marley & Jag får vänta tills imorgon kväll.
Nu håller vi tummarna på att jag kommer iväg, och att det står en taxi utanför dörren, nu när jag bett om det. Skulle inte förvåna mig om hon råkade glömma det.

Peace

Note to self

Förra året spenderades jul i Österrike, i år är den Londons tur. De firar dock inte julafton här, utan juldagen, vilket är imorgon. Årets julmiddag har sorgligt nog bestått av äcklig snabbmat, chicken n' chips. Äkta julkänsla må jag säga, eller kanske inte.
Hursomhelst, om jag någonsin återvänder till detta land, ska jag komma ihåg att packa lättare. Har nämligen ägnat eftermiddagen med att packa, packa upp och återigen packa igen ett antal gånger. Jag bestämde mig tillslut för att slänga lite saker, gamla saker kan jag tillägga, men det smärtade minsann lika mycket för det. Sedan blev jag alldeles sentimental när jag ringde hem och fick höra allt underbart gott de ätit, och vad de fått för fint. Bara imorgon kvar, sedan får även jag ta del av festligheterna därhemma.

God Jul dårå!

Proost och God Jul sades det hos kinesen på julafton förra året. Fin, fint må jag säga

The Night(mare) before X-mas

"You're sooo lucky, you're mum is a chef, and you get to have three Christmases"

Stämmer till viss del antar jag. Det blir dock inget julfirande imorgon för min del inte! Jag får snällt vänta på den 25:e, juldagen, och sedan den 26:e för en liten försenad minijul med nära och kära. Två "jular" med andra ord, och delen med riktigt julmat fick barnen minsann att bli avundsjuka då första firandet (lördag) kommer bestå till  90% av halvfabrikat, vilket redan nu resulterar i att jag längtar lite extra efter bland annat de där otroligt himmelskt, goda, hemmagjorda köttbullarna som väntar hemma i Sverige.

Det era vackra små ögon får se i kundvagnen är i början av julhandlandet, vagnen fylldes skrämmande fort med diverse fryspacket.
Väskorna bantar fram till söndagmorgon. Jag har försökt att hoppa lite på den stora blåa, men mina kilon verkar inte vara tillräckliga. Synd bara att jag ska klämma i några saker till, vågen lär väl visa 24kg skulle jag tro, känns dock bättre om den visar 25kg alternativt 26kg, annars kommer de där 450 spännen kännas surt. Men det bästa vore förstås om den stora blåa väger 23kg.
Pretty please Santa?



Dan före dopparedan

Med en dag kvar till julafton, och tre dagar tills mitt flyg ska avgå, längtar jag till pepparkakorna, lussebullarna, julskinkan, julgröten, och famijlen. Längtar, längtar, längtar.
Jag känner att variation saknas lite här, då jag enbart babblar på om hur mycket jag vill hem, men så är det när hemlängtan slår till alltför sällan. Den slår liksom tillabaka dubbelt så hårt. Tänka sig.

4 more days

Rastlösheten börjar infinna sig lite smått nu när jag intalat mig själv att jag är mer eller mindre klar med det så kallade London-äventyret. Är det möjligtvis just därför dagarna tycks krypa fram, lite extra sakta just för att jag verkligen längtar hem lite extra? Jag har dessutom på köpet förlagt min (då) nyfunna julkänsla.
Den stora frågan är alltså, vad kan tänkas vara det bästa tidsfördrivet, i en sisådär fyra dagar till?

Det regnade förövrigt igår, tog mina nya kängor och traskade iväg till Tesco i mörkret, och duggregnet, och idag hittade jag julklappar till Lill-killen, även det i regnet. Tänker vara oförskämt snål och inte köpa föräldrarna någonting, jag känner mig lite som Grinchen.
Det snöar i alla fall inte, och jag hoppas innerligt att det förblir så, nu när Heathrow öppnat upp till viss del. Söndag har aldrig känts så långt  bort i fjärran.

Det lilla hopp jag har kvar

Jag borde kanske stirra på min handled i några timmar, och upprepa Hakuna Matata resten av kvällen? Det är nämligen så att  jag inte kan låta bli att oroa ihjäl mig över om mitt flyg kommer att ställas in eller ej. Att vädret dessutom numera känns som en mycket mild vinterdag i November, gör det hela ännu svårare att förstå varför det är så många flyg som fortfarande är inställda. Jag köper nämligen inte hela "extrema väderförhållanden", då jag anser att ett så pass utvecklat land som detta, borde klara av lite snöfall.
Men för enkelhetens skull ber jag ändå att snön och kylan håller sig borta i fem dagar till.


Packningstips sökes

Jag har bestämt mig för att jag ska hem nu på söndag, så bäst för vädergudarna att de låter mina planer ske, precis som jag planerat dem. Det vore allt för synd, om det inte går vägen.
Jag är fast besluten på detta, att jag idag, efter att ha handlat de sista paketen, prövade att packa.
Jisses! Vad hände? Vems grejer är det? Varför tog jag med mig så mycket kläder, när man kan köpa nya? Vilket jag uppenbarligen har gjort, utan problem, och 4 väskor, vad tänkte jag där? Förmodligen att man aldrig kan ha för många.

Funkar det att gråta lite när jag väger in min packning, när de talat om att det väger för mycket?
Just nu säger vågen 22-23 kg, med SAS får man 23kg gratis, men jag har inte riktigt packat klart ännu. Jag har ett par skor, några extra klädesplagg, sminkväska, och plattång som ska ner. Gissar på en sisådär 25-26 kg totalt om jag lyckas klämma ner allt. What to do?
Är det realistiskt att tänka att väskans innehåll kommer sjunka ner lite de här få dagarna som är kvar? Jag brukar nämligen intala mig själv det. Så jag låter den vila, innan jag trycker ner lite mer. Tänka sig, en liten baksida med all underbar shopping, så här i juletider. Det blir hursomhelst att resa i de tjockaste plaggen, kanske kan klä på mig lite extra? Det finns dock en risk att det blir lite smått jobbigt vid kontrollerna... Inte hjälper det att spekulera inte, får helt enkelt vänta och se, nästan som en liten överraskning!
Kanske bäst att öva på de där tårarna, och den förvånade blicken fram tills söndag?!

Ni andra räknar säkerligen ner till Julafton, fyra dagar kvar för er, jag å andra sidan räknar ner till min egna lilla mini-jul, sex dagar kvar tills dess.

Förhoppningsvis

Alla flyg till Heathrow är inställda i skrivande stund, det känns ju lagom muntert.
Förhoppningsvis vid den här tiden om exakt en vecka, är jag i stort sett framme i Göteborg, hämtar mitt alltför tunga bagage och träffar äntligen familjen. Längtar himlans mycket kan jag säga.
Nu Skönheten&Odjuret.
En vecka har aldrig känts längre!


Mesar!

London under vintertid, är ungefär detsamma som SJ under snötider. Med andra ord funkar ingenting alls här, vilket mer eller mindre suger. Just denna gång spelar det inte så stor roll, med tanke på att det är helg, och barnen är hemma i vilket fall. Men när sisodär 5-10 cm snö skapar kaos, anser jag landet väldigt mesigt. Herregud, minus tre, klä på dig mer! Och nej, detta är ingen snöstorm, vägarna kunde ha varit värre.
Yoyos flyg idag är inställt, så nu går min hjärna på högvarv och sätter ihop alla möjliga scenarion till nästa söndag då jag ska flyga hem. Jag måste helt enkelt hem, så är det bara.
Dessutom måste jag bli frisk. Migränen är borta, illamåendet och hostan är kvar, nu har själva förkylningen brutit ut. Om allt håller i sig, lär det bli en lång resa med värkande bihålor, vilket inte uppskattas. Jag vill vara lika frisk som en nötkärna, precis som förra helgen!


Skjut mig!

Känt mig lite småkrasslig den senaste veckan, men igår natt övergav mitt immunförsvar mig helt. Jag har nog inte sovit, och mått så här dåligt på år och dagar. Det är värre än magkramperna i Österrike, som medförde en remiss till att se om mina inreorgan mådde ok, och det är i stort sett i samma klass med den gången jag hade malaria, bortsett från att jag inte har ont i mina leder och ligger med 40-graders feber.
Sprängande migrän, illamående, och hostattacker, mina lungor och gör så fruktansvärt ont också. Jag hatar mitt liv förtillfälet, och hade gärna varit hemma hos mamma. Visst är det tillåtet att tänka så, när man är sjuk?

Vet ni hur hemskt det är att flyga när man är sjuk?
Så jag tröstshoppade två par glasögon (2 till priset av en) här, som väntar på mig när jag kommer hem, om en sisodär 11 dagar.

Progress

Jag kan äntligen åka hem härifrån, och känna att jag inte totalt misslyckat med min huvudsakliga uppgift. Om jag någonsin får för mig att bli mamma, vet jag att jag mer eller mindre komma lyckas att se till att de varken piercar sig, eller skaffar tatueringar. Skrämde tidigare upp lill-killen och systern. Mycket elakt, men det är sådant man ska göra. Det är trots allt av kärlek.
Dessutom har jag fått dem att käka lite mindre snacks, och lyckas få dem att borsta tänderna innan de går och lägger sig(!) Det ni är tydligen ingen självklarhet här.

20101213

Nu är det närmare bestämt 13 dagar kvar här i storstaden, och jag börjar återigen oroa mig lite smått över min packning. Skönt att veta att det går att betala om det bli lite övervikt, då jag faktiskt få ha upp till 32 kg i en väska. (23 kg gratis dock) Räknar hursomhelst ner dagarna lite smått här!

Träningsvärk från lördagskvällen, vaderna, låren och magen av alla ställen. Kan inte låta bli att skratta åt det, hur otränad kan man vara? Det kanske är tur att de stänger vid 3.


Cheers

Gårdagen inleddes med en tur till Camden, med Yoyo och Amanda. Där drog vi till oss alla Camdens härligheter, dofterna av mat från hela världen, och julklappar, mestadels till oss själva.
Tycker det är så underbart roligt när det klickar alldeles perfekt när man träffar nya människor, och både Amanda och Yoyo lyckades utmärkt med att få mig att känna mig som hemma, med en egen säng, och en underbar middag.
Efter det fortsatte kvällens härligheter, då vi drog till Piccidilly och shakade ass på Onanon. Jag har inte riktigt kommit underfund med varför vi tjejer tar på oss alldeles för tunna strumpbyxor, och envisas med att dansa en hel kväll i mer eller mindre mycket obekväma skor. Men ack så roligt vi hade. Älskade av grabbarna, hatade av tjejerna. Det blir lätt en repris på detta inom en snar framtid, då jag tänker dra hit en weekend!
Lättklädda bartenders, bra musik, bra sällskap och en sjujäkla kväll! Tummen upp säger jag.
Vi var som Oreos på dansgolvet, vinnande koncept kan tilläggas, och alldeles för många pund fattigare. Vad hände? Måste ha varit alla gin&tonic, mojitos, och shotar!

A: Vad är du ute för killar ikväll?
S: ååh, svårt att säga, du?
A: En riktig Englesman
S: Jag vill ha en mjölkchoklad (syftar givetvis på mulatter)
Och Amanda som inte riktigt är med på noterna räcker fram en stor chokladask till mig. Mycket roande!

"Han var sååå schnyyg, jag får orgasm!" -A
Detta yttrade hon glatt några gånger, synd att det har samma betydelse på båda språken.




















Lycka!

Blir en riktigt tjejhelg, nu när jag fick ledigt både idag och imorgon. *doingmyhappydance*
Camden, men först ska jag till Tottenham Crt Road, och sedan en utekväll.
Fantasiskt!

Maybe, just maybe

Imorgon är jag ledig, det bär nog av till Camden, och allt fint som kan erbjudas där.
Om turen fortfarande är på min sida, avslutas dagen med lite socialt shake på dansgolvet. De behövs kan jag säga.
Fram till dess, fortsätter jag att fördriva tiden på bästa möjliga sätt. Det är nämligen så att jag har lyckas bygga upp en fin vision om allt jag ska göra när jag anländer, så må tiden försvinna illa kvickt.

Reminisicing of Winter in Wonderland

Det nya tjejgänget anlände idag till Hotel Kaiser i Kitz, och jag är lite smått avundsjuk. Det blev inte bättre när Hanna talade om att hon befann sig på Ecco. Ecco equals himmelriket, enkel mattematik.
London kändes helt plötsligt mindre coolt.
Jag saknar de galna utgångarna, de härliga, öppna människorna, att dansa till klockan 5 på morgonen på High Ways, Londoners till sent på morgonen, och frukosten morgonen därpå, då allt från gårdagen summerades.
Vintersemester?

22:37 förövrigt, har kommit underfund med att inläggen visar svensktid.

Somebody ordered too many drinks last night
Somebody reckoned dancing on the bars all right
Somebody woke up next to someone else, thinking




Who was that girl who shouted This ones on me!
Who was that girl who dropped her drink on a celebrity
Who was that girl who fell asleep under a tree, singing
Who was that girl, I know for sure it wasn't me

Nowhere to be found

Jag finner det fascinerande hur föräldrar står ut med sina barns mer eller mindre usla skolföreställningar. Visserligen finns det en del som har talang, men att sitta genom nästintill en timme julshow av 8-9åringar som inte talar tillräckligt högt, eller tydligt har jag svårt att hitta föräldrainsikten inom mig.
Tittar man ens någonsin på föreställningarna som spelas in?
De tre vise männen som rappade var i och för sig lite coolt, och musikläraren var ögongodis.

Relapse

Åhh, tror just att jag fick lite längtan till sommaren, så här i juletid.
De långa dagarna som avslutades hos Linnéa, de galna kvällarna på Harrys, distraktionen som förde med sig de sköna sommarkvällarna. Bitterljuvt.
Dagarna i parken, spana in Paradis-Oscar, Linus och min reaktion på Kling&Klangs ringklocka på nolltid, Laxtallriken, jordgubbarna, med mera, med mera.
Längtar lite smått tillbaka minsann.
Talade jag någonsin om att jag och Malin serverade självaste fursten av Lichtenstein? Högst dricksen, javisst!


Honey, let me sing you a song



Redan sjunde December, skönt.
För ett år sedan befann jag mig i Kitzbühl.
Dags att lista ut vad som är näst på listan.

Honey, let me sing you a song - Matt Hires

Lördagsäventyr

Idag har jag lärt mig att man kan ha trevligt i London utan att spendera alltför mycket pengar, det enda som behövs är lite trevligt sällskap! Skönt att veta, för om två veckor när de flesta drar sig norrut, kan jag och mina pund ta sällskap på Oxfords gator, utan en gnutta dåligt samvete.
Helgerna är tydligen ett perfekt tillfälle att förbättra tunnelbanan, kanske borde räknat ut detta själv vid det här laget? Så för att ta mig till Tottenham Court Road, där jag skulle möta upp Alex på en fika, fick jag först ta bussen till Canning Town. Kom en sisådär tre kvart sent, inte ok! Lyckades hursomhelst hitta ett inte alltför fullpackat Starbacks, och jag njöt av en underbart god Gingerbread Latte.
Eftermiddagen spenderades med Yoyo i Hackney, där hon numera bor. Pizza, film, svensk godis och frukt på det, innan klockan tickade och blev hög tid för mig att hitta tillbaka till Barking igen.
Även om inget inhandlades idag, mer än julkort, vilket jag inte tycker räknas(!) har jag alla klappar klara, vet exakt vad det sista som ska inhandlas ska hittas, så det står på veckan to do list! Sen ska jag även skicka iväg lite julkort, så håll utkik i brevlådorna där hemma!

Mindre uppskattat från dagen, är alla paren jag gått och stört mig på, särskilt det sista, då jag av någon konstigt anledning inte kunde sluta stirra på tjejens alldeles för stora fake-bröst. Hur tragiskt är inte det? Får muntra upp mig själv med brevet som kom idag, tänk post på en lördag! Ännu mer fantastisk, det var ett hederligt, handskrivet brev, alldeles för underskattade i dagens samhälle. Love them!


Och för er som undrat hur Piccadilly ser ut dagtid, så här spännande är det.
Ni har alltså inte gått miste om särksilt mycket. Lite finare nattetid.


Och jag älskar den här låten! Laura Izibor- If Tonight Is My Last


I-rony



Föll ner lite extra snö inatt, vilket resulterade i att båda barnen fick stanna hemma från skolan. Britterna är mjäkisar. Det går inte ens att bygga en halvstor snögubbe med snön som finns och det är bergis inte mer än -2 ute. Å andra sidan, så ökar snön min julkänsla, som varit borttappad i ett par år nu, så ska inte klaga allt för mycket.
Har även kommit fram till att om jag någonsin skulle få för mig att bli gravid, då skulle mina humörsvängningar pga alla hormoner vara allt för hemska. Vågar inte ens tänka tanken.
Kanske blir lite gladare av helgshopping? Komplettera det sista på min julklappslista.

Försöker förövrigt intala mig själv att jag faktiskt uppskattar det positiva i saker lite extra, när jag genomgått det  plågsamt, jobbiga delar. Det är trots allt så vi lär oss, så om en sisodär fem år kanske allt känns lite tydligare, mer försåtligt, kanske till och med befinner oss på samma plats. Who knows.
Nu ska jag titta klart på Eat Pray Love med Julia Roberts, började se den igår, men orkade aldrig se klart den! Vore rätt skönt att bara dra iväg på en liten jorden runt resa för att finna sig själv. Gillar idén.

RSS 2.0