Jag ser mållinjen!

Imorse var jag ungefär lika mogen som ett litet, mycket bortskämt barn.
Ett barn som absolut inte ville till skolan. Med tanke på att de faktiskt är en röd dag idag, kristihimmelsfärdsdagen för att vara exakt, och att Seb befann sig bredvid mig, ville jag inte stiga upp alls. Efter en massa åå:anden, och klaganden, till och med ett försök att bevisa att jag var sjuk fick jag stiga upp ändå. (Tack älskling) Hade nog sett lite illa ut om jag valde att missa att tenta av allra sista ämnet. Kändes hemsk att se alla andra civila gå omkring helt beymmersfria, medan jag själv var på väg till skolan. Som tur var möttes jag  av Carro direkt när jag kom till skolan, och senare dök även Ingrid och Elin. <3

Eftersom det är en helgdag idag, så var hela skolan stängd, nästsista skrivningen hölls i cafeterian(!). När reading time väl var över, kunde jag inte låta bli att tänka att jag just snubblat vid mållinjen. Denna bild spelades upp i slow motion, om och om igen. Jag hann inte ens sträcka på mig lite, lite för att nå över den förbannade linjen. (Ni vet, som åsnan i bamse gör?)
Jag hade inga problem med essäfrågan, men de tre första SAQ kändes sådär. Men nu är det så att jag har det allra sista provet kvar, imorgon. Jag gjorde mitt bästa idag, och nu tillhör de det förflutna (fram tills jag ser resultaten senare i sommar) Jag har alltså en chans att ändra ödet, och INTE snubbla precis innan mållinjen, Dessutom har jag Seb här som peppar mig, det känns skönt. Och god mat ska jag få också, kan det bli bättre?

Imorgon är jag fri.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0