Before the party

Familjepizza, Elin och Ingrid.
Nästan fullbordat, Linda fattas.
Redo för en fin kväll med tjejerna. Elin är dock för liten, och Linda va för pank. Men vi kom fram till att vi får ses snart allihop, hemma hos Elin för lite mys med tanke på att alla inte fyllt 18 än.
Men somsagt, inget fel på stämmningen, pepp inför kvällen. Elin chillar med oss en stund fram tills den rediga förfesten med tema "jkpgs girls meets nkpg boys" ;D haha! kan ju inte bli annat än bra. resten av kvällen är ett olöst mysterium. That's the way we like it.

On with those high-heeled shoes and shake that ass!

Saknar Sebbe.

Today: Study. Tomorrow:Shake ass!

Ännu en dag då jag egentligen kunde ha sovit vidare lite till. Men det va kanske lika bra att jag gick upp för att gå på min TOK, trots att Peter inte rättat min essay. Sov alldeles för dåligt inatt, och inte ens i drömmarnas värld kunde jag undgå skolan, drömde om Juloraoriet, mock exams och våra finals... Vaknade av att jag kallsvettades. Great great.

Trots nattens dåliga sömn rullade dagen på rätt bra. På biologin gäller Human nutrition and health, vilket passar bra nu när jag verkligen kommit igång med träningen. Efter det satt jag Ingrid och Elin med våra Psychology internals, tror jag är klar, så har funderingar på att lämna in den imorgon, trots att deadline har flyttas fram en vecka.
På klassrådet fick vi vårt schema för mock exams veckan, inget att hurra för, men det är väl bara att hoppas på det bästa.
För att fördriva lite tid fram tills matten drog jag, Elin, Ingrid och Pixie till stan och vi kom fram till att det va längde sedan vi gjort något tillsammans, det får blir efter den hemska mock-veckan. Alltid något att se fram emot:)<3
Efter den hemska matten "hittade" vi Carro nere i källaren och hennes leende lös upp vår trista eftermiddag. Känns härligt att hon är här och jag ser fram emot en härlig tjejkväll imorgon med alla och om jag har tur dyker Linda kanske upp. (Elin, fyll 18 snart!!!!!) Lördagmorgon/förmiddag åker jag till Sebbe och som jag inte fattat helt fel blir helgen kanon. Återstår att se. ;) Något som är säkert är att jag och Ingrid kommer shaka ass;D

Onödigt!

Jag övervägde att inte gå upp imorse, trots att att jag hade sovmorgon till 12. Vaknade vid halv tio, försökte äta frukost och gick och la mig igen. Sen kom de där onda tankarna om att jag lika gärna kunde stanna hemma, istället för att gå på dagens enda lektion - matte. Men jag bestämde mig för att vara duktig, dessutom hade jag igen riktigt anledning till att sova bort hela dagen, så jag bestämde mig för att gå på matten. ONÖDIGT
Ivar är sjuk, vilket innebär att jag gick upp i onödan. Ingen matte, jag kunde alltså sova lite till.
Anyway, har fått ordning på min psychology internal och Elin hjälpte mig med den matematiska delen som fattades. Nu ska jag fortsätta min onödiga dag med att träna.

Pain

Att ha ont i magen är en av sakerna som finns på min lista över saker jag ogillar. Det är nämligen hemskt obehagligt. Träningen gick alldeles utmärkt idag, och Elin och jag va grymt duktiga om jag får säga så själv. Sedan blev det lunch, och typ en halvtimme, timme efter det fick jag sjukt ont i magen. Kände igen smärtan, vilket är positivt, men smärtan i sig va förjävlig (värre än mensvärk och de gångerna jag fått i mig för mycket laktos) efter att haft ont i typ en timme tänkte jag att det knappast kunde bli värre... Never say never...
Smärtan blev värre så jag bestämde mig för att åka hem, vilket Elin tyckte redan från första början... Borde lyssna på henne oftare. Gick lagom bra att komma hem, väl framme blev det ännu värre, lite tårar (ja, så ont hade jag) och en alvedon som jag knappt fick ner, och några timmar senare känns det nästan bättre. Känns inte lika mycket, men smärtan hugger till lite då och då och håller i ett tag. Dom stunderna är hemska.

Monday again.

Helgen har varit finemang, men denna gång försvann den mycket snabbare än vad den brukar... Antar att det berodde på de 2 veckorna jag och Seb varit ifrån varandra. Kändes hursomhelst bra att äntligen få träffa honom. Svårt att säga vem som va gladast av oss, men saknat varandra, det hade vi definitivt gjort.
Slapp även en trist tågresa för att träffa honom, fick istället åka bil hela vägen till Vimemrby med Tom och hans mor:) Framme vid stationen väntade Seb och sedan åkte vi till hans syster, där en mycket söt Oscar väntade. Ungen förtrollade mig helt, superdupersöt, och han låg så fint i Sebbes famn. Efter en timme eller nåt begav vi oss sedan till Emil och Frida och deras sällskap är det aldrig nåt fel på:) Slapp kväll framför tv:n innan det va dags för hemfärd.

Största delen av lördagen spenderades även den med Emil och Frida, först med en liten fika på eftermiddagen och sen på kvällen va det middag och allt, Seb och jag kom perfekt till efterrätten x) Sedan blev jag och Frida ägda på kortspel av killarna. Sedan dissade killarna oss för att hämta (en mycket bortskämd) E. Vad jag och Frida tycker om det förblir nog något mellan oss två. Chans till tjejsnack iaf, och de har en förmåga att handla om det mesta, även denna gång. ;D

Söndagar är alltid hemska, just för att de är söndagar och den försvann givetvis alldeles för snabbt. Helt plötsligt va det dags att åka ;( Men somsagt, helgen va fin och nu har den jobbiga fasen gått över. (intalar mig själv det iaf ;D) Lyckades ändå inte somna utan tv:n igår. Helt sjukt. Det blir så tyst nu är jag är själv och tomt med för den delen, så jag bestämde mig att göra någonting åt saken.  Tv:n fick hålla mig sällskap, och det gjorde den. Det va dock inte lika kul att vakna mitt i natten och inte förstå vart ljudet och luset kom ifrån. jag är knäpp. xD

Veckan inleddes med psykologi, sedan tillbringades några timmar i cafét med snack och lunch innan jag drog iväg till gymmet och de andra på stan. Nu väntar jag på mina nybakata scones, de är nog klara snart! mumma.

Paranoid?

Bibliotekarierna är en gnutta läskiga.
De skrämmer mig, särskilt den korta, lilla som pratar konstig.
Dessutom vet hon mitt namn, eller ja.. hon vet nog vad de flesta heter...
Hon har en tendens att överanvända mitt namn varje gång jag är där...  Skit läskigt!
Eller så är det bara jag som är paranoid....

Anyway, 1½ timme tills tåget går. Ska försöka skriva min english oral.

Wonderful!

Idag har humöret verkligen varit på topp, vilket är underbart.
Dagen började med sovmorgon, en biologilektion som slutade tidigare än tänkt och en runda på stan där jag hittade en hel del saker. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen Materiell lycka<3
x antal hundralappar fattigare, topphumör (trött), bara en dag kvar tills jag kan slappna av helt och påminna Sebbe hur mycket jag saknat honom, och hur mycket jag tycker om honom.
Det bästa av allt? Jag slipper vakna alldeles själv i en stor säng! x)



Tjugoförsta januari

Först av allt; The Killers kommer till Hultsfredfestivalen, och helt plötsligt blev hultan ett måste till sommaren! Nästan samma underbra känsla som när jag insåg attt både Linkin Park (som visserligen aldrig dök upp) och Jimmy Eat World skulle spela.  Amazing!
Vissa (läs Linda) har redan införskaffat (vunnit) sig en biljett och behöver inte tänka på att spara pengar till detta. Mindre roligt för oss andra;P
Fast ännu värre är skrivning på Kafkas Processen imorgon, smarta jag har inte ens läst ut boken. Så det lär väl gå mindre bra. Jag har ifs bestämt mig att väga upp det hela med att jag faktiskt äntligen förstår matten igen. Fy fan för derivata, jag kommer nog aldrig förstå det. Financial Mathematics däremot, det är mer min grej och det kändes underbart att för en gångs skull kunna räkna talen och inte minuterna som är kvar av lektionen.
De där 75 minuterna kändes knappt, tidigare har de känns som en hel evighet, ett hemsk marathon som aldrig tar slut! Ok, kanske inte så illa.. Men nästan.
Vågade även lämna in min TOK-essay och när skoldagen va slut begav jag mig till gymmet. Det där med att komma i form (till Rhodos) blir ju spännande... Om det inte funkar, kan jag ju alltid trösta mig med tanken att jag känner mig nyttigt, sen om det inte syns, det får bli ett senare problem. Knät samarbetar bra med mig, vänstra foten däremot verkar protestera. ;(
Anyway, onsdag idag, vilket innebär att det snart är fredag. Och på fredag få jag äntligen träffa Seb vilket helt klart är veckans höjdpunkt.

Lite av varje

Än så länge har det mesta gått enligt planerna. Vaknade och va pigg, vilket inte händer allt för ofta. Fick till och med i mig lite frukost idag, kan det bli bättre? ;D Sedan va det dags att bege sig till bussen och skolan, kom iväg lite för sent, men bussen va grymt försenad, så jag hann ändå. Föreläsning av Hans Eriksson och sedan vad det dags för min enda lektion, nämligen svenska. Hände inte särksilt mycket, utan vi tittade på filmatisering av Processen, lunch efter det och sedan begav jag och Elin oss mot Friskis med Alexs skällskap.
Tisdagarna är nog enda dagen jag kör både styrka och kondition samtidigt, så tro mig när jag säger att det känns i hela kroppen! Men det är värt det. Inte just när jag tränar, men efteråt. Känslan är oslagbar.
Efter att ha uppnått vår fitness-faktor för dagen drog Elin tillbaka till skolan medan jag fördrev lite tid på stan. Hittade inte det jag sökte, men fann lite fina grejer på rean, vilket alltid är lika kul.
Nu har jag hunnit äta, pratat av mig på en viss J, finslipat vissa delar av min Psychology IA och resten av kvällen ska jag ägna åt att kika lite extra på The Learning Perspective. Om jag har tur har jag anteckningar...

Saknar Sebbe. Men det är inget nytt.
jag börjar dock vänja mig lite nu, kvällarna känns inte lika jobbiga men jag har fortfarande  en del att jobba på...

Artonde januari

Tanken va att bli helt klar med min TOK igår, så att jag kunde lämna in en first draft imorgon. Har dock bara skrivit drygt 500 ord, och nu är jag fast. Så istället för att stanna hemma spenderades kvällen med att vara social.
Alldeles för länge sedan jag träffade alla, och det va extra roligt att träffa Cathrin och Elin :*
Arvid(?) sa en massa bra saker som jag förhoppningsvis tar till mig. Senare mot kvällen drog vi upp till Jonthan och det blev singstar, men eftersom jag sjunger mindre bra stöttade jag de andra mentalt istället för att skämma ut mig.
Trevligt att träffa allt "gammalt" folk, och även en hel del nya. Drog dock hem tidigt strax efter tolv, så det  blev en rätt lugn lördag.
Idag har jag ännu en gång försökt ta tag i TOK:en och min WL, tyvärr har jag ingen motivation alls, men det dyker förhoppningsvis upp snart.

Liten parentes; 5 månader igår.

Can't seem to hold you like I want to

Är det inte underligt hur fort man vänjer sig vid vissa saker?
I mitt fall är det de positiva sakerna i ett förhållande...
Ni vet de otroligt fina sms:en som får en att skina upp. De sena kvällssamtalen då man berättar om dagens alla motgångar, men även det som gått bra. Eller ännu bättre, de sena kvällarna/nätterna då man ligger i sängen och myser, pratar om framtiden, ni vet, då allt känns så otroligt lätt och underbart.
För att inte tala om gångerna man somnar och känner sig trygg eftersom personen man så djupt älskar håller om en så ömt och kärleksfullt.
Well, jag saknar det, och jag saknar Sebbe.
Saknar allt.
Känslan jag har just nu är obeskrivlig.
Jag vet att jag klarar mig, det jobbiga är att känna att man hela tiden stör.
Och då känns det helt plötsligt inte lika lockande att skicka iväg de där fina sms:en eller slå en liten signal.
Den känslan är värst och den vinner tyvärr lite för ofta över de andra underbara känslorna som i vanliga fall skulle få mig att brista ut i ett stort leende...

Not my cup of tea.

Välförtjänt sovmorgon enligt mig själv, vilket i och för sig innebär att jag verkligen måste se till att få klart TOK genast. Detta blir en utav uppdragen till helgen.

Min hypotes angående matteprovet stämde. Klarade av att räkna några uppgifter i boken, men när provet väl kom, sådär lagom sent på en torsdag utan riktig mat i magen (godis räknas inte) kunde jag inte göra annat än skratta. Den stora (hemska) frågan va hur fort jag skulle gå från klassrummet. Visserligen va det inte så många som dök upp på lektionen, vi va endast 6 st. Jag vet inte ens om jag kan säga att jag gjorde mitt bästa... Jag förstod inte ens frågorna, hur fan ska jag då kunna ta itu med uppgiften och räkna den?
Max poängen va runt 63, jag kan nog räkna mina egna poäng på mina två händer, det vill säga, om jag ens hade sån tur. Detta är givetvis inte troligt.
Men nu har jag ju gjort provet iaf? Och bevisat hur trög jag är när det gäller derivata. Egentligen hade jag inte behövt bekräfta det, men nu blev det så iaf. Derivata är inte min grej.
OTH som gäller för min del nu. Om jag har tur kanske Sebbe har tid att störa mig...
(Nu ringer det! men det va visst inte Seb, men Tom är bra han med, och jag får sällskap av honom och Astrid imorgon på tåget)

I can see clearly now

Nu i efterhand kan jag nästan, men bara nästan skratta åt mig själv... Gårdagen kändes förjävlig, min svacka kom lite tidigare än jag hade förväntat mig. Dessutom hade jag förväntat mig (bestämt) mig att jag skulle klara av den bättre än vad jag gjorde, mer glamoröst. Detta gick inte alls bra, men tack vare Lindas pepp-sms, värmade ord från Frida och Mamma kändes det genast mycket bättre. Distansen förändrar inte vad jag känner för Sebastian, så jag behöver inte oroa mig. Det kommer att gå fint. Dessutom lyckdes mamma övertyga mig lite extra om att jag inte behöver oroa mig, det är ju trots allt bara 23 mil, det hade varit värre om det till exempel varit över 800 mil mellan oss. Det jag menar är att om mamma klarade av att vara i Uganda medan pappa befann sig i Sverige, borde det här gå lätt som en plätt (nästan i alla fall). Jag får helt enkelt hålla mig sysselsatt som Johanna skrev. (Tack för tipset)

Efter regn kommer solsken! Bra bra.
Vaknade alltså på bättre humor imorse och efter engelskan begav vi (Ingrid, Elin, Carro, Paula, Mui och Julia) till Claras för en "sista" fika. Nybakta scones och latte blev det, vilket passade bra till frukost. Blev ännu mer peppad inför Rhodosresan och jag är säker på att det kommer att bli toppen. Det ska vi allt se till.
C har inte känt dig så länge, men det kommer bli sjukt tomt utan dig och ditt underbara leende. Vi kommer sakna dig nåt så enormt. Tack tjejer för en supertrevlig fikastund! :*

Matte efter fikat och lunchen, förstår fortfarande ingenting av det vi gör vilket känns en gnutta hopplöst med tanke på morgondagens prov. Att gå dit imorgon och faila stort känns inte särksilt lockande, jag kan inte definitionen på derivata och jag kan inte ens derivieringsreglerna. De uppgifterna jag lyckas räkna ut i boken är mest Elins förtjänst, och jag tror inte I går med på att Elin hjälper mig... Hello failure.
Anyway, samlade ork och energi på friskis. Träningen får bli min sysselsättning utöver skolan. Det har funkar tidigare liksom. Synd bara att jag råkade tvätta min mp3 i tvättmaskinen. Den är en aning fuktskadad... Och utan musik blir allt genast mycket tråkigare.

It's time we girls cooled of more
and freaked out less.


Trettonde januari

Trots den underbara sovmorgonen kände jag mig otroligt opepp på dagen. Det hela beordde väl antagligen på gårdagens alla tankar antar jag. Det spelade i stort sett ingen roll hur mycket jag än försökte sysselsätta mig själv. Detta gjorde det hela givetvis mycket värre och det hela slutade med att jag kröp ner under täcket och bänkade mig framför tv:n för att se Lipstick Jungle och Prison Break. Tidsfördriv, ja visst. Men det funkade tyvärr inte så bra.

Kafka på svenskan, skriva en uppsats om hundmetaforer... Hamnade väl inte dierkt på plussidan. Överlevde hursomhelst lektionen och efter lunchen drog jag och Elin till Friskis, Julia, Mui och Alex joinade också. Skäms över att jag varit där så lite de senaste två månadera och ännu mer när jag vet att de där extra kilorna faktiskt existerar... men nu ska jag se till att träna minst lika ofta som i våras. Efter at ha värmt upp mådde jag genast mycket bättre och alla tankar va som bortblåsta. Tyvärr känner jag hur de smygande tar sig tillbaka... Borde kanske städa?

Tidsfördriv

Trött och fryser.
Men nu har jag i alla fall skickat iväg min Matte Internal. Det är synd att jag sällan blir nöjd med saker och ting, men jag får helt enkelt intala mig själv att den duger och att jag har turen på min sida. Nu ska jag bara ta tag i TOK-uppstasen på riktigt, fixa min Psychology IA som gick hyffsat bra på vissa delar sen ska jag ta tag i min World Lit och ge derivata en ny chans.
Verkar som om jag har en del att sysselsätta mig med.

Jag tror förövrigt att jag saknar Sebbe ännu mer nu, enbart för att jag vet hur länge han ska vara borta. Och tomt va det i sängen inatt. Det tycker jag inte om.

The countdown may begin.

Efter lite drygt 3 timmar hämtade Sebbe upp mig i Vimmerby innan vi drog hem till Emil och sedan vidare hem till Seb. Fredagskvällen spenderades hemma med hans mor och tv:n.
Lördagen blev även den rätt slapp, bowling med Jeanette och David på kvällen, utöver det hände det inte så mycket...
Helgen har alltså varit bra men som alltid försvinner den lite för snabbt.
Det vore nämligen inte helt felt att få tillbringa fler timmar med Sebbe innan han drar. Jag får väl fortsätta leva i min lilla önskevärlde antar jag, för imorgon är det den 12 Januari, det vill säga dagen jag fasat för på ett eller annat sätt i ett halvår. Det är inte det att jag inte tror att det kommer funka, utan snarare tvärtom. Jag menar inte heller att det kommer att vara lätt för det veta jag att det inte kommer att bli...
Det som oroar mig mest är  känslan av att inte ha honom i närheten, att tänka på alla nätter jag kommer att sova utan att känna mig sådär underbart trygg... De gångerna jag inte kommer få ta på honom då jag behöver höra hans röst... En gnutta själviskt, men man vänjer sig så snabbt vid vissa saker.
Jag tror inte jag har insett tidigare vad det innebär att Sebbe åker och om jag ska vara ärlig förstår jag nog det inte just nu heller. Smällen lär väl kommer lagom till helgen...

5 månader (vilket inte är en evighet, men det är alltid en början) utan att ha bråkat.
Vi har dessutom inte varit ifrån varandra mer än 1 vecka...
24 mil.
11 måndaer.
Det kunde har varit värre antar jag.
Nu börjar hursomhelst nedräkningen till December 2009.
Egentligen behöver jag bara tänka på Carros fina sms för att förstå att det hela kommer att lösa sig.
Dessutom kommer han vara stilig i sin sjömanskostym. <3

Don't you worry about the distance
I'm right here when you get lonley
Give this song anonther listen
Close your eyes
Listen to my voice, it's my disguise
I'm by your side

Day one - check.

Jag har en tendens att glömma vissa saker ibland... Och denna gång (det vill säga ungefär de sensate två veckorna) har jag glömt att ta mina järntabletter, vilket i sig inte är särksilt smart eftersom mit blodvärde inte är något att hurra för. Nu mår jag ungefär som jag gjorde hela hösten och lite till. Huvudvärk och är yr... Att sitta och greja med min Matte IA är tydligen inte rätta metoden att bli av med bland annat huvudvärken heller. Så nu ger jag upp. Duscha lite snabbt innan jag ringer Sebbe. Känner att jag behöver lite positiv energi...
Första dagen avklarad.
Tack Elin för de fina navelsmyckerna:*

Destination Växjö

Istället för att sova bort halva dagen som jag gjort den senaste veckan, steg jag upp redan vid sju imorse för att hinna med bussen in till stan. Vid åtta möttes jag av en pigg Siri och en pratglad Linda som båda två hade varit vakna sen typ 6. (Linda gick aldrig och la sig, viktigt detalj där.) ;D Anyway, de hjälpte mig med min packning och vi knallade vidare till Jacob som låg och sov. tillbringade lite tid där och jag hann vakna innan vi skulle gå till Lindas Farmor... Vi skulle nämligen låna hennes bil, för Linda, Siri och jag hade bestämt oss för att åka ner(?) till Växjö och överraska Cim:D
Lindas Farmor är så söt och va  lite  (läs mycket) orolig över att vi (Siri) skulle köra ända till Växjö. Men vi hade ju Siri, vilket är allt som behövs i ett sånt läge, eftersom hon är vuxen och ansvarsfull, det vill säga att hon jobbar och har körkort.
Resan gick alldeles utmärkt och det kändes underbart (Roadtrip till sommarn' tjejer?).
När vi kommit fram till Växjö handlade vi lite mat, och åkte sedan vidare in till centrum för att knacka på hos Cim. Och tänk, hela överraskningsgrejen lyckades för hon såg rätt chockad ut att se oss:D (bra jobbat Linda)
Cims och Jonathans lägenhet är supermysig, och det kändes nästan som förr när vi satt där och pratade. Synd att vi bor på helt olika ställen och inte kan ses oftare. Blev även en stund på stan innan jag begav mig mot Jönköping och Linda och Siri till Vimmerby.

Dagen va som sagt lyckad, och helt klart det bästa sättet att tillbringa sista dagen på mitt allra sista julov. Tyvärr är jag otroligt opepp på imorgon, men jag kanske lyckas hitta lite hopp inatt. Annars skyller jag det hela på kylan. Det är nämligen hemskt kallt här, både ute och inne. Min dåliga blodcirkulation förbättrar inte situationen. Mina fötter är så kalla så att det gör ont att gå. nice nice.

Back to reality

Vad gör man när man kommit hem, och insett att man ännu en gång befinner sig i den verkliga världen? Ja, ni vet den med jobbiga småsyskon och tjat om allt möjligt. Det är vid de  här tillfällerna det känns skönt att veta att jag har en alldeles egen Sebbe-värld jag kan slappna av i. Men somsagt, nu lider jullovet mot sitt slut, och jag har givetvis inte hunnit med hälften av det jag planerat. Skolarbeterna ligger och tittar ont på mig (mest Kafka och min Matte IA) men av någon anledning känns det inte allför besvärligt, det vill säga; jag har inte tillräckligt mycket ångest så att jag kan ta tag och avsluta, rättare sagt förbättra det jag påbörjat. Jag har inte ens hunnit träffa varken Emma, Wendela eller Jennie. Men Elin hörde iaf av sig, och det känns skönt att veta att hon är tillbaka från det Stora Landet. Saknat henne hemskt mycket, och grät av lycka när jag hörde henne röst i telefonen.

Så, vad gör man när verkligheten hinner ikapp en lite för snabbt?
Jo, man försöker febrillt komma fram  till hur man löser morgondagen bäst. Utöver det läser man Kafka kära vänner. Slutsatsen av  det hela? Jag borde följa med tjejerna imorgon. Det kan inte bli annat än roligt.

Bye for now.

Heaven

Nu råkar det vara så att den 12 Januari rycker Sebbe in i lumpen. Karlskrona blir det, vilket känns sådär lagom kul. Men det löser sig nog. Det tror jag.
Anyway, igår fick jag en alldels egen dag, ganska mycket bättre än vanligt. God mat, vet inte riktigt vad jag ska kalla rätten men det va iaf kyckling, ris och kokos-chilisås och grönsaker till. Hur gott som helst. Efter det fick jag även en god kladdkaka med grädde och jordgubbar. mumma.
Sedan rullade kvällen på, med diverse överraskningar som en underbar massage, skumbad med en massa ljus så att det blev sådär superromantiskt som det brukar vara på film. Efter ett tag betsämde vi oss för även för att titta på Lucky Number Slevin innan den största överraskningen kom. Rosor på golvet och levande ljus, well... jag grät. Det va ju så sjukt fint. Hoppas de kommande 11 månaderna går snabbt, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till...

mumma!Började givetvis gråta när jag såg detta.

By the way

Jag har utan tvekan den finaste pojkvännen, och jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna det överhuvudtaget.
Jag som hade intalat migh själv för typ ett halvår sedan att jag absolut inte skulle bli tillsammans med Sebbe. Det gick ju som det gick, bland annat tack vare Linda. <3
Anyway, nu luktar det alldeles gudomligt (känner faktiskt det ur min ena näsborre). Har bland annat en fin middag att se fram emot och en alldeles jätte mysig kväll.
Somsagt, jag vet inte vad jag har gjort för att få det så bra.
Finast, det är vad han är.
Älskar dig Sebastian.

Men jag får ju jordgubbar iaf?

Sebbe påstår att jag inte får hjälpa honom med någonting. Jag får inte ens gå in i köket...
Men jag förlåter honom. För imorgon får jag nog jordgubbar

Smile!

Dagen har kännts som en hel evighet. Bilresan va lång, och hela middagen va seg. Jag har nog egentligen ingenting emot min släkt, den är bara enormt tråkig. De där roliga släktträffarna som ägde rum när man va mindre va nästan man längtade till. Men nu känns det bara som något man vill få överstökat. Och nu är det gjort.
16 kusiner va vi idag plus pappas syskon och deras respektive, vilket blir en del. Men det va bara att genomlida det hela och le lite artigt då och då. Sebs meddelande räddade mig lite grann och fick mig att kämpa in i det sista. Utöver det fick Kafka agera räddning, men sen kom jag fram till att det senaste tillskotten i Henrysson, nämligen Julia va mycket roligare och sötare för den delen. Hon va dock inte lika söt som Oscar, Sebbes systerson.
Anyway, efter (enligt mig) ganska många  timmar va det änntligen dags att bege sig hem igen. Sprängande huvudvärk idag igen och ont i mina bihålor men bestämde mig ändå för att titta på The Bucket List på vägen hem. (Tack Linda)
Somsagt, nu är jag hemma, och helst av allt skulle jag vilja gå lägga mig (med Sebbe bredvid givetvis som kan hålla om mig sådär som han brukar). Nu ska jag duscha.

Boredom

Nu blev jag på obra humör.
Råkar vara så att jag inte gillar att vara hemma särskilt mycket. Någon helg lite då och då funkar. Men ett helt lov blir för mycket. Och nu är jag opepp.
Det hela blir inte bättre av släktträffen som äger rum hos farmor och farfar imorgon.
Hade hellre stannat kvar hos Sebbe, Frida och Emil.
Opepp som sagt.
Jag kan inte ens ta mig till Linda för att "räkna" derivata.
Och för att överdriva det hela lite till, I'm gonna' die of boredom.
Nu ska jag hursomhelst bli osocial och försöka fixa klart min TOK och matten.

Happy New Year!

Gaaah! Nytt år. Rackarns.
Men Gott Nytt år iaf;)

Dagarna har (som vanligt) flugit förbi, i tisdags träffade jag hursomheslt Linda, det blev en stund på stan, alltid lika trveligt med Världenes coolaste Linda. Med henne i en provhytt och konstiga kläder kan man skratta i evigheter. Senare på dan blev det även lunch på Monte Carlos. Snälla som vi är frågade vi om Sebbe ville följa med, och tänk det ville han:) Efter att ha letat förgäves efter Nyårs-kläder gav vi, mest jag upp och det blev dags att säga hejdå till Linda.
Mys med Seb resten av dagen, sedan blev vi hämtade av Emil och Robin, spenderade lite tid i Vimmerby hos Isak med lite Guitarr Hero innan vi drog hemåt. Ännu mer mys och helt plötsligt va det nyårsafton(!)

Velig som jag är hade jag förstås ingen aning om vart jag skulle fira, eller med vilka. Fina erbjudanden från olika håll, men det gjorde inte det hela lättare att välja. Jag anser att nyårsafton, precis som jul och valborg är en gnutta överskattad så måste erkänna att jag inte va vidare pepp inför kvällen. Tanken från början va att spendera kvällen med H och resten av gänget, men istället, ungefär vid 6-tiden bestämde jag mig för att stanna hos Seb. Nyårsafton med grabbarna, vad kan gå fel liksom.. höhö
Runt åtta-tiden va vi framme hos Pontus, de andra killarna befann sig redan där, hann vi knappt komma innanför dörren, förrän Sebbe och Emil (de enda jag kännde) valde att åka iväg. Jag fick stanna kvar och "lära känna de andra" Tack älskling. Anway, E&S hade sämsta tidsuppfattnigen, men Pontus, Robin och Bränna va sköna och de dök upp sen efter typ en timme.
Efter några timmar insåg grabbarna att vi inte kunde stanna kvar hos P hela kvällen, men med tanke på att det va nyårsafton gick det inte särksilt bra att fixa skjuts.Efter att ha beställt pizza från Palma med utkörning till Horn, skjutsade de in ossxD Oväntat, men varför inte tänkte jag.
Alla utom P blev feta på pizza innan vi begav oss mot torget. Sebbe och jag hamnade hos David och Jeanette och firade tolvslaget med att titta på Scurbs (även det oväntat) Efter det blev det Guitarr Hero (igen) innan de andra grabbarna lyckades hitta oss.
Fördelen med killar är att de inte är lika komplicerade som oss tjejer, så kvällen va med andra ord kanon för min del. Och igår kväll förstod jag mig nästan på deras humor;D

Hittils har dagen varit rätt soft, titatt på en massa gamla foton med Seb, kvällen är fortfarande oklar. Men om jag har tur kanske jag lyckas övertala Seb att vi borde åka till Emil, så att jag kan träffa Frida<3 Det vore nämligen nice.

God fortsättning på det nya året!







RSS 2.0