En kväll i mina mördarklackar

Jag skickade iväg mitt mejl, somnade, väcktes av min 9-åriga lillasyster som stekt pannkakor till mig, spenderade sedan de två kommande timmar med att titta på Privileged och the Tyra Banks show, för att sedan somna om igen. Efter 2½ intensiva månader (och gårdagen) gör min kropp uppenbarligen uppror. Nu har jag hursomhelst lyckats hålla mig vaken, och  tvingat i mig mat. Uppdaterade mig sedan med att läsa alla bloggar, jag inte kunnat läsa, och att kikat lite på bilder på facebook. Detta fick mig att inse att jag ännu en gång har jobbat bort en hel sommar. Känns som medan de flesta har varit utomlands har jag spenderat mer eller mindre all min tid på jobbet. Kändes lite smått sorgligt. Så därför tänker jag försöka ge mig på en kort sammanfattningen av gårdagen.

Slutade straxt efter fem (kan tilläggas att jag missade min egen Diploma Cermoni), drog till Emma, fixade i ordning oss, och sedan hämtade Wendela oss. Förfest på campingen, stuga 144 närmare bestämt. efter lite drygt en timme var det hög tid att dra till Linas. Emma visade oss att vi kunde planka in i parken (inte särskilt smart eftersom det var några barn som ivrigt tittade på)Sedan blev det käk, tal och trevligt sällskap. Lite mer snack, efterrätt, dans, och ännu mer dans. Synd att jag aldrig kom fram till vad bandet hette. Anyhow, we danced all night, and I had the time of my life. Matilda var det ultimata danspartnern, och när hon övergav mig befann jag mig helt plötsligt med den kultviserade, lite för snygga N. Klockan tickade på, och Matilda och jag befann oss åter igen vid stuga 144 för efterfest. Efter att ha gått runt med mördarklackar en hel kväll var det mycket skönt att komma i säng straxt efter 3. Fyra timmars sömn, och sedan var jag hemma.


Jag, Mermia & Emma

 

Vackra Wendela<3 Vi orkade inte gå den långa vägen till personalingången, så vi plankade in.  


Tjänstledig som det så fint heter

Jag är numera tjänstledig/mellan två jobb/friställd/permitterad/suspenderad. Kort sagt; sysslös och arbetslös. Nu är det över, igår var sista dagen på jobbet. Jag har nog inte insett det ännu. Nu har jag hursomhelst skickat iväg mitt mail till Mike, nu ska jag bara lära mig tyska, och intala mig själv att Österrike kommer spännande, och att tiden fram tills dess kommer att försvinna.
Men först ska jag duscha och sedan sova.
Avslutningsfesten var toppen! Update kommer senare ikväll. ;D

Middag, och en dag kvar

Jag har avklarat allra sista kvällsgrillningen för i år. Detta firade vi redan igår, med att käka på Harrys, vilket naturligtvis följdes av en mini-utgång för min del. Eftersom jag har världens bästa pojkvän, visserligen en mycket trött sådan, men ändå världens bästa, så hämtade han mig, och passade på att köra helt fel (mot Storebro, istället för Mariannelund) men vi kom hem.

Dagen inleddes redan runt 8-tiden med att titta på filmen Män som hatar kvinnor. Både jag och Seb har läst hela trilogin, och blev lite smått besviken på filmen. Trots att jag egentligen inte är särksilt förtjust i svenska deckare, tyckte jag att böckerna var relativt bra. Tyvärr var många delar i alla böckerna allt för långa och trista, men författaren lyckas ändå hålla mig intresserad. Precis som annars, tycker jag som sagt att böckerna är bättre än filmerna, då de har mer detaljer. Så om ni har sett filmen, och inte har läst boken, läs den! ;D
Efter filmen var det hög tid att jobba! Nu blir det inga fler kvällsgrillningar. Vi avslutade kvällen på stort, och hade en hel del familjer från Astrid Lindgrens barnsjukhus, så otroligt söta.
Imorgon är den allra sista dagen, och nu när jag tänker efter känns det lite smått sorgligt, vi har stått ut med varandra en hel sommar, och nu kommer vi inte ses alls.
Efter jobbet blir det hursomhelst förfest med Linorna, kallskänkan, och Johan, innan vi drar till avslutningsfesten.





Victoria med alla hennes cider, pepsi och vatten;D
& Emma med ett leende på läpparna.

Beginning of the end

Det är äckligt lugnt på jobbet nu. Så lugnt att vi blev klara tjugo i elva, och hann bort till Pippi för att hämta wok(!) Helt amazing. Efter det var det så pass lite folk, så att vi hann äta nygräddade våfflor i fred, som Ola hade fixat.
Frukosterna med över 300 pers känns otroligt avlägset,  idag hade vi drygt 25 personer. Det är nästan skrattretande. Jag ska i och för sig inte skratta, för snart är det lördag, och då har vi hemskt mycket folk eftersom det är sista helgen på säsongen. Detta innebär också avslutningsfesten.
Det är alltså tre dagar kvar att jobba, och sedan är jag i stort sett fri. Känns lite smått skrämmande, men det har jag redan nämnt tidigare. Vad hösten har att erbjuda vet jag fortfarande inte, men senare blir det Österrike(!), Kitzbühel närmare bestämt, om jag inte ändrar mig. Boende och jobb fixat, vilket jag tackar Sofia för. Detta innebär visserligen inte att jag slipper snön (tänkte dra till sälen) men jag kommer en liten bit söderut, och chansen att lära mig åka snowboard (bryta nacken eller liknande), ellerhur? ;D
Början av December bär det av!

Nu ska jag försöka förstå reglerna i Ukrianskutter -_-'

Rumours

Vi tjejer är speciella på det sättet att vi kan vara riktigt jävla elaka. Egentligen finner jag inte tillräckligt med ord att beskriva hur hemska vi kan vara, särskilt när det kommer till delen om rykten.
Just i detta fall är det inte jag personligen som berörs, utan en nära vän till mig. Bara för att personen i fråga valde att inte göra abort, utan istället förändra hela sitt liv, för att spara ett liv har de så kallade vänner hon "har" vänt ryggen, och snackat otroligt mycket skit. Jag har absolut ingenting emot att folk har andra åsikter, eller ser på situation på ett helt annat sätt än vad jag gör. Men ge fan i att kränka och sprida rykten bara för att ditt liv i fråga är så sjukt trist. Vad är poängen med att bryta ner någon bara för att man kan? Jag förstår helt enkelt inte poängen med det hela.
Ja, jag håller med om att det är otroligt tidigt, men det är fortfarande inte vårt val att välja, eller bestämma om någon annan klarar av att bli förälder eller inte. Tvärtom, vi borde nästan beundra unga mödrar! Jag menar inte att alla ska gå och bli gravida vid ung ålder, utan det jag försker lyfta fram är att det är de som får gå genom de där otorligt jobbiga 9 månaderna, det är deras kropp som förändras, och det är de som går genom förlossningen. INTE VI. Det är helt enkelt deras liv som förändras, inte vårat. Kan tilläggas att hela livet inte förstörs för en sådan grej, jag har visserligen inga personliga referenser, men jag glömmer aldrig när jag höll Cims och Jonathans lilla Michelle i famnen. Tänk er då kärleken till sitt eget barn?!

Vimmerby är en håla. och tyvärr finns det alltför många patetiska människor som roar sig, och ägnar sig åt andras människors liv. De njuter av att skapa rykten, och sedan sprida vidare dem. Det är bara att gilla läget antar jag, och visa sitt stöd till personen som berörs. F, du hade mitt stöd redan från första början, och det kommer du allid att ha, skit i alla andra.

Prejudices, is well konwn, are most difficult to eradicate from the heart whose soil has been loosened or fertilised by education, they grow there, firm as weeds among stones.

Out in the wild

Hemkommen från Hisneklint(?) tror det hette så. Otroligt fint berg, men mycket omständigt att komma dit. dessutom har jag en liten fobi för insekter, detta finns förstås i naturen;D Som tur var utsikten helt amazing. Det blev picknick, och sedan somnade jag(!) Jag kan nog klassas som världens sämsta flickvän;D

En "försenad" ett-årsdag idag. Seb har hittat på en massa hemligheter, men jag har luskat ut att utöver picknicken, blir det även tre-rätters ikväll, och massage! Han är fin han.
Jag har mindre bra fantasi, så han fick nöja sig med en silverlänk från M925, i samma veva klickade jag hem ett poesihalsband till mig själv också.




Addicted

Jag är helt säker på att jag har blivit beroende av att göra scrapbooks. Jag behöver nog inte oroa mig över hälsorisken, men vart ska jag få plats med alla? Dessutom är det nog inte särksilt ekonomiskt i längden. Å andra sidan blir det en hel del härliga minnen! Idag får jag hem ytterligare 170 bilder på posten, á la Tyskland 2007.
För att kunna ta ytterligare bilder på det som sker inom den närmaste tiden, klickade jag straxt efter nio hem en kamera från cdon. Det stod mellan den röda och svarta här nedan, den röda är betydligt snyggare, men tog upp till 6 dagar att få hem. Vilket skulle innebära att jag inte skulle ha någon kamera till middagen på fredag, samt avslutningsfesten på söndagkväll. ;D Inte ok!
Btw, jag har kanske löst hösten/vintern... A once in a life time chance, however, I don't wanna' jinx it by telling you more. ;O
Nu ska jag njuta av tre lediga dagar.

Ännu en dag på jobbet

Jag funderar på om jag har haft den värsta, eller bara en otroligt spännande, dag, fylld med nya utmaningar, som fått mig att utvecklas. Visst låter det sistnämnda mycket bättre? Så jag bestämmer mig för att se det så.

Nu när det är lågsäsong, är det lugnt under vardagarna, och otroligt stressigt under helgerna, då vi har företagsdagar. Idag var alltså en sådan dag, vilket slutade med att jag och Alex spenderade hektiska timmar framför kassorna med var sitt leende på läpparna.
Mitt i det hela, kommer det en pappa som vill att jag ringer ambulansen, detta ska jag göra samtidigt som jag slutför en betalning. Till vänster, bortanför den långa kön, stod en mamma med en otroligt liten flicka på 3-4 år, i famnen som slagit sig otroligt hårt i bakhuvudet, blodet bara rann (forsade). Jag är _lite smått_ känslig för blod, och hamnade i chocktillstånd, försökte fortsätta ta betalt i kassan och låta bli  att tänka på allt annat, vilket gick mindre bra. När kön sedan försvann och jag gick in till disken, skakade hela kroppen, och illamåendet började krypa fram lite extra mycket. Med andra ord insåg jag att jag fortfarande inte tål blod. ;D Jag hoppas innerligt att det gick bra med den lilla flickan.

Lyckades hursomhelst överleva kvällen, och nu har jag bara en dag kvar innan jag är ledig i tre hela dagar. Lyx! Kvällen lär bli lika slapp som igår, med en film eller två med världens bästa Seb<3
Igår hann jag även med att träffa Linda efter jobbet, det blev en sväng på stan, och sedan en fika på Epok. Imorgon flyttar hon till Malmö, och det kommer bli otorlig tomt. Love her!



Ett avbröt i unospelandet

Jag spelar uno med mina småsyskon, och jag förlorar.
vet ni vad jag kom på? Jo, idag vid frukosten och lunchen gästades vi av Marlene. Ni vet hon operasångerskan från melodifestivalen! Inte för att jag hade reagerat om inte Emilia sa till mig, men ändå;D
Tidigare har vi även haft besök av Tomas Bodström, han var otroligt kräsen, och ville inte ha lök till sin pannbiff, om jag inte minns fel.


Far distant town

Jag är fylld av både shoppingbegär, och lusten att bara dra härifrån.
Packa en väska, och utforska världen. Slippa alla måsten, och bara leva. Visst låter det rätt härligt?

Ett problem, jag vill ha någon med mig. Dessvärre befinner sig min pojkvän i lumpen fram till December, och i stortsett alla mina vänner ska/har börjat plugga, flyttar/flyttat. I ett desperat försök att lugna mina nerver, sitter jag och kollar på sista minuten resor (som jag vet jag ändå inte kommer att åka på), och gör scrapbooks. (uppe i fyra stycken nu, dvs runt 500-600 bilder)
Om tio dagar har jag inget jobb att gå till, det känns skrämmande. Jag har inte riktigt kommit fram till vad jag vill göra. Jag har varit inne på att vara ekonomiskvilket skulle innebära att stanna hemma, antigen plugga på komvux, eller varför inte försöka övervinna min rädsla för att bli gammal, genom att jobba inom äldreomsorgen?
Båda idéerna ratades dock relativt snabbt, då jag helst av allt vill bort härifrån.
Jag har även tänkt au pair, dock inte särskilt långt bort, utan bara över till England, (förutom igår, då jag hittade den perfekta familjen i Australien) detta skulle innebära att jag var borta 6-12 månader (och Sebs tur att vänta på mig som kär en vän sa till mig) Men med tanke på alla barn jag träffat under de närmaste två månaderna, vet jag inte hur sugen jag är på det hela...
Jag har till och med övervägt att flytta, visserligen bara till Linköping/Göterborg (Linda, läs MALMÖ) men då är jag tillbaka på ruta 1, nämligen jobb.

Kort sagt, hösten är fortfarande ett olöst mysterium. Och visst kan det vara rätt spännande med olösta mysterium, vad vet jag? Jag har ju inga personliga referenser, så varför oroar jag mig?

Back when

Idag har jag rensat och sorterat bilder på min stationära dator, som jag numera aldrig använder... Hittade en massa bilder, som måste framkallas inom en snar framtid. Härliga minnen, back when.
Hittade bland annat mappen med bilder från Tyskland -07, och London -06, och -07! Eftersom de inte bara kan ligga och skräpa, blir de kommande projekt.
Dessutom fick jag ett mail om min"hemliga" order, en uppdatering att beställningen är skickad, super bra! Nu är det bara att vänta.

Ett år

080817.
Ett år sedan dess. Jag minns det så väl. Kvällen/natten då Seb för första gången presenterade mig som sin flickvän. Jag kan inte beskriva i ord hur det kändes, men det värmde.
Precis som allt annat livet har att erbjuda har vi haft våra ups and downs, men vi har klarat oss alldeles utmärkrt. Ett år sedan vi blev tillsammans, och mindre än 4 månader kvar tills han är klar med lumpen. Det känns mer än bra.
Tack för rosorna älskling.




080817                       090817

Four days later.

Upptäckte nyss att det var ett liten tag sedan jag uppdaterade sist. Dagarna springer i väg när jag jobbar, dessutom är jag aldrig hemma. Den som kom på 12-20 passen är inte särskilt omtyckt av mig. Visserligen får jag sovmorgon (om jag har skjuts) annars tjänar jag inte särksilt mycket på mina så kallade sovmorgon. När jag väl kommer hem runt halv 9 är jag alldeles för trött för att vara social vilket har resulterat i att böckerna har blivit mina nya bästa vänner. (innförskaffade mig en ny idag, med titeln In Moral Danger. Återstår att se om den är bra)
De senaste fyra dagarna har jag haft migrän, ont i kroppen, och stått ut med alldeles för många (o)trevliga gäster både under dagen, och kvällen. Jag har även sett till att bli lite smått hatad i köket. Däremot har undvikt att köra på alla barn som springer i restaurangen.
Helgen har även den försvunnit, men klassar den ändå som dryg. För ovanlighetens skull har jag och Seb inte träffats, eftersom han är sjuk. Konstigt nog var det nog lika bra med tanke på hur trött och osocial jag kännt mig. (hur fel låter inte det?)

Imorgon är jag ledig, och som jag har längtat. Tyvärr vet jag att kroppen ändå inte hinner vila upp sig på två dagar, men jag tänker fortsätta hoppas. Imorgon flyger även min kära mor, harriet, moster, och kusin ner till Kenya, och det tänker jag vara bitter över under en lång tid framöver. Egentligen är jag inte bara lite bitter, jag är otroligt arg och besviken. Det är väl lika mycket min släkt som deras?
Anyways, i väntan på att de ska komma hem, ska jag och mina småsyskon hitta på en himlans massa roligheter! Ohja, för det har jag lovat dem.  En tur till ALV, Scrapbook(s) står även listan, så det blir att invänta postbilen denna vecka på alla kort jag beställt hem, och diverse andra hemligheter som har med den 17:e att göra.
Nu ska jag krypa ner under mitt täcke, och försöka sova, och sakna Seb (och hans tröja) lite mer än vad jag redan gjort hela helgen och veckan...


Bussförbindelser som inte existerar

Utöver mitt absolut jobbiga, en gnutta besvärliga resa in till stan som innebar att åka in klockan nio, för att sedan vänta till klockan ett, få ärendet klart på lite mer än fem, tio minuter, som tyvärr var nödvändigt, för att sedan vänta till klockan fyra då nästa buss åkte hem igen, har dagen varit bra. Men behöver jag ens tala om för er att jag vill flytta härifrån så fort som möjligt?
En fånge i min egen lilla by. Sorgligt.

Tacka  vet jag Emma, som jag gick och mötte på Linas. Kommer sakna henne nu när hon börjar skolan, och jag fortsätter att jobba. Linas är inte detsamma utan alla underbara tjejer.
Emma och jag tog hursomhelst en fika på Epok, där jag mumsade i mig en klassisk skagenbaguette, och vi snackade om precis allt möjligt. Älskar tjejen<3
Sedan tog jag bussen hem (7 timmar senare), somnade, vaknade och tittade på Bridget Jone's Diary. Nu spelas Maia Hirasawa i mina högtalare, tillskillnad från henne vill jag faktiskt söderut, och inte stanna här i väst.


Nytta och Nöje

Är det inte skumt att just de dagar då man är ledig, är de dagar då man inte kan sova länge? Så är det för mig i alla fall. Vaknade redan vid 7-tiden imorse, och önskade innerligt att jag skulle kunna somna om. Vilket jag lyckades med. Istället väcktes jag av en våldsam knacking på dörren, som jag valde att ignorera. Det visade sig förövrigt vara Herr Sotare som var på besök!
Efter att ha somnat om yttlerligare en gång, betsämde jag mig för att gå upp och fånga dagen, som det så vackert heter. Uppdaterade mitt CV, så nu har jag bara själva jobbanskön kvar att skriva. På eftermiddagen tog jag sedan bussen in till stan för att träffa Linda och Siri. Det blev en runda på stan, innan vi lämnade av Sophie nere vid Björckbacken. Sedan begav vi oss för att handla innan vi drog vidare till Hålbäckshult aka Siri's Place. Där blev det kyckling-currygryta med kokos och ris till, och efter det spenderade vi tiden med att prata.
Känns lite smått sorgligt att alla sticker iväg så långt bort. En del åker till länder i fjärran öster, andra som au pair, men de flesta börjar plugga.
Linda sticker iväg till Malmö, Siri till Umeå, det är långt bort, och det känns så hemskt att veta att jag kommer att träffa dem ännu mindre än vad jag redan gör... Och trots att jag ska finslipa på CV, och uttnyttja det jag lärt mig på engelska lektionerna när det kommer till Job applications, kan jag inte låta bli att oroa mig över att det inte kommer att räcka till. Just den känslan är bland det värsta som exsisterar i min värld. Gosh vad dystert det blev. Går och bläddrar genom mina scrapbooks nu, för att få ett leende på läpparna.


Utan Lina-kläderna, och ett desperat försök
att inte ha likadana jeansleggings som Linda,
slutade det med att jag och Siri dök upp i likada
"how hard can it be" t-shirts. ;D

Great minds think alike

Money, money, money

Jag önskar att titlen syftade på min lön. (10 dagar kvar)
Jag försöker spara pengar, men har just insett att jag kanske inte lyckas allt för bra.
Tänk vad lätt det är att handla upp tusen spänn, bara genom att klicka lite, bekräfta, och sedan bekräfta lite till med tillgång till internetbanken och en dosa.
Otroligt fina grejer blev det, och väntar spänt på att få hem dem innan fredag. Fick lite smått panik där ett tag, men löste det genom E. Tack och bock.

I work all night, I work all day,
 to pay the bills I have to pay
Ain't it sad
And still there never seems to be a single penny left for me
That's too bad In my dreams
I have a plan If I got me a wealthy man
I wouldn't have to work at all,
I'd fool around and have a ball

Money, money, money
Must be funny In the rich man's world
Money, money, money
Always sunny In the rich man's world
All the things I could do If I had a little money
It's a rich man's world

Passion for scrapbooks!

Min kära familj har förstått min passion för scrapbooks, (kombinerat med dåligt samvete) fick jag otroligt fin scrapbook på min namnsdag, som var igår.
Det blir alltså att beställa hem nya kort inom en snar framtid. Funderar febrilt över vad nästa tema ska vara!
Sommar 09? Londonx2? Alla äventyr jag Elin, Ingrid, Linda och Pixie har gjort?
Yes, det sistnämnda får det nog bli.



Tar tag i mitt liv.

Det finns mycket jag vet vad jag tycker om, att jag bland annat älskar gäster som är trevliga, och uppskattar det jag gör, jag vet att enda anledningen till att jag orkar jobba augusti ut, beror på de jag arbetar med, jag vet också att jag smälter som choklad, ute i solen av de små söta barn, som enbart charmar mig.Det jag däremot inte vet är vart jag ska ta vägen i höst. Tidigare har jag avfärdat Branäs, men idag tog jag en broschyr innan jag stämplade ut. Bestämde mig sedan för att höra av mig till R, för att höra om hans åsikt att jobba en säsong där. Återstår att se hur det blir.
Imorgon ska jag hurosmhelst ta tag i mitt liv, det vill söga finslipa på mina CV:n, skicka ut dem, och hoppas på det bästa.
Nu är jag ledig i två dagar, läkaren på tisdag, annars får jag se vad som dyker upp.

Regina x2

Jag har alltid velat åka cab, och känna vinden i håret. Vilket jag visserligen fick ikväll. Jag tänker därför låstas om att kvällen inte fick ett sådant dåligt slut, och att jag inte alls är ett dugg förbannad. Istället ska jag bjuda på två Regina låtar.






Pictures of you

Jag bläddrar genom mina scrapbooks, och inser hur fort tiden springer iväg.
Jag stannar upp, tittar extra noga i den vinröda scrapbooken, om och om igen.
Den tillför nämligen extra mycket glädje.
(Kärlek är ett vinnande koncept)
Tänker tillbaka på veckorna då Seb var ledig
Drömmer mig bort till december, fylls av värme när jag inser att jag då inte behöva längta ihjäl mig efter min älskade pojkvän.
Tittar genom alla bilder från Rhodos och studenten, och inser att det nu tillhör det förflutna, once in a life time moment.
Ler för mig själv, och skrattar inombords när jag blickar över alla gruppfoton.
I had the time of my life.


dagen avslutades med våfflor
(och missformade biskvier)



Längtan

Jag har nog fått ett nytt beroende. Jag är besatt av att göra scrapbooks, så fort jag har tid ägnar jag mig åt min nya hobby. Det är avslappnande på något vis, samtdigt som jag skapar en hel del minnen och minns de gamla. Nu är jag på min tredje scrapbook. Första innehöll bilder från tiden straxt efter exams, Rhodos och studenten. Min andra blev en sammanfattning av Sommaren '08, och den jag påbörjade idag, har kärlek som den röd tråd. ;D
Utöver att klippa och klistra, har jag även hunnit med att träffa Världens bästa Linda. Största delen av tiden försökte hon övertala mig att flytta ner till Malmö, resten av tiden gick vi på stan, prövade supersköna byxor, sedan lunchade vi på Brödstugan, och innan jag åkte hem impuls köpte jag en alldeles för dyr scrapbook(till kärlekstemat).
Väl hemma, fick mina Kenyanska rötter, en liten push, då vi hade besök av Nora, och hennes syster. Båda är vänner till mamma, och är från Kenya. När de är här, passar vi på att utesluta svenskan, och använda oss av swahili. Vore inte helt fel att åka ner och hitta mina "rötter" igen. Jag får helt enkelt fortsätta att drömma och längta ett tag till. Nu ska jag fortsätta klippa och klistra.
Seb om du läser detta, jag saknar dig.


What do I want out of life?

Äntligen, äntligen är jag ledig! Detta är andra gången, på 5 veckor, som jag har ledigt två dagar i sträck. Efter att ha jobbat alldels för många dagar i sträck, är jag helt överlycklig över min ledighet. Jag ska fira med att göra absolut ingenting! Möjligtvis träffa Linda imorgon och kanske baka biskvier. Soft.

Samtidgt som jag känner att jag verkligen behöver dessa två dagar, känns det som om jag borde tillbringa så mycket tid som möjligt på jobbet, så att pengarna räcker till, när de väl kommer. Jag förstår givetvis att detta inte är särksilt sunt, eller logiskt för den delen, så jag ska inte spinna vidare på den tanken. Istället fylls min hjärna av alldeles för många frågor.
Vad händer efter den 31:e augusti? Helst av allt skulle jag vilja dra iväg utomands, och inte komma tillbaka på väldigt, väldigt länge. Detta går förstås inte, med tanke på att jag skulle sakna Seb alldeles för mycket, med tanke på att han är inte klar med lumpen förrän i December... Varken Malmö eller Göterborg tänkbara i studieväg längre. Stanna här? Känns inte särksilt uppiggande det heller.
Söka jobb inom äldreomsorgen? Jag som vill dö i förtid, ingen bra kombination.
Tillbringa vintern i fjällen? Ännu ett säsongsjobb, why not? (måste bestämma mig tills imorgon innan 18.00)Kylan kan dock bli ett litet problem.

Antar att jag inte ska vara så kräsen. Egentligen vet jag att jag kommer ta vilket jobb jag än kan få tag på. Om jag nu lyckas hitta något.

Är det så här det känns att bli vuxen?
För då vill jag inte vara med längre.

Andra Augusti 2009 - Trött.

Jag sitter här och intalar mig själv att de senaste dagarna (ändrar mig till veckor) inte varit så farliga som de kännts. Har inte riktigt kommit underfund med om jag lyckas lura mig själv än.
Utöver lurendrejeriet försöker jag även lista ut vilken kroppsdel som värker mest. För visst är det så att det alltid finns något som är värst? Förutom just denna söndagkväll, då  axlar, fötter, knän, rygg, ja till och med fingrarna verka kämpa om att vinna kampen över smärta. Helt sinnesjukt.
En dag kvar att jobba, det märks tydligt att högsäsongen börjar varva ner nu. det har varit de stressigaste 4 veckorna på mycket länge. Det har hunnits med 2 rekord, på mindre än två veckor, en hel del söta barn, jobbiga barn, dumma, oförstående föräldrar, alldeles för mycket potatismos, och jag har även käkat raggmunk och fläsk (kombinerat) för allra första gången.Svensk husmanskost, here I come! or not. Cred till mig i vilket fall.
Nu ska jag bara intala mig själv att jag ska överleva de fyra sista veckorna jag har kvar.

Idag har jag hunnit med att säga hejdå till min älskade pojkvän, som ska tillbaka till det hårda lumpenlivet, på Fåresund. Resten av dagen spendereades med migrän på jobbet, som tur var gick det betydligt bättre att jobba på kvällen. Härliga arbetskamrater, gäster som inte klagar, och gott om tid. Blev till och med uppraggad av en av gästerna (latino ;D) och hellre det än tjuriga gamla gubbar.
Nu ska först försöka inse att jag faktiskt inte kommer att se Seb ikväll, imorgon, eller övermorgon. När jag kommit underfund med det ska jag ta en välbehövlig dusch. En blandning av matrester, svett, och diverse andra äckligheter som hinner fastna på mig när jag jobbar är ingen härlig doft. Efter det ska jag sova.

Peace.

RSS 2.0