Goal of the week

Engelska oral avklarad, och ja, det va inte så farligt som jag hade målat upp det. Jag är nog precis som filifjonkan i Tove Janssons novell, Det osynliga barnet... Och jag kommer nog aldrig riktigt bli av med mitt katastroftänkande. Men det gick som sagt riktigt bra, och jag fick bara positiva anmärkningar.
Anyway, en sak avklarad, nu ska jag ta itu med det värsta; nämligen Extended Essay. Vare sig jag vill eller inte SKA jag (läsa MÅSTE) hinna klart innan fredag denna vecka, det vill säga den 3 oktober. Till och med träningen har jag lagt åt sidan denna vecka...  13 timmar hål har jag denna vecka. Det borde gå. Synd bara att jag måste ha gjort klart en introduction till min matte internal denna vecka (senast torsdag) och att jag har en massa andra småprojekt på sidan av.

Wish me luck.
Extended here I come.
Jag har inga primary sources. illa.


Nostalgi

För väldigt många år sedan, lyssnade jag jämnt och städigt på Westlife. Känns som en evighet sedan, så idag av någon konstig anledning bestämde jag mig för att sätta på deras greatest hits skiva, som jag fick nån jul för länge sen, av kusinerna Malin och Annie. Det va allt goda tider det. Hela 7 år nu när jag tänker efter. Gosh vad saker och ting förändrats! Men det uddadste, kanske till och med lite små skumt, är att jag fortfarande kan alla 19 låttexter på samlingsskvian.  Minnen mina vänner, minnen <3





Paranoia for life

Ännu en gång känns det som om någon drar grovt sandpaper varje gång jag sväljer, och jag är sjukt trött. Igår stack jag hem mycket tidigt, och somnande redan vid 22-tiden, vaknade vid 9-tiden och kände mig inte särskilt mycket piggare. Nu är klockan knappt åtta, och jag är redan svinigt trött... Är jag paranoid om jag tror att det är något fel på mig? Ifs spelar det nog ingen roll om ni säger emot, för paranoid är jag jämnt. Nu har jag gått och fått för mig att jag har järnbrist. Men jag kan åtminstone trösta mig själv med att Seb kommer inom en snar framtid. Han är finast<3


Home Sweet Home?

Då va man hemma igen Träffa alla man saknat. fin fint.
Tågresan gick finemang, träffade en super trevlig tjej från Västervik som läser till tandhygenist. ^^

Helgen är fortfarande lite oklar. Men verkar bli bowling imorgon. Pluggandet får jag absolut inte glömma. urk, det är som ett mörkt regnmoln. Anyway, istället för att tänka negativt, ska jag tänka tillbaka på igår kväll, när vi hade vår Service och komma ihåg glädjen, och alla happy faces.
Skönt att vara hemma, men det är fortfarande inget att hurra för. Nu ska jag vara social och dra bort till hallen för att träffa lite trevligt folk, för mamma jobbar tydligen. "/

Tid.

Jag behövder tid. Tid att tänka efter, ta in allt, och bearbeta det som sker. Synd att det inte går att önska sig det. Om så var fallet, hade jag utan tvekan lagt denna önskan högst på saker jag vill på min 18-årsdag. Men istället får jag väl fortsätta drömma, önska och hoppas på att allt ska lösa sig, utan ett nervöst sammanbrott på köpet.

Halva veckan har gått, och idag va det dags för utrpovning av studentmössor, vilket i smyg innebär att dagen med stort D faktiskt närmar sig. De flesta ser nog på detta på ett positivt sätt, men inte jag. Jag ser helt enkelt inte ljuset. Det är alldeles för långt bort. Dessutom vet jagt inte vad jag vill längre. Utöver det, känner jag mig ständigt trött. Det spelar ingen roll hur många timmar jag än sover, tröttheten smyger sig på. Och helgen? Ja, det är fortfarande ett olöst mysterium. Det enda jag vet är att Extended Essay hänger som ett stort mörkt moln över mig. Men Sebbe gör mig glad, synd bara att han åkte hem idag. Allt känns så mycket lättare när han är här.






Hidden Talent?

Den efterlängtade helgen är äntligen här.  Den stressiga veckan avslutades på Waynes med Ingrid, Pixie, Kandii och Tina, vilket va otroligt trevligt. Innan dess försökte jag hitta något fint till Harriets 18-årsdag, men detta gick givetvis mindre bra. Får ta tag i allt nästa vecka.

Kvällen va toppen. Sebbe och Emil hittade hit, alldeles själva! Cred till dem:) Eftersom jag inte nåt den där magiska gränsen än, Emil bjöd oss allihop på bowling. x)  Jag va väl inte så pepp på idén, eftersom jag i vanliga fall är sämre än sämst på att bowla. Men något hände igår, mina inre bowlings-skills som varit dolda under en mycket lång tid (en evighet) dök upp igår, och jag inledde nästan med en strik, och ja, jag hade flyt hela kvällen x) För att slippa vara den enda tjejen, tjatade jag till mig Elins sällskap, och jag hoppas att hon hade minst lika kul som jag :) När vi spelat klart bestämde vi oss för att bli tjocka, pizza och kebabtallrik, vilket Sebbe bjöd på<3 och efter det hamnade jag i matkoma innan vi begav oss hem till mig. Emil somnade rätt snabbt, och vi fick alla en lång sovmorgon.
Nu har killara åkt, och det är en gnutta ensamt här. Men jag har turen att blivit bjude på middag hos Tom ikväll, och om jag inte minns fel, så står även Kanelbullar på menyn, enbart för min skull :D
Fram tills dess får jag helt enkelt nöja mig med den hemska magsmärtan på högra sidan och huvudvärken jag har som sällskap.
Tina, Ingrid och Kandii :*Jag och Pixie :*
Somsagt, av någon konstig anledning blev jag typ bra på att bowla. Tur skulle jag kalla det. Hursomhelst, Sebbe tyckte att vi skulle köra i lag. Total summan; killarna mot tjejerna. Jag och Elin VANN. :)

Beginnning of the dark, dark tunnel.

Finns nog inget bättre ord än blää som sammanfattar min dag. Känns som vår engelska börjar likna A2:n mer och mer, och det är inte uppiggande. Inlämmningsuppgifterna blir mer och mer, som ett stort berg ungefär. Hade det åtminstone varit ett isberg hade det funkat, för de smälter ju så småningom. IB-berget lär inte försvinna förrän i Maj. Visserligen är jag klar med Biologilabben, Intervju-uppgiften i engelskan och min History Internal. 
Listan på allt som måste göras växer, och jag hinner knappt reagera på allt som läggs till. Opepp på det mesta, och vill till Seb. He makes my happy.

För övrigt, 1 månad. <3










Call it whatever you want!

Chicka-pow!
Oh no! How low can you go?


Sylvia bokstavligen dör av skratt. Lite IB-drama har väl aldrig skadat? Och eftersom jag inte är en del av den traditionella incest-delen, får jag väl nöja mig med _the drama part_
Synd bara att jag är jag och inte bryr mig ett skvatt. Det hela är som taget ur typ The Hills eller liknande.

(Mitt internet fungerar, därav updaten!) Men nu kallar Internal och psykologin på mig.

Hush little baby, don't you cry.

Denna vecka är allt annat än mysig. Om jag hinner ta ett break, andas ut och tänka efter vad det är jag gör tyder det på att jag inte jobbar tillräckligt hårt. Welcome to the wonderful life of IB.

Engelskaboken skulla varit utläst tills idag, imorgon ska jag kunna alla studies som vi hunnit med på psykologin, mattten ska vara klar, och då har jag inte ens räknat med Internal... Biologilabben ska vara skriven och redo att lämnas in på torsdag, och samma dag har jag även handledning (Word Lit 1). Jag har som tur ett ämne, men får se om den godkänns. Och sist med inte minst, underbara fredag dagen jag längtar mest till. NOT. History Internal Assessment, och engelska interview assignment DUE.  Fin vecka... Vissa andra befinner sig i värmen i Grekland och har det lite bättre.

Förra veckan fick vi förövrigt besök av en Rose-Ann från Oxford University. Blev lite småsugen på att gå en revison course där innan mina final exams. Hur dyrt kan det va tänkte jag, jag läser ju bara 6 ämnen.Bara det att en kurs kostsar typ 6000 kr, och då är varken mat, boende och flygresan inräknat. Så jag skiter i det. Om jag failar, ja då gör jag det med 6000 kr mer i fickan. Det kommer gå fin, fint. Och den 21 maj eller vad det nu är, då sista skrivnigen är, kommer allt kännas toppen, och viktigast av allt; jag kommer vara FRI, fri som en fågel. Det ser jag fram mot. Men först och främst ska jag skriva min Internal.  Jag har kommit upp i typ 300 ord, det är helt klar en förbättring. Jag kanske borde ägna hela mitt liv åt sånt här? x)

Vi ska förvörigt börja med all studenttjaffs. Helt sjukt vad tiden går fort. Studenten liksom, det har jag inte tid att tänka på.


Love it or leave it!

Söndagen va fin på alla sätt och vis. Träffade Linda innan jag drog till Wendela, och det va mys! Fixade sedan iordning oss och drog ner till Astrid Lindgrens Värld. Till en början va det inget drag alls, men med tiden ändrades det. Underbar och händelserik kväll, och de där tvillingarna som medverkat i Melodifestivalen spelade! Jag fick reda på att jag faktiskt kan få blåmärken (om jag slår mig JÄTTE HÅRT) Wendela och jag är värsta bästa teamet, Jag är KÄR i Sebbe, och att det är jobbigt att gå från campingen vid ALV ner till stan vid 5.30 på morgonen, det är sjukt kallt.  Bortsett från det sistnämnda va kvällen toppen. Gratis smakar bäst har jag hört, och ja.... Det stämmer nog.
Morgonen kändes otroligt jobbig! Wendela gick aldrig och la oss, istället fixade vi klart hennes turismuppgift, jag är dock inte säker på att det blev något bra... xD Tågresan gick nästan smärtfritt, och jag överlevde faktiskt engelskan. Minnesvärd kväll blev det, ingen tvekan om det! Dessutom trodde alla att jag va runt 22, och låt mig säga så här; de va inte särskilt onyktra, så jag blev glad. Efterfest at The Camping, och det va nice. Chill med skådespelarna, och grabbarna från lagret, fina ord och en massa tårar.

Just nu befinner jag mig förövrigt i Aledal, det vill säga utanför Bankeryd hos söta Elin.  Utöver henne är även Pixie och Ingrid här, så kvällen kommer att bli kanon, trots att jag inte har någon röst, mitt lår ömmar )efter ett desperat försök att rädda Wendela) och min ömma hals. De är fina, och söndagskvällen va kanon, trots diverse pinsamheter. Love or leave it liksom. Jag väljer att älska och komma ihåg kvällen.
Sebbe och Albin blev buddies med tvillingarna, men skaffade ändå ingen autograf åt Linda ;OBara för att jag och Wendela är så sjukt snygga! xD

RSS 2.0