State of chock?

Inte för att det angår er på något sätt, eller att ni bryr er,  men jag ställde mig på vågen för en liten stund sedan, och kom fram till att efter cirka 3½ veckor fyllda med stress, springande hit och dit och tunga lyft på Linas har jag gått ner 5 kilo. Hurra för det? Nej, för det kan inte vara nyttigt, eller? Ska jag gå ner, ska det vara för att jag tränar, inte för att jag stressar runt. Stressen i IB2 känns lagom lockade nu eftersom jag vet hur mycket det tär på mig.
Och jag som trodde att jag skulle gå upp i vikt med tanke på all god mat... 5 fuckin kilo, kunde jag inte växa 5 centimeter till istället?
Yaya, nu behöver jag inte oroa mig över chokladkakorna jag köpte härom dan, eller de två harbiopåsarna... För det verkar inte som om jag blir tjock iaf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0