På återseende!

För er som missat har jag börjat jobba, i sommar är jag områdesansvarig som det så fint heter för Restaurang Linnea och Bageriet. De senaste veckorna har varit fyllda med en himlans massa information, allergilistor, städ, inventering, diskande, och allt annat mindre roligt som jag aldrig riktigt tänkt på tidigare. Vi har kaffeutbildningar, lär oss om hur vi ska vara som bra ledare, ansvarstagande och andra bra att ha kunskaper. Det tar tid, det är krävande, och ibland är det inte roligt, men det är en bra och nyttig erfarenhet. Dessutom klarade vi av första provet i helgen, nämligen introduktionshelgen, nu är det bara att ta emot resten av säsongen och dess utmaningar med öppna armar.
På fredag öppnar vi, mig hittar ni somsagt på Restaurang Linnea, titta förbi vetja, eller så ses vi och hörs under sommaren, tills dess ligger jag lågt här. En och annan bild kanske dyker upp här.


Holi in Pushkar

Holi är färgernas festival, firas för att fira våren, än har våren inte kommit helt här hemma i Sverige. Kanske om jag tittar extra länge på dessa bilder och önskar några gånger om varmare dagar så dyker solen och våren upp?
Första dagen av Holi påminner smått om vår Valborg, med en brasa som symboliserar brännandet av Holika. Andra dagen är den som är mest känd, det är då folk skvätter färg (gulals) på precis alla. Vi hade bestämt att hålla ett öga på varandra, då gränserna vid Holi tänjs, se till att ingen tar på dig! Vi kom undan allt tafsande och kunde istället njuta utav ett härligt firande. Nackdelen är dock alla kemikalier som finns i färgerna, har du känslig hud är Holi inget att rekommendera.
*
Celebrated Holi in Pushkar, what an experience! Unfortunately the colours are very toxic, and it took more than 2½ hours to wash the colour off. People with sensitive skin should stay inside, since people outside have no mercy, be prepared to get coloured! At the end of the day, everyone is coloured, there is no difference between Indians and foreigners, everyone is equal.

Hej hej, här är vi innan Holi, rena och fina. Jag fick dock inte bara ha linne, mer kläder sa HariOm och tog av sig sin tunika. Ja, och så ser ni Jacob som blandar färgpulvret, gulalas med vatten.

Vi var de allra första på plats vid 8.00, helt dött! Men det hindrade inte oss från att börja festen, efter några timmar såg det ut så här.

Färg kastades, både i puderformat, och blött, geggig färg. Klet, klet, smet, smet. Mot slutet ser alla likadana ut, du ser knappt skillnaden mellan Indierna och alla turister. Alla leker tillsammans, ung som gammal, fascinerande.
Efter att ha hoppat runt med trancemusik från de stora högtalarna, kastat färg på precis alla, fått färg på oss från andra såg vi ut som målningar.

Ytterligare några timmar senare, mer folk vid torget, mer färg "and then it got wierd" sa Stefan.
Above photos taken by Stefan Seidler

Hej hej, här är vi, täckta av giftiga färger.. Bly, kopparsulfat, och andra giftiga metaller. Hade jag vetat det hade jag kanske stannat inne hela dagen. Givetvis finns det mer hudvänliga färger, men dessa används förstås inte lika mycket.

Så här såg vi ut efter att vi tvättat av oss i den heliga floden. Inte särskilt rena med andra ord.
Sen såg vi mest ut som små gatubarn. 2 timmars duschande tog det för att nästan bli ren.

And it's hard to dance with a devil on your back

Florence + The Machine kommer till Way Out West, dit vill jag i sommar.
Har ni inget annat för er kan ni även kika in här. Har inte riktigt bestämt mig vilken av dem jag ska hålla vid liv. Peace!

Camel Safari

Nära Ajmer ligger den lilla pilgrimsstaden, Pushkar. Enligt en gammal sägen skapades Pushkar när Brahma (en utav de viktigaste gudarna, som representerar liv, växter och djur) släppte en lotus blomma till jorden. Kronbladen hamnade på tre ställen, på dessa platser uppkom det vatten ur öknen, och tre sjöar skapades.
Här hålls det årligen en kamelmarknad, den råkar vara den största i världen, men denna missade vi, då den hålls i oktober/november. Tur var väl det, då Gus tyckte att det  vore en utmärkt idé att köpa en kamel. Vi andra nöjde oss med en tre timmars kamelsafari i öknen, vi tar en titt vetja.
*
We missed the camel market, it's held every year in October/November, a camel safari is the closet we came to the camels. Here are some pictures, pretty awesome!

Här har vi Jacob, på en kamel och ser cool ut.

Whoop, whoop, här är vi på väg, och träffade på fler kamelryttare, tjejen längst fram har verkligen gått all in.

Lite kamelkärlek, pusspuss.

En av de mycket unga kamelryttarna.

Rätt episkt om ni frågar mig.

Mellan allt dreglande flirtade denna kamel med mig, ni ser ju själva!
En kamel och en söt lite get, utmärkt kombination.
Den lilla geten tillhörde denna mycket vackra herde, jag fascinerades av hennes vackra färger och alla hennes getter.

Solen började gå ned, lyckades fånga detta mysiga kort innan vi red vidare i solnedgången och kvällen.

Tonight We are young so let's set the world on fire

Är inte helt förtjsut i videon, men älskar låten. Mitt Indien-soundtrack, som fick mig att orka kämpa lite extra när allt kändes lite jobbigt.

*
Not really that fond of the video, but I just love this song, and the rest of the album. This song became my India soundtrack song, back home, and I still play it on repeat several times.



Those will be the best memories

Fredagkväll, lite mer än två veckor hemma nu, och vet ni vad? Jag börjar blir smått rastlös, trots allt jag måste hinna med! Att säga att jag inte längtar tillbaka till värmen vore att ljuga, så jag låter bli.
Jag längtar dessutom till sommaren, mellanläget jag hamnat i nu är precis som vädret, grått och tråkigt, när jag inte pusslar med jobbgrejer, träffar vänner, återberättar resan, försöker jag få ordning på norskadeklarationen (äntligen fixat), träna bort de där övervikta kilon som valt att strategisk sätta sig på min lår, en ständig påminnelse om allt jag tryckt i mig det senaste halvåret, samtidigt som jag ska hinna med mina småsyskon.
Kan väl då även passa på att tala om för er att i sommar hamnar jag på Linneas igen, surprise, surprise, old news kanske ni tänker då? Men icke! I november, strax efter hela incidenten med visdomstanden, i Shanghai fick jag förfrågan om att vara ansvarig, en utmaning tänkte jag, och tackade ja! Fullspäckat med andra ord. Ändå längtar jag tills det hela drar igång, ge mig de där sena, fina sommarkvällarna som gör de där jobbiga timmarna på jobbet värt all slit och möda,  barnens leende och glädjen i deras ögon när de ser sin favoritfigur, det är oslagbart.

Än är jag inte där, får helt enkelt fortsätta drömma mig bort till Shianoukvilles galna dagar. Annars är Shantaram mäktig, och sådär härligt tjock med sina 930 sidor, bra tidsfördriv mellan inlärning av allergilistor.
*
Happy to be back home, however, the rainy, grey days here in Sweden make me think about our crazy days in Shianoukville. Longing for summer, the wonderful, endless summer nights and its adventures.

Svettiga, men ack så glada!

Underbara, nya människor varje kväll.
En och annan trevlig, stilig Engelsman, här har vi Andy, som även råkar vara bartender, med bra resetips om Indien, check, check, check.

Elddansande bartenders.

Ja, ytterligare två trevliga Engelsmän, Neil och Harry, fina tider.

*De svartvita bilderna är tagna av Lili.

Some monkeys, a goat and a sunset

Nu i efterhand blir jag lite osäker om vi verkligen besökte det riktiga Monkey Temple (Galta Temple). Enligt guideboken skulle stället vara packat med badande pilgrimar, och dykande apor! Givetvis fanns det en hel del apor som vistades där, en och annan ko, gris och till och med en get. Dessutom talade Sonny, vår chafföur om för oss att vi skulle till Monkey Temple, så jag får väl lita på honom tillsvidare. 
*
Not really sure if this actually is Monkey Temple, but that's what our driver Sonny said. The young boys, our guides promised to save us from the monkeys. Of course they also knew good doctors if we happened to get bitten.

Precis som i resten av Indien var det skitig här, kanske till och med lite extra skitig! Men detta brydde sig förstås inte aporna om.

Guider var dessa två unga killar, som parade ihop Jacob med Ingrid, och mig med Gus. Enligt dem fick vi under inga omständigheter gå ifrån dem. De skulle nämligen skydda oss från aporna, ja och så kände de förstås till en bra läkare om vi skulle bli bitna. True story.

När vi gått ett par meter kunde man se hela Jaipur och söta apor.
I Indien målar man de små stackars barnen. Sminket är till för att skydda barnet mot onda andar och allt annat ont som finns runt omkring.

Aporna ser underbart söta ut, men skenet bedrar, de är ganska aggressiva.
Ganska svårt att tro att de kan attackera när de sitter så här fint och fridfullt.
I spy with my little eye, beautiful women in saris, and a goat.
Jag klippte mina flätor i Thailand, efter 3 månader av folks ständiga tafsande och undrande. Gus drog till sig en himlans massa folk med sina dreads och indierna undrade givetvis "Is it original?"
Solen gick ned, vi fortsatte vår vandring uppåt.
Sen blev det kväller!

Ja, det är mitt Monkey Temple, även om jag inte gillade Sonny, vår chaufför hade han rätt om att vi skulle få en underbar utsikt. Tummen upp! (två sista bilderna från Gus)

Amber

Påsken är över, jag har hunnit få en smak av vintern jag missade, mat i överflöd, ett varmt välkomnande av mina älskade vänner. Kändes lite extra fint att träffa alla efter en sisådär upp till 6-8 månader, Elin trotsade snön, tog med sig sin nyfunna norska kärlek och hälsade på.
Utöver alla äventyr bjuder resandet även på nya vänner, men inget slår känslan att komma hem och krama om ens allra bästa vänner man längtat så mycket efter. Att veta att de finns till, trots att jag varit borta, att kunna skratta om allt som hunnit hända, kunna återberätta alla galna händelser, men även få en chans att prata av sig om mer seriösa saker än den där galna kvällarna vi haft här och där, ja det är fantastiskt! Yes, där har vi reality-uppdateringen.
Nu till bilder från Amber, dit åkte vi andra dagen i Jaipur, Jacob på bättringsväg, men värmen gjorde inte saken bättre, det slutade med att vi inte ens vandrade upp till själva fortet, men vad gör det?
*
1½ week in Sweden now, Happy Easter and all that. Had a wonderful weekend with close friends. Unfortunately we also got a taste of winter, so I'm dreaming of warm India, here are some pictures from Amber.



Innan själva fortet finns det ett litet område där du kan mata en himlans massa duvor. Fascinerande att se lyckan i barnens ögon.

Träffade denna söta, unga tjej, Angina som hade en sprudlande personlighet, de andra runt omkring kallade henne galen, men vad är normalt, vi älskade henne. Grym tjej.

Hon påminde mig om Märta, mellansyster, galet vilken hemlängtan jag fick då.
Ja, och så var hon så rackarns vacker och charmig, precis som lillasyster.
Hon var så pass charmig att vi faktiskt struntade i att vandra upp till själva fortet. Vi degade mest i skuggan, värmen tog nämligen kål på oss. (Gus bild)
Anginas mormor, otroligt vacker.
Ja, och så fick vi en liten dos av apor innan vi åkte vidare till Monkey Temple.
(Gus bild)

(Gus bild) Ja, Amber Fort from a far, vi tyckte det såg fint ut från håll. Dessutom ansåg Ingrid och jag att Muren i Kina räckte. Amber Fort, har ni här.

Jaipur

Från Delhi tog vi oss vidare till Jaipur, den rosa staden med tåg, en resa på 5 timmar. Ett litet äventyr i sig om ni frågar mig, Jacob blir matförgiftad av två samosas, vi dricker chai i stora lass, och hittar tillslut fram till Buni Hotel med en supersjuk Jacob som spyr titt som tätt.
En bra vän som jag är har jag min ipod på högsta volym, intalar mig själv att jag är fullt frisk, Gus väljer att göra det enda vettiga, han skrattar och situationen, Ingrid är neutral, medan jag håller på att dö, men mest synd var det om Jacob förstås.
En hel del chai hinner man med att dricka när man åker tåg i Indien. Sockerchock, check.

Jaipur burkar kallas den rosastaden, och är huvudstad i Rajasthan. 1876 såg Maharaja Ram Singh till att hela gamla staden målades rosa, en färg som förknippades med gästfrihet, för att välkomna Prinsen från Wales.

Medan Jacob återhämtade sig på hotellrummet passade jag, Ingrid och Gus på att kika runt på lite textilfabriker, här textilfärgning, som bland annat hamnar på Indiska, hemma i Sverige. Mannen påstod att de här unga killarna hade praktik här och fick en liten summa lön, han lyckades dock inte övertala mig helt.

I Lonely Planet kan man läsa följande; Jaipur is addicted to shopping and shopaholics will be in heaven". Ingrid och jag fick varsitt magiskt vackert paraply från Gus, lycka!

Maharaja Sawai Mansingh City Palace, fina vackra byggnader och trädgårdar, här kunde man även hitta en och annan ekorre (eller furry gecko som Jacob trodde att jag menade) och himlans många duvor. Nästa gång tar vi en titt på Amber Fort tycker jag!
*
Some pictures from Jaipur, the pink city.

So what, I'm not a man

För lite drygt en månad sedan, nyanlända till Indien, förväntningsfulla, och en gnutta skrämda av allt vi hört om att resa som tjej i Indien var vi redo att ge landet ett försök. Kom an tänkte vi, hur jobbigt kan det vara? Vi som rest själva i 3½ månad, självständiga tjejer som klarat av Kina, Vietnam, Kambodja, Laos och Nepal utan en man vid vår sida, inte kan väl Indien bli så jobbigt tänkte vi? Tänk om, tänk rätt.

Jag påstår inte att det är omöjligt att resa själv som tjej i Indien, träffade på andra som klarade av det, jag tänker heller inte förneka att en manlig kompanjon underlättar till och från. Det hela handlar mest om vart du hamnar, och hur du tar dig dit.
På Delhis och Mumbais gator såg vi mest män, tunnelbanorna hade en "only women"-vagn, och Mr Malik på Mysic Moments talade om för oss att vi absolut inte fick vara ute efter 22.00.
I Gus och Jacobs sällskap hände det i princip hela tiden att männen hälsade med ett hello sir för att sedan engagera sig enbart i killarna, vi ignorerades. Det är förstås bättre än att bli trakasserad, men  vid vissa tillfällen kändes det som om vi inte ens existerade. Detta blev vårt nedgång, att antingen förlita sig helt på killarna, eller ständigt ha Indiska mäns ögon på oss knäckte oss. Det fanns inget mellanting, vilket var frustrerande. Varför ska jag behöva vara täckt från topp till tå, bara för att männen är svaga och inte kan kontrollera deras ögon?
Jag påstår inte att alla Indiska män ger en känsla av obehag, men tyvärr så gör majoriteten av dem det. På Jama Masjid moské blev vi påminda om hur vi kvinnor skulle hålla oss i bakgrunden, och vara täckta.
*
Travelling as a girl in India wasn't always the easiest thing. I still get irritated over the fact that I should cover up, just because men are weak and can't control their eyes and thoughts. In Delhi we we're reminded by this when taking the metro, and at the Jama Masijd mosque, India's largest mosque.
When we were with the boys, it was very common for the men to say "hello sir" and start a conversation while me and Ingrid were ignored. I guess it's better than being hassled, but at times, after 3½ months of being independent, it felt as if we didn't even exist.

Under en tur i Delhi stod Jacob och Gus precis bredvid mig, gränsen mellan kvinnovagnen och männens, helt plötsligt känner jag hur några av de indiska kvinnorna närmar sig mig, helt förskräckt tror jag att jag är på väg att bli rånad, i själva verket bildar de en skyddade mur runtomkring mig. Ingen av oss förstår någonting, men så fort killarna backar försvinner muren. Denna skylt finns överallt i tunnelbanan, vid kvinnovagnen, första vagnen i färdriktning.

I Old Delhi står Jama Masjid stolt och visar upp sig. Moskén var Shah Jahan's sista verk och byggdes mellan 1644 och 1658. Med sina tre ingångar, fyra torn, och de två minareterna på 40 meter rymmer den 25 000 människor, största moskén i Indien.

En man med sig till Indien kan med andra ord underlätta, utan grabbarna hade vi exempelvis aldrig kunnat gå upp i södra minaret. I Lonely planet kan du läsa följande "For Rs50 it's possible to climb the southern minaret (women must be accompanied by a male)"
Utsikten över Delhi från södra minaret.


All the extremes

Hur i all världen ska jag lyckas berätta om allt vi upplevt i Indien de senaste fyra veckorna? Nu när jag fått lite distans till landet, en chans att börja bearbeta allt förstår jag sakta men säkert hur landet faktiskt fått mig att växa och utvecklas som människa. Detta är förstås något jag försökte intala mig själv de gångerna jag bröt ihop och knappt kunde hålla tårarna borta, vilket är lättare sagt än gjort.

Indien är landet som bjuder på precis allt, gärna genom att tänja lite på gränserna, ett land jag förälskat mig i, samtidigt som jag bokstavligen hatar det. En slags bitterljuv kärlek.
Landet bröt ner mig bit för bit, men dess utmaningar har stärkt mig och fått mig att tänka till lite extra. Indien är helt enkelt landet bortom förklaring, landet utan gränser.
Vad jag än säger om landet stämmer även det totalt motsatta. Du kan välja att se det rika, fina Indien,
ett stenkast iväg ligger slumområden. Det är spirituellt, men samtidigt materialistisk, hemsk och vänligt, stressigt och argsint men samtidigt harmoniskt. Allt negativt vägs helt enkelt upp med något positivt.

Från stressiga Delhi till Jaipur, den rosa staden, till magiska Pushkar, majestätiska Taj Mahal till Goas stränder, Indien har något för alla. Landet är någor alldeles extra. Det är allt det extrema och lite till. Jag har valt att älska det hela, i slut ändan med lite distans till det hela inser jag hur mycket Indien har gjort för mig, landet har stärkt mig på många sätt. Frågan är om du vågar låta Indien stärka dig?

*
I must admit that India broke me down, bit by bit, but at the same time it build me up, and I've never believed in myself as much as I do now. It's all the extremes, anything I say about it, the opposite is also true. At times I literally hate the country, but at the same time, I love it. It's simply the extremes.

 


Home Sweet Home

Efter ett inställt flyg i Mumbai, mycket om och men är jag äntligen hemma. Möttes igår först av underbar Vics och Jenny, Ingrids mamma och syster på Landvetter, glädjetårar. Hamnade sedan hos min moster, rosor, god mat, tårta, varmt välkomnande.
Jag har hunnit njuta utav min allra första varma dusch på mer än 2 veckor, druckit massvis med kranvatten, förundrats över hur tyst det är när jag åker bil på vägarna, hur rent det är, hur frisk luften är, och hur det känns när regnet piskar mig i ansiktet. Jag är officiellt hemma i Sverige nu, och jag lyckades överraska mamma i Gislaved och familjen här hemma. Nu ska jag krypa ner i min egen säng, efter en sisådär 36 olika sängar, i 7 länder är jag säker på att jag mer eller mindre älskar min säng.
*
Officially back in Sweden after 4½ months away. Clean, fresh air, tap water, no cows on the roads, a warm shower instead of a cold bucket shower, and my own bed. I could get used to this.
Ett armband för varje land.

Hej Herr Kackerlacka

Igår kväll kom Herr Kackerlacka på besök igen, naiva som små barn trodde vi att han hunnit försvinna, flugit ut tidigare under dagen och fortsatt sitt liv i det fria, vem vill inte det?
En liten stund innan, när vi borstar tänderna ser vi en stor fet spindel, panik! Kaos bryter loss, spindelen försvinner, vi lugnar ner oss. Ja, och så den där kackerlackan förstås, de kan nämligen både flyga och gå, inget att lita på med andra ord. Tacka vetja myggnätet som skyddar oss, synd bara att det inte får alla insekter att magiskt försvinna.
Ingrid och jag hoppar ut från vår dubbelsäng, skriker uppenbarligen tillräckligt högt, restaurang/hotellpersonalen (i Indien vet man aldrig riktigt vem som jobbar på stället) kommer, räddningsförsök på gång. Vi hör ett svagt "Hello, hello, are you okay?" Vi fortsätter att skrika, inte för att det hjälper utan i ren panik. I samma veva försvinner strömmen, det är jag och Ingrid mot mörkret och kackerlackan. Skriken blandas nu med skratt, och ett försök att ta kontroll av situationen.
"Hello, hello, are you okay?"
Hell no tänker min hjärna, men diplomatiska jag tar mig samman och ett tveksam ja kommer fram, ytterligare ett Hello, hello, are you okay?
Inser nu att vi faktiskt inte kommer kunna ta kontroll av situationen, ett-noll till Kackerlackan. Jag räcker ficklampan till den Indiske mannen, talar om att vi har något stort kryp i rummet, han går lugnt in, kommer sedan ut med kackerlackan i handen, som om ingenting någonsin hade hänt. Vi faller ihop och skrattar ihjäl oss resten av kvällen.
*
Had a bizarre meeting with a cockroach last night, he won the war, until one of the staff members apparently heard our scream for help. He saved us.

Incredible India!

Resan börjar närma sitt slut, verkligheten gjorde sig påmind, slog mig som en hård käftsmäll när vi tidigare skrev ut våra flygbiljetter.
Hur sammanfattar man egentligen en månad i Indien? Hur och vart ska jag börja att bearbeta allt som har hänt, inte minst de senaste fyra veckorna i ett intensivt land som Indien? Jag väljer att göra det med lite bilder.
*
The trip is coming to an end, summed up a month in India with Pictures, from stressful Delhi, to Jaipur, Pushkar, Agra to the Beaches of Goa.

(Gus bild) Jama Masjid Moskén
För lite drygt en månad sedan började vår resa här i Stora landet, Indien. En resa som i slutändan skulle visa sig vara häpnadsväckande, fyllt med allt och lite till. I Nepal hade vi fått höra att det bästa vore om vi hittade oss varsin Västerländsk man till Indien, skrattade mestt åt det och tänkte sedan inte så mycket mer på det.
Första stoppet, New Delhi och underbara Mystic Moments med Mr Malik som ägare, där träffade vi Jacob, Gus och Mômô, vi behövde dem för att ta oss upp i tornet vid Jama Masjid Moskén. Kvinnor får nämligen inte gå upp dit utan en man hade vi hört.
Att resa som tjej i Indien går, men det är en utmaning. Fördelen med att resa två veckor med killarna? Att slippa de sliskiga blickarna från männen, som verkar klä av oss tjejer med blickarna. Varför ska vi behöva täcka oss från topp till tå, bara för att de inte kan kontrollera sina egna tankar? Varför ska vi tjejer inte kunna gå till parken själva? Ja, de två veckorna med killarna underlättade mycket för oss, samtidigt som vi blivit sjukt frustrerade. (Återkommer till det i ett eget inlägg)

(Gus bild) Amber Fort
Tog tåget vidare till Jaipur, under den resan lärde vi oss att vi aldrig någonsin ska äta Samosas på tåg, och hur många koppar chai som hinner förbrukas under 7 timmar. Jaipur är känt för shopping, men spendera inte alltför mycket pengar där, det är inte så billigt som de få en att tro.
I Jaipur borde man även passa på att besöka Monkey Temple (Galta Temple). Där springer det omkring en himlans massa apor, en och annan get, gris och någon helig ko förstås och så får man en fin utsikt över staden. Passa på att åka dit senare på eftermiddagen/kvällen så att ni får en fin solnedgång.
Jaipur-besöket avslutades med det fascinerande observatoreiet, Jantar Mantar, som påbörjades av Jai Singh, 1728. Rätt mäktigt, även om det hela är lite krångligt.
Hyrde privatchaufför till Pushkar, fick rummet med finaste utsikten, och varje morgon var det gratis yoga med Hari Om 7.30, vid templet, frukost på Enigma, lugn eftermiddagen, och kvällen inleddes med meditation med Stefan innan en avslutande middag, även det på Enigma.
Kamelsafari ute i öknen hanns det med. Tre timmar räckte gott, nu kan jag stryka att rida en kamel och elefant från listan. Sorgligt nog får de unga killarna som  följer med löjligt lite  månadslön, dricksa gärna lite extra, detta tänkte vi inte på, och jag har fortfarande dåligt samvete att största delen av summan vi betalade gick rakt i fickan på vår hotellägare... Utöver Yoga, kamelsafari och shopping hanns det även med Kalbeliadans.
Happy Holi! Färgens festival, hejdå vinter, hej vår! Ja, en bild säger mer än tusen ord, så jag bjuder på en till så att ni ska få ett hum om vad Holi va.
Ja, ni ser ju själva hur det såg ut.
Åkte till Agra, såg Taj Mahal i solnedgången.
Såg Taj vid gryningen, tog givetvis det obligatoriska kortet. Mäktigt. Tog oss sedan efter mycket om och men vidare söderut, 3 nattbussar i sträck, en resa på 3 dygn vidare till Goa.
Holy Cow välkomnade oss med öppna armar. Här firades bland annat St. Patricks Day, slog dock inte den i Österrike för några år sedan.
Palolem Beach har bland annat bjudit på sena kvällar vid Holy Cow, eftermiddagar på Cafeinn, med goda vegetariska hamburgare, de godaste tonfiskmackorna, och kvällsmat vid havet.
Holy Cow! En månad i Indien, en månad av vegetarisk kost bestämde vi oss för. Det gick alldeles utmärkt, tills vi tog oss söderut (I Pushkar fanns det bara vegetarisk mat på menyn). Än så länge har vi kunnat säga nej, och det är betydligt lättare att "vara" vegetarian här än hemma. Om jag klarar av att fortsätta hemma är en helt annan fråga, grillad färsk fisk är inte lika vanligt och billigt som här. Har även njutit av goda rätter med underliga namn som Fried Dal, Thali, och Mali Kofta, Garlic, cheese naan och annat gott.
Ja, och nu är vi i slutspurten, snart hemma. De senaste dagarna har vi bott i de här små söta sakerna. Rätt mysigt, fram tills att det kryper en stor fet kackerlacka på myggnätet innan läggdags. En upplevelse i sig. Ja, där har ni det, en mycket liten bit av Indien på en månad.

Lazy days

Jag önskar att jag kunde säga att jag känner mig helt utvilad och frisk nu efter ett par lata dagar här i Palolem, Goa. Men icke, hostan sitter i, näsan rinner samtidigt som vi smälter bort här i värmen. 32 härliga grader låter kanske idyllisk, och är nog det för alla västerlänningar som ligger och pressar i solen, dessutom kommer jag förmodligen sakna värmen så fort jag stiger av planet, på Landvetter om 6 dagar, att klaga är fel, vi har trots allt Arabiskahavet att svalka oss i.
Nu är vi dessutom nyinflyttade till en ny alldeles fräsch liten hydd-liknande färgglad sak och har havet ett stenkast från oss. Dagrutinerna fram tills att vi flyttade från Holy Cow Huts har varit frukost på området, segat oss varit helt orkeslösa i värmen, innan vi framåt lunchtid orkat förflytta oss till Cafeinn, där har vi sedan spenderat största delen av eftermiddagen, i väntan på att solen ska tacka för sig och kvällsbrisen ta över. Om vi varit riktigt hurtiga har vi även passat på att ta ett kvällsdopp innan en lång härlig middag.
Vi har det bra med andra ord, räknar dock ner dagarna och längtar tills vi får krama om våra nära och kära. Inser nu hur länge 4½ månad verkligen är, vart de tagit vägen är däremot en olöst gåta.
*
Still not fully recovered, but still enjoying Goa, though melting away in the sun. Moved closer to the beach to enjoy the last days here. Life is good, but high time to spend som time with family and friends back home.

Om

Min profilbild

Sylvia

Sylvia här, 21 år, vissa skulle nog definiera mig som lite vilsen, jag väljer att se mig själv som en fri själ, ständigt på jakt efter nya äventyr i stora vida världen. Här delar jag bland annat med mig om mina senaste resor och vardagslivet i Småland.
RSS 2.0